Ett alternativ

Det här är ett alternativ till att visa en hel serie med bilder på en snabb händelse i fågelvärlden, för oss som nu envisas med att hålla på med dessa små snabba rackare. Det är lite pyssel i PS men jag tycker det är spännande att se resultatet växa fram. Sex bilder tagna med kameran inställd på 20 bilder/ s (utan pre-burst men med tur :-). Tid 1/1600 s.

Nu är det fredag, yeah...

Hälsningar Lena

Restaurangen i ny vinkel

Det är mörkt i vår trädgård när solen är så pass låg som den är nu och det är mest skugga. För en tid sedan upptäckte jag dock att om jag flyttar "pop-up restaurangen" och ställer den i en ny vinkel, kan jag få lite motljus när solen är på väg ner. Det blir en glipa mellan grannens hus och vårt växthus där ljuset kan sippra in under ca 30 minuter. Sen få man nöja sej med de gäster som råkar komma på besök just då. Kolla in klorna på nötväckan. 

Det här är ju vår vanligaste gäst, tillsammans med blåmesen. Tofsmesen visade sej bara på morgonen.

Till slut når solstrålarna fram till poolen, som förstås var bottenfrusen. Jag hade under dagen fyllt på med varmvatten, så det fanns att dricka, men nu var det i princip fruset igen. 

Svartmesen är en ganska vanlig gäst. Här är den lite frustrerad över att poolen för tillfället är en skridskobana.

Lika bra att kolla in vad som bjuds i restaurangen istället. 

En av de roliga gästerna som kom under den ljuskritiska halvtimmen var hacke. Vi har minst två par. De älskar jordnötter och bordsmargarin, vilket den stora grenen är laddad med på baksidan

Nu fick inte hacke äta ifred särskilt länge förrän en koltrast kom och trängde sej i restaurangen. Vi har inte haft den mängd koltrastar i år som det har varit tidigare säsonger. Nu har de dock ökat i antal något och blir det mer vinterväder tror jag att de kommer att besöka oss i större antal. 

Koltrastarna är kaxiga och tar för sej. Hacke gillar inte sällskapet.

Hacke drar och den flög förstås bort från mej, så det gav inte någon fin flygbild. 

Jag får nöja mej med en koltrast under resten av det korta "ljusfönster" som jag har möjlighet att få just nu. Sparvhöken gjorde också en snabb rekognoseringstur framför köksfönstret. Trots att den gjorde en sväng och vände mot skogen hade jag dock inte en chans att få den på bild.  

Dessa bilder tog jag förra helgen, nu hoppas jag på nya lediga dagar med sol och gärna lite snö. Det är i alla fall minusgrader ikväll torsdag.  

Hälsningar Lena

En liten strimma ljus

Fotovädret har inte varit optimalt på sistone men i söndags tittade solen fram på eftermiddagen. Ganska sent, vid tvåtiden, tittade jag ut på fågelbadet och insåg att från en sned vinkel i köket fick jag en strimma sol genom häcken bakom badet.  

Hela vår tomt ligger annars i skugga så här års på vintern, men just här når solen ner under ca en halvtimme. En svartmes kom ner för att dricka och gav ifrån sej en liten strof.   

När jag tog den här bilden insåg jag att jag måste gå ut och flytta på stenen i badet. De små fåglarna vill inte gå i om det är för djupt, därav stenar i fågelbadet. 

Jag passade också på att flytta min portabla matstation så den hamnade i ljuset. Jag tänkte att någon liten fågel kanske kunde sätta sej där motljuset var som finast, på den gröna mossan.

Men nej, de satte sej högst upp i restaurangen. Jag borde ha riggat med bordsmargarin där jag ville att de skulle sätta sej, men det får bli en annan gång. Tiden var knapp om jag skulle få några bilder.

En blåmes slog sej ner i badet och de är minsann redan igång med sången. Tyvärr missar man ljudet när man sitter inne. Jag kan inte fota i denna vinkel ute, för jag kommer för nära.

Blåmesen sköljer strupen för att ta nya tag med sången.

Men den ser också lite badsugen ut...

Den kliver ner på en annan sten som ligger strax under ytan. Badet är fullt efter de senaste regnen och den vill inte ha så djupt badvatten.

Sen blir det bada av!

I det här läget kom jag på att jag kan ju testa att underexponera rejält för att framhäva vattendropparna extra i motljuset. 

Jag gick från 1/500 s till 1/1250 s. Nu önskade jag förstås också att badet hade varit större, eller i alla fall längre i djupled. 

Blåmesen badade av hjärtans lust.

Nu återstod bara minuter av ljuset och min lilla fotostund genom köksfönstret. Jag trodde aldrig att det skulle gå att fota så snett genom treglasfönster och i motljus dessutom. Man vet ju dock inte förrän man har testat. När solljuset blir starkare och solen står högre på himlen när den passerar denna glipa, mellan grannens hus och växthuset, kommer nog förutsättningarna att ändras. 

Avslutar med en talgoxe som tog det lite mera piano. Min solstrimma var på väg att försvinna, men den här vinkeln måste jag testa fler gånger. 

Hälsningar Lena

Vinter som kom och gick

Det blev plötsligt vinter och sedan försvann den lika fort. Just detta väderfenomen inträffade faktiskt när jag var ledig och jag hann med både Råstasjön och en sittning hemma i cykelförrådet. Fågelrestaurangen var täckt med pudersnö (innan det började töa) och det var inte uppskattat av de små gästerna. 

De var skeptiska till att landa i snön men jordnötterna lockade och de kom ändå. Jag väntade förgäves på en hackspett som var nära flera gånger, men som fegade ur och flög iväg.

Den här talgoxen hade bestämt sej för att äta i farten..."fly through" kanske det kan heta. 

Den flög i alla fall in och plockade en jordnöt utan att landa. Snyggt gjort!

När jag var upptagen med att titta på de små kom det plötsligt ett rådjur insmygande på tomten. När jag tittade upp och rådjuret fick syn på mej var det nog bara ca fem meter mellan oss. Hon skulle nog kolla om det fanns något gott att slicka i sej i fågelrestaurangen och blev överraskad att det satt någon så pass nära. 

Det var störande att bli fotograferad så rådjuret vände och tassade iväg mot skogen. Det kom antagligen tillbaka så fort jag hade lämnat min plats och gått in. 

Jag kollade också in hur det såg ut vid stubben. Det är ju en annan bra fotoplats för småfåglar i vår trädgård. Nu var den dock upptagen av en gäst som var intresserad av småfåglar ur ett helt annat perspektiv. 

Vi har för närvarande minst 25 steglitser i trädgården och de tyckte också att snön var läskig att landa i. Men när de väl slagit sej ner och börjat äta var det samma tjafs som det brukar vara.

Snön yrde när de bråkade om platserna i restaurangen. De bokar inte bord utan kommer snarare som ett gäng "party crashers" . 

Men de bjuder samtidigt på underhållning...

...och de småpratar hela tiden. Man kan höra dem komma innan man ser dem. Charmiga småfåglar.

Hälsningar Lena

Premiär för restaurang Stubben

Lördag och hyfsat fint väder, ledigt och jag var dessutom ensam hemma då sambon var på älgjakt. Jag bestämde mej för att duka på Stubben för att se vilka gäster som eventuell skulle hitta dit. Jag hade annonserat lite under fredagen, men kunde ju inte kolla responsen då.

Det verkade som att de förstått att Stubben var öppen och serverade skalade "lyxfrön". Talgoxarna var utan tvekan i majoritet.

De kom och åt eller hämtade frö i skytteltrafik. Här var det mer "drive-through" än sittning.  

Men det gav ju också lite action. Jag har en buske som fortfarande har de mesta av löven kvar och den skuggar stubben väldigt effektivt. Ljuset på bilderna är sålunda bygglampan som jag riggat ca 60 cm från stubben så att ljuset faller från samma håll som solen skulle ha gjort, om det inte vore för busken. 

Tyvärr blev det ändå höga ISO för att få korta slutartider. 

Nötväckan var en flitig gäst. Här har den slickat i sej ett frö och förser sej snart med så många till den kan bära i näbben. 

Det kom också en och annan större gäst, men de är så skygga att de inte är ett problem. Jag fick besök av skatan två gånger under tiden jag satt ute. Om jag bjuder på charkprodukter brukar de dock vara mer ivriga, men det får bli en annan helg.

Ett par nya inflygningspinnar verkar vara en plats med viss potential. De små mellanlandade ofta där innan de kom in för att äta.

Från restaurang Stubben är det fri sikt ut i skogsområdet bakom vårt hus, som sedan något år tillbaka är naturreservat. Närheten till skogen gör att vi ibland från besök av trevliga små skogsfåglar som tofsmes och svartmes. I skydd av de stora tallarna lurar också en bevingad individ som ser mina små gäster som huvudrätter på en buffé. Mer om det i nästa blogg.

Hälsningar,

Lena