Vårspaning I

Helgens fina väder inbjöd till lite vårspaning i naturen. Ett typiskt vårtecken är svenskar som sitter med ansiktena vända mot solen och gärna fikar utomhus fast det inte alls är särskilt varmt. Fågelskådare är ute året om men vårvädret får de riktigt stora skarorna att dra ut med sina tubkikare. Artportalen slår också "rapporteringsrekord" när det både är helg och fint vårväder.

Blåsipporna har inte riktigt orkat fram i Knivsta, men i Stockholm blommar de på soliga plättar och det fanns gott om dem längs ena sidan av Råstasjön. Det blev inga "konstnärliga" bilder på dessa för det var alldeles för mycket folk för att man skulle kunna lägga sej ner och få vara ifred. 

De vitkindade gässen har landat och annonserade högljutt att det minsann är vår. 

Storskraken har bildat par.

Kanadagässen har bildat par.

Sothönsen försvarar revir och en vigg råkade hamna mitt i plasket. 

Skrattmåsarna har också landat. 

Det är inte så många än med de har börjat leta boplatser på ön och känner sej för lite.

Det är förstås mycket skrän och jagande hit och dit.

Det verkar inte som att de bildat särskilt stabila par ännu och det pågick inget bobyggande. 

Nu handlade det mest om vem som kund skräna högst. 

Det var en ensam häger på plats och jag hade inte tänkt fota den alls. Men jag stod en stund och tog en serie bilder då den fiskade. Det var ett vasstrå som var hopplöst i vägen hur jag än stod, så jag lämnade hägern. När jag kom hem och tittade på bilderna såg jag att den hade lyckats fånga två små fiskar samtidigt. Det var ju en sådan bedrift att den får vara med i bloggen. 

Hälsningar Lena

Måste fixa både lunch och middag själv

" - Ska man behöva fiska själv nu helt plötsligt ?! Fisklådan är tom ! "

" - Kan vi inte bara beställa något? Vi bor ju mitt i storstan...Jag skulle vilja ha en smörgås, tonfiskröra med mycket majonäs, men jag kan skippa brödet." 

" - Här brukar det finnas en och annan liten firre. "

" - Nähä, en synvilla antar jag..."

Hägern bytte plats och här gick det undan. 

Den fick upp en liten godbit, men den där mättar ju inte en häger.

Nu bytte hägern plats igen och den gjorde något mycket oväntat. Den kom betydligt närmare fotografen. Den här bilden är tagen med 100 mm och den är obeskuren. Jag står på en liten bro och hägern är precis nedanför. Det passerar folk och hundar på bron men det bryr den sej inte det minsta om. 

Jag får vänta en stund, kanske 10 minuter, innan den plötsligt hugger till.

Nu blev det napp igen... 

...en liten abborre.

Eftersom jag står så nära kan jag bjuda på ett par närbilder.

I det här läget skulle den kanske kunna komma undan, men det gick för fort för fisken och strax försvann den ner i svalget på hägern, som fortsatte fiska.

Hälsningar Lena

Mera hägrar

Det blev en extra tur till hägrarna medan det fortfarande var vinter i området. Jag hade sett på SMHIs prognos att snön skulle tina bort den kommande veckan. Jag köpte därför färsk strömming och övertalade min sambo att han måste följa med för att kasta fisken till fåglarna. Det går undan när man bjuder på godsaker och man hinner inte med om man kastar fisken själv. 

Vi gick till ett ställe där jag kunde få snö i bakgrunden och där satt det en ensam häger. Den första fågeln hann inte mer än plocka åt sej strömmingen förrän det landade en konkurrent.

Har man lyckats ta en liten filé gäller det att ducka...

...och finta bort den inkommande hungriga hägern med en hastig manöver. 

Det är en fin vinterdag med någon minusgrad och det är mängder med folk vid Råstasjön. Hägrar, som normalt är väldigt skygga, passerar på låg höjd mellan människor, hundar och barnvagnar. 

Vi har bara hunnit kasta två strömmingar och det har redan samlats lite för många fåglar.

Det uppstår en kort närstrid och även om det är trädridå i bakgrunden gillade jag blicken på dessa två.

Mötet var över på ett ögonblick och de landade i snön. "-Finns det mer fisk?"

Det kom fler hägrar inflygande. Notera ögonens placering som gör att de kan spana nedåt, mot marken. 

På ett ögonblick så var det fullt hus! Det här är inte riktigt vad jag vill ha men de små fiskfiléerna var åtråvärda.

Det var svårt att få till bilder med så många fåglar och fyra är definitivt för många.

Tre kan fungera och här har två av dem lyckats hugga tag i samma strömmingsfilé. Om jag hade planerat detta bättre hade vi haft hel strömming med oss, nu fick jag ta filéer för det var det enda som fanns.

Helst vill jag bara ha två hägrar som interagerar och det var inte lätt att få till denna gång. Men man kan fixa en del i PS efteråt...vilket jag gjort på denna bild. Sen är det problemet med att få snö att se ut som snö, utan att få helt fel färg på hägrarna. Om man vitbalanserar så att snön bli vit blir hägrarna bruna. Jag justerar på flera ställen men får alltid lite blåstick i snön om hägrarna ska vara blågrå, vilket jag föredrar.  

Ett alternativ är att göra bilderna svartvita med en mycket svag blå ton, för jag vill ha kall grå färg. Det fungerar ibland.

Den här bilden blev bättre i svartvitt än i färg och bättre än den ovan (tycker jag). Men det kan också vara en vanesak. För mej är hägrar på snö inte svartvita, men jag kan tänka mej att några av er tycker att det är självklart att de gråsvarta fåglarna på snö gör sej bäst utan inslag av färg.

Hälsningar Lena

Rapport från Råstasjön

Förra helgen, då det var vinter i Stockholm med omnejd, åkte jag och kollade hur det var med  fågellivet vid Råstasjön. Ett 40-tal hägrar satt på isen och runt sjön när jag var där första vändan. 

"Matlådorna", som hägrarna får fisk i, var utställda men det var lite oklart om det fanns någon mat i dem. Hägrarna satt mest och kurade när jag kom.

Vid den största småfågelmatningen huserade alla de vanliga småfåglarna samt ett antal nötskrikor och koltrastar.

I sjön simmade en vit and bland alla gräsänder och sothöns.

Det fanns också några gäss och den här damen kom med en påse, vilket gässen var först att uppfatta, samt en skata. Hägern satt där innan hon kom och flyttade sej inte. 

En kort stund senare hade alla Råstasjöns gräsänder och sothöns också förstått att det vakades godsaker på land.  

Hägrarna bjöd på lite lättare "dansuppvisning" och man kan ju tycka att jag borde ha koll på hur stora de blir då de plötsligt flyger upp med vingarna fullt utfällda. Men jag var nog ringrostig för det blev många "klippta" vingar och ben. 

Den här lyckades vika ihop ena vingen så att den precis fick plats i bildfältet. Man står ju så pass nära fåglarna att det räcker med 100 - 200 mm, men när de sitter hopkurade är det lätt att man zoomar till kanske 400 eller 500 mm. 

När två individer börjar flaxa och sträcka på sej är det svårt hinna zooma ut och att få med allt i bildfältet, trots att de rör sej förhållandevis långsamt för att vara fåglar.

Tacksamt vek den flygande fågeln ihop sina vingar uppe i hörnet.

De är nyckfulla och roliga att titta på.

" - Jag ska minsann rycka dina prydnadsfjädrar din löjliga fjant!"

Den här satte sej i ett träd och spanade.

Där satt den när jag lämnade hägrarna för denna gång.

Hälsningar Lena

Knölsvanar på hal is

Plötsligt blev det vinter. Fredag morgon och jag spanade ut på gatan från mitt arbetsrum hemma. Allt det vita föll ju på torsdagen och då var jag tvungen att vara på jobbet pga undervisning. Fredag kunde jag jobba hemma och valde att göra det. Jag hade dock mycket att göra och det här blev den enda bilden jag tog. Lördagen skulle ju bjuda på minusgrader och sol så jag inväntade min lediga dag. 

Vädret var strålande nästa morgon och efter frukost åkte jag till Råstasjön för att kolla in fågellivet där. Det jag helst ville se var den stora knölsvansfamiljen och jag hade inte gått långt förrän jag såg dem lätta från sjön. 

Hela familjen med två vuxna knölsvanar och åtta fullstora årsungar övningsflög över sjön. En imponerande syn.

De gjorde flera vändor runt sjön och passerade Strawberry Arena (fd Friends), höghusen med lägenheter och Mall of Scandinavia. 

De flög ner mot Lötsjön och vände för att komma tillbaka och passera mej ännu en gång.

De flög i en ganska tät formation och det var en mäktig syn.

När de väl skulle landa behövde de dock mer än hälften av sjöns yta innan alla hade stannat. Isen hade lagt sej och även om den var tunn var det tillräckligt med is för att bära en knölsvan. De landade sålunda på glansis. Det fick mej att tänka på curling för nybörjare.

Det här hade inte ungarna haft möjlighet att träna på särskilt mycket. Mamma och pappa landade, kanade en bit och stod sedan stilla. Ungarna gjorde allt möjligt.

" - Man ska gå som en pingvin har jag hört tanterna med brödpåsarna säga. Pingvin!  Jag är ju en svan! " 

" - Du ser ut som en gråsäl...Nej, pingvin! Jag har sett på Netflix hur de gör. De slänger sej på bröstbenet och åker kana på snö och is. Hur coolt som helst! "

" - Finns det icebugs för svanar? "

" Hur gör man??? Vad hände med vattnet? " 

Det här är antagligen svanungdomarnas första erfarenhet av is. Vi har visserligen varit borta en vecka, men jag tror inte Råstasjön frös förrän på torsdagen förra veckan. 

" - Det bästa är nog att flyga ändå...."

" - Bara en lite kort bit, till resten av min familj,...det här går ju bra..."

"  Men hur stannar man ??? "

De halkade runt en del men lyckades samlas någorlunda utan att krascha in i varandra. Föräldrarna iakttog sina telningar som gled runt på isen. Själva stod de helt stilla där de landat. Varför halka runt när det inte behövs, sjön är ju ändå deras. 

Till slut hade familjen samlats någorlunda och de började slå sej till ro ute på isen. Nu regnar det och deras pöl kommer att tina under natten om den inte redan har gjort det. I morgon är allt säkert som vanligt igen. 

Jag lämnade knölsvansfamiljen övertygad över att de kan hantera situationen och dra från platsen när vintern kräver det. På väg tillbaka till bilen fick jag syn på denna ensamma svanunge. Den här kommer nog att få en tuffare vinter och helt ensam klara den sej nog bara om den blir utfodrad av människor, som förhoppningsvis ger den bättre mat än bröd.

Hälsningar Lena