B. LOGGBOKEN
En karaktärsfågel i Uppsala
Kajan, en mindre kråkfågel i svart och grå kostym med vaksamma ljusblå ögon. Vi har gott om dem i Uppsala med omnejd.
Som alla kråkfåglar är kajor smarta och har attityd. De kan uppträda väldigt nära människor men är alltid vaksamma.
Just nu finns många ungfåglar. Ofta lite brunaktiga och ögat har inte den klara blå nyansen. Kajor är en av ett fåtal fågelarter som faktiskt verkar vara trogna varandra i sina monogama par. Med DNA teknik har man upptäckt att fågelarter som ansetts monogama väldigt ofta har "utomäktenskapliga" förbindelser med andra av det motsatta könet, både honor och hannar hoppar över skaklarna. Men hittills har man inte kunnat avslöja några sådana beteenden hos kajor. De är trogna sin partner livet ut.
Stora mängder kajor kan skapa problem, men det är inte unikt för kajor. Så betraktas alla vilda djurarter som lär sej bo nära människor och ökar i antal över en viss gräns.
Nu samlas stora mängder kajor i Uppsalas odlingslandskap. Det är dax för den årliga spannmålskonferensen med tillhörande buffé.
Lite stretching innan de ska ge sej av mot dagens lunchmöte.
En lunch som lockar till sej tusentals kajor.
Åkrarna runt Uppsala dignar av mat och skördetröskorna går varma. Här flyger de mot en nytröskad åker, där det förstås finns en hel del goda frön på marken mellan raderna.
Men det finns också stora mängder lättillgänglig mat samlad på ett ställe. Spannmålsdepån vid Kungsängen i Uppsala.
" - Kolla brorsan! Va mycket fågelfrön någon har spillt ut här! "
Med så här mycket mat kan man kosta på sej en hel del nöjesflygning.
Hälsningar Lena
Fjärilsstigen i Uppsala
I naturreservatet Hågadalen-Nåsten i Uppsala finns en fjärilsstig som är tre kilometer lång. Där finns det möjlighet att se 59 olika arter av dagfjärilar och bastardsvärmare, enligt informationstavlan vid parkeringen. Eftersom jag har semester bestämde jag mej för att gå längs stigen en dag då det var ganska soligt, varmt och inte så mycket vind, för att öka möjligheterna att se många fjärilar och även fota dem. Den första personen jag mötte var en fotograf...
Det blommar vackert längs stigen som går genom väldigt varierat landskap med både jordbrukslandskap och skog. Det som blommar gult på första bilden är inte käringtand utan lucern. Foderlucern är lila men det finns många arter och här blommar den med gula eller gulvita blommor med inslag av lila. Otroligt vacker. Citronfjärilarna gillade dessa blommor och den vita som kanske är en kålfjäril.
Citronfjärilar gillar även rödklöver (eller skogsklöver) och de blommade på många ställen längs stigen.
Jag är mycket dålig på att artbestämma fjärilar och man måste ju dessutom ha bilder på hur de ser ut på undersidan. Blåvingarna kan jag inte skilja åt men de gnistrade vackert där det fanns små öppna gräsplättar längs stigen genom skogen.
De varierade miljöerna, med sina speciella blommor, passar inte bara olika fjärilsarter utan ger också väldigt olika bakgrund. Ibland blev det trängsel på de "godaste" blommorna, här en åkervädd om jag inte tar fel. Fjärilarna är någon sorts gräsfjäril, två olika arter ser det ut som. Det finns möjlighet att se sju arter längs stigen.
Tistlarna attraherar pärlemorfjärilar och en hel del andra insekter också.
Jag gillar också vissa typer av blommor och den här bilden kom med mer för vickern än för blåvingen. Jag är mycket svag för olika ärtväxter.
Den här vackra ärtväxten stod i skogen, där det var ganska mörkt. Den finns inte i min flora men jag tror Stefan har visat något liknande. Det kan möjligen vara någon form av foderväxt som med hjälp av fåglarna hamnat här.
Ibland fick fjärilarna trängas och de fick även konkurrens av andra insekter. Tistlarna var väldigt attraktiva. Notera att det är två olika sorters pärlemorfjärilar eller så är den främre en skogsnätfjäril, jag vet inte. Det finns åtta pärlemorfjärilar att välja på i bildfoldern som man kan plocka med sej vid parkeringen.
Det fanns som sagt många andra insekter och dessa råkade fastna på minneskortet då de stora trollsländorna absolut inte ville vara med på bild. Här är det alltså våtmark och jag står på en spång.
En lysande gul fibbla i skogen visar sej också innehålla små liv. Arter som jag är ännu sämre på än fjärilarna.
När jag börjar närma mej slutet på den tre kilometer långa stigen (där man vänder och går tillbaka) hittade jag den första bastardsvärmaren. Här får den posera med vad jag tror är en mindre tåtelsmygare till vänster.
Jag hittade dem bara på ett ställe. Vackert blåskimrande med rödfläckiga vingar, kan vara en mindre bastardsvärmare (rätta mej gärna om jag har fel).
Avslutar med en lysande guldvinge. En liten fjäril men den lyste vackert och jag såg den på långt håll. Avsätt minst fyra timmar om ni har vägarna förbi Uppsala och vill spana på fjärilar. Ta med fika, det finns lämpliga ställen att sitta på. Jag har inte inkluderat alla fjärilar jag såg i denna blogg, dock hittade jag ingen nässelfjäril eller påfågelöga, två arter som jag faktiskt känner igen.
Hälsningar Lena
Uppsala city-bäver!
Svandammen i centrala Uppsala, framför café Fågelsången där vi brukar fotofika, har sedan några dagar fått nya gäster. Jag fick höra igår att det fanns bäver i den här pölen och steg upp lite extra tidigt i morse för att kolla in om det stämde.
När jag gick runt dammen fick jag snart syn på en bäver under pilträdet, där den satt vid en hög med pinnar. Man kan se stadstrafiken bakom staketet med bl a en grön stadsbuss.
En annan bäver kommer simmande och försvinner runt ön. Det är alltså ett par, eller i alla fall två bävrar.
Många passerar som är på väg till jobbet eller skolan och stannar för att titta, ta bilder eller bara frågar vad det är för något som får andra att stanna. Det finns dunbollar också men de drar inte alls till sej lika mycket uppmärksamhet.
Enligt Wikipedia håller bäverhannen ihop med sin hona hela livet, så detta är kanske ett par. De lär dock bli lite svårt att få ihop ett bo i Svandammen för det är tveksamt om det finns bomaterial så det räcker. De verkar också vara lite sent ute.
När de möts vid pinnhögen är de väldigt ömsinta mot varandra. Det ser ut att kramas men det handlar nog mer om putsning av den tjocka pälsen.
Jag har aldrig sett bävrar på så här nära håll och aldrig heller ett bäverpar som gosar/putsar sej på detta sätt.
Solljuset är tyvärr starkt och mot de blöta djuren blir det allt annat än optimalt, men man får ta det som det är när det för en gångs skull är fint väder. Kolla in baktassen med simhuden mellan tårna.
Efter en sista omfamning återgår de så småningom till att gnaga av barken på pinnarna. Vilka charmerande djur. Man kan ju inte låta bli att undra hur länge de kommer att få vara kvar här...? Jag har sett vad de kan åstadkomma när de börjar fälla träd.
I dammen finns också en bedårande liten familj med knipor. Det hör ju till det mer vanliga gästerna här.
Mamma knipa bryr sej inte det minsta om bävrarna.
De små dunbollarna är redan duktiga dykare.
Kajan är mer tveksam, den kanske oroar sej för sina favoritträd utanför konditoriet. Vi får väl se vad som händer.
Motvilligt lämnar jag bävrarna och åker till jobbet. Vilket morgonmöte!
Hälsningar Lena
Fotofika i Uppsala
Det var krispigt och minus 7 grader när jag kom till Uppsala på förmiddagen.
Kajan med kompis var på plats vid Fågelsången och tycket att alla var väldigt tråkiga som bara fikade inomhus. Någon verkar dock ha bjudit dem på en godsak på fönsterbrädan.
Anders hade med sej ett 200-600 mm objektiv till sin Sony.
Som en kontrast till de nya kamerorna hade Gunnar med sej en gammal trotjänare.
Sten riggade sin favoritkompakt på bordet för lite "smygfoto".
Här sitter tjejen som var med på bilden. Något intressant måste ha passerat utanför fönstret för Gunnar tappade tillfälligt intresset för oss.
Sten var också med och fikade. Mycket trevligt att råkas och samspråkas en stund med er allihopa. Nästa tillfälle borde bli någon gång 2024.
Hälsningar Lena
En tur till Uppsala konstmuseum
Lördag och Uppsala visar sej från sin bästa sida i slutet av februari. Vi tog en tur in till slottet för här finns också Uppsala konstmuseum.
Innan man går in kan man ju passa på att titta på utsikten från slottsgården. Uppsala slott började byggas av Gustav Vasa 1549 så det har varit med ett tag. Men från slottet kan man se domkyrkan och den invigdes redan 1435. Även om domkyrkan var på plats kan man ju fundera över hur utsikten såg ut då slottet var nybyggt.
Slottet står på toppen av en höjd och här är försvaret som skulle säkra den kullen från alla typer av angrepp.
Men det var ju hit vi skulle och det var ett inlägg av Gunnar Staland som gjorde att vi åkte. Rysk konstnär och lite om foto - Fotosidan
Visst finns det en del sevärd konst här men det var utställningen Promzona, som är det ryska ordet för industrizon, som vi ville se. Konstnären heter Pavel Otdelnov och han visar livet vid en kemiindustri i Dzerzhinsk i centrala Ryssland. Det är en familjesaga om arbetare i tre generationer, från 1930-talets Sovjet till i dag, men utställningen visar också stora förgiftade industriområden, där utsläppen fortfarande målar landskapet i starka färger. Det är en fängslande utställning med detaljerade oljemålningar blandat med film och drönarfotografier. Det kusliga är att när man läser texterna är det inte alls så länge sedan det hände...
På väg tillbaka till bilen passerade vi över Fyrisån och jag tog en bild.
De gamla husen på Östra ågatan hör till mina favoritmotiv i Uppsala. Trots att det bara var ett par plusgrader satt folk på bänkarna och njöt i solen.
Hälsningar Lena