Mera bläckfisk
Lunchen är väldigt viktig när man dyker i kalla vatten, i synnerhet då det är på höstkanten och inte längre är så varmt på land. Nu hade vi visserligen varmare än det brukar vara vecka 38, även i vattnet. Oftast hade vi varm soppa, men grillad korv går också utmärkt och med två portabla gasgrillar fixar kocken det lätt till 12 personer.
Efter lunchen är det vanligt att man vilar lite. De tjocka underställen man har under torrdräkten gör att man kan ligga på marken eller bryggan utan problem, bara det inte regnar.
Det här är en mysig stund på dagen, men efter ett par timmar på land packar vi båten igen och ger oss ut på ett andra dyk.
Ganska tidigt på dyket möter vi den andra bläckfisken på denna resa. Den här är större och kaxigare. Jag har 60 mm makro på kameran och det blir lite av en utmaning, samtidigt som jag ju gärna ville ha närbilder på bläckfisk. Den hänger på sidan av en stor sten.
Den verkar inte särskilt orolig över vår närvaro och min sambo kollar om den vill hälsa genom att sträcka ut en hand. Den visar inget intresse för honom och då får den vara. När vi var på Tustna 2021 mötte vi en väldigt social och sällskaplig bläckfisk som ni kan titta på nedan.
Ett sällsamt möte under ytan - Fotosidan
Det är egentligen inga problem att fota en bläckfisk med 60 mm makro. Det är snarare blixtarnas förmåga att belysa motivet när avståndet blir större som begränsar. Dessutom vill man inte ha onödigt mycket vatten mellan motivet och objektivet. Vattnet är inte kristallklart och det påverkar förstås.
Eftersom bläckfisken inte tycks bry sej om jag är närgången passar jag på att ta några närbilder på tentaklerna. Den rör på dem lite hela tiden, men ringlar ofta ihop dem till fina spiraler. Det är genom dessa som bläckfisken skaffar sej information om sin omgivning och den har t ex "smaklökar" i sugkopparna samt förmågan att känna temperatur.
Bläckfiskar har ungefär lika många nervceller som hundar. De är grupperade i de åtta armarna samt en mindre central enhet och tentaklerna antas kunna agera "av egen vilja" och behöver inte styras av det centrala nervsystemet (dvs hjärnan) som hos hundar (och andra ryggradsdjur).
Om en bläckfisk vill undersöka något kommer det en tentakel ringlande. Vi har fått uppleva hur stora bläckfiskar i Kanada både "skakat hand" och provsmakat på kamerablixtar och portar.
De kan också använda tentaklerna för att promenera på botten som den gör på denna bild. Jag blir förstås helt uppslukad av bläckfiskens små uppvisningar.
En annan intressant aspekt på bläckfiskens anatomi är att den har tre hjärtan. Ett pumpar syresatt blod ut till kroppens alla delar och de andra två pumpar blodet förbi gälarna så att det kan ta upp nytt syre. Blodet är dessutom blått för det har hemocyanin som transporterar syre i blodet, istället för hemoglobin. Hemocyanin innehåller koppar till skillnad från hemoglobin som innehåller järn. Det gör att hemocyanin binder syre mer effektivt om syrgastrycket är lågt (även effektivare vid låg temperatur).
Det är mycket mer än bara formen som gör bläckfiskarna intressanta och jag är mycket fascinerad av dem.
När den förflyttar sej en bit och sträcker ut sej i sin fulla längd blir ljussättningen inte bra och denna bild är kraftigt redigerad i LR. Den simmar dock inte iväg från mej utan slår sej ner igen och intar några olika poser. Den kanske t o m njuter lite av uppmärksamheten, vem vet, de är avsevärt mycket smartare än man tidigare trodde. Det finns dokumentation om hur bläckfiskar i fångenskap lärt sej att känna igen olika individer bland personalen och att de kan favorisera vissa men straffa andra genom att t ex spruta vatten på dem.
Vi lämnar bläckfisken efter ca 20 minuter och resten av dyket simmar jag bara runt och ler för mej själv. Jag tar bara några enstaka bilder och inget som ens är värt att visa. Det här blev veckans absoluta höjdpunkt och inget annat kom i närheten av detta möte. Det enda övriga jag möjligen hade önskat var att kunna byta objektiv till en vidvinkel under pågående dyk. Men det går inte och alternativen, dvs dubbla kamerariggar, är inte aktuellt av flera anledningar.
På kvällen är det tradition att spela tärning om vem som ska diska. Huset har ingen diskmaskin och det blir ju en del när så många personer äter. Personalen och även kocken deltar i tärningsspelet. Jag lyckades klara mej hela veckan, men sambon åkte på disken en kväll.
Jag gick ut en sväng och det var helt stilla i fjorden utanför vårt hus. Fullmånen var på väg...
Det var förunderligt varmt för årstiden, antagligen runt 15 grader, som vi haft hela dagen.
När klockan passerat nio och alla batterier var laddade eller på god väg var det flera som gäspade stort. Inga sömnproblem när man dyker.
Hälsningar Lena
Man tackar för den trevliga lektionen.
mycket av bläckfiskarnas struktur och funktion som är så fascinerade att jag bara måste dela med mej, även av sådant som inte går att se på bilderna.
Hälsningar Lena
dina bilder och ditt intresse som du förmedlar så bra
med bild och ord
är höjdare att se och läsa
jag är liksom med
på sätt och vis gör det mej glad om du nu tvekar att äta dessa djur efter att ha sett mina bilder. Bläckfiskar är ryggradslösa djur som klassas som blötdjur. Men de är smartare än man kan föreställa sej och har en beteenderepertoar som får de flesta att häpna. För mej så är det här djur som vi bör lära oss mer om och inte nödvändigtvis ha på tallriken (även om de är nyttigare än rött kött).
Hälsningar Lena
jag förstår vad du menar
inte äta fler
/inger
jag håller med till 100%
Hälsningar Lena
Var får man/vi/jag mycket intressant information från dina blogginlägg.
Ja, bläckfisken är ett ovanligt och spännande djur – det tycker jag också.
Jag såg filmen där dykaren blev vän med en bläckfisk. Jag kommer inte ihåg vad filmen hette.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
filmen hette "My octopus teacher" på engelska och den fick en Oscar för bästa dokumentär. Jag blev själv helt tagen av denna film fast jag redan visste mycket om bläckfiskar från egen erfarenhet.
Hälsningar Lena
/Affe
jag försöker anpassa min text så att den ska bidra till det budskap jag hoppas bilderna ska förmedla. Jag vill också gärna berätta om motiven och det är nog ofta min roll som universitetslärare som "trycker på" när jag formulerar innehållet.
Hälsningar Lena
Vilken underhållande bläckfisk och så vacker den va. Vilken fin bländaröppning ögat har. Borde inte kameratillverkare ta efter den.
Ha det gott
Bob
huruvida "bländaröppningen" på ett bläckfisköga går att efterskapa och exploatera kan jag inget om, men det är både vackra och spännande djur som jag tror vi kan lära oss mycket om.
Hälsningar Lena
Jättefint
Mvh N
jag såg filmen i original och då hette den "My octopus teacher" vilket jag tycker är ännu mer passande än den svenska översättningen. Hur som helst var det en fin film som visade ett möte mellan människa och bläckfisk. Vi har fått en skymt av detta under våra dyk i Norge. Bläckfiskar är oerhört spännande djur som vi borde lära oss mer om
Hälsningar Lena
Charmig individ bläckfisken, förstår att du var nöjd med det mötet. Verkar som om bläckfiskar är både nyfikna och kan vara tillgiven. Skönt att jag inte tycker om att äta bläckfisk, tycker inte det är gott.
Ser skönt ut där alla slappar på bryggan.
Tur i spel kan vara bra att ha.
bläckfiskar i fångenskap har förvånat många med sin kreativitet och förmågor. De kan definitivt vara nyfikna och kanske t o m tillgiven om man kan bedöma det. Det är alltid skönt att slappa en stund mellan dyken. En brygga är perfekt. Klipphällar ofta lite väl hårda.
Hälsningar Lena
Tre hjärtan och en decentraliserad tankeförmåga ---- häftigt!
bläckfisken anatomi och fysiologi är verkligen fascinerande och ju mer jag läser om dem desto häftigare är de. Våra vägar skildes för väldigt länge sedan och det är mycket intressant att det utvecklats djur med så hög intelligens så vida skild från ryggradsdjuren. Bläckfiskar är för övrigt inte ensamma om att ha hemocyanin.
Hälsningar Lena
Svårslaget! /Thomas
bläckfiskar är oerhört fascinerande och ju mer jag läser om dem desto mer förundrad blir jag. De är också oerhört spännande att möta dem på nära håll i deras egen miljö.
Hälsningar Lena
fullt utsträckt kanske den var 70-80 cm lång. Stor för att vara i Norge. Jag kollade boken du läst och där den utspelas finns de riktigt stora bläckfiskarna (som Marcellus är). Vi har mött dessa under dyk i längs Kanadas västkust och södra Alaska. De är fantastiska varelser. Boken fanns på engelska på Storytel och jag väljer nog den versionen. Tack för tipset.
Hälsningar Lena
Funderade på om man kunde använda ett 15-30mm makro istället, men problemet är väl att dessa har en såpass kort närgräns att man inte kan utnyttja makro i ett undervattenshus.
När jag dök så var det populärt att göra nattdyk, jag gjorde det inte själv för jag hade för få dyk till det, men när jag såg fina månbilder så kom jag att tänka på det.
Kul bilder där alla ligger utslagna mellan dyken
det är inte självklart vad som är fram och bak på en bläckfisk, den har ju sina åtta armar runt kroppen. Jag har ett gammalt 35 mm objektiv som jag använt ibland, men med 60 mm makro kan man ju fånga så många andra små motiv. Det blir alltid något. Det är ju inte så ofta vi möter en bläckfisk. Här hade vi absolut kunnat göra nattdyk i hamnen. Det har vi gjort flera gånger tidigare, men vi börjar väl bli lite för bekväma. Två dyk om dagen räcker. Annars är det många kräftdjur och annat smått som är aktiva på natten.
Hälsningar Lena
det är förvånansvärt att de stora bläckfiskarna utanför Nordamerikas kust bara blir fyra år gamla och många andra arter blir ju inte ens det. Bläckfiskarna är inte ensamma om att ha hemocyanin. Det finns i hemolymfan hos andra blötdjur och en del leddjur.
Hälsningar Lena
Hälsningar, Bjarne
det är nog inte så vanligt med bilder på åttaarmad bläckfisk i Skandinavien fotad med makro. Det vanligaste är ju vidvinkelbilder som jag har visat exempel på flera gånger förut. Lunchvilan är obligatorisk och hur mysigt som helst bara det inte regnar.
Hälsningar Lena
de är så fina och jag berättar mer än gärna lite mer om dem än man kan se på bilderna :-)
Hälsningar Lena
//GöranR
den här typen av möten berättar jag gärna om. Det är mycket fascinerande djur.
Hälsningar Lena
det finns mer liv än man kan föreställa sej, trots att det ser mörkt ut från ytan.
Hälsningar Lena
HaD/Gunte..
bläckfiskar hör definitivt till en av de mer märkliga livsformerna.
Hälsningar Lena
Ha det gott/Stig
det har blivit några olika bläckfiskmöten genom åren och just vid Tustna har vi haft väldig tur. Annars ser vi dem inte så ofta i Skandinaviska vatten.
Hälsningar Lena
Blir lite nyfiken på hur mycket de andra dykarna vet, tror inte de sitter med samma kunskaper som dig.
Ing-Marie
nja, det varierar nog lite men jag känner ett par marinbiologer och biologer/lärare som är mycket kunniga. Det är riktigt kul när någon av dem är med och dyker. Andra är mera experter på själva dykningen och utför avancerade dyk (djupa), vilket gör att de kan få se mer ovanliga arter.
Hälsningar Lena