I vithajens rike
En ny dag gryr med strålande sol och förväntningarna är höga. Första gruppen gör sej klara till 08:00.
Ryan sköter tvåmansburen och bär helmask som möjliggör kommunikation med ytan.
När man klättrar ner får man en slang med regulator att stoppa i munnen. Det känns konstigt att inte ha en flaska på ryggen men man vänjer sej fort.
Vår ingenjör Charlie från Jamaica hjälper till med lite av varje, men har går inte i vattnet. Det gör däremot vår kapten som hoppar i och fäster betespåsar i våra ytburar.
Divemaster Jesse fixar med betet som är halvtinade stycken med tonfisk. Det luktar inte överdrivet gott men hajarna gillar ju detta och de andra fiskarna älskar de små bitarna som driver ut i vattnet.
Buren sänks ner och fiskarna är på hugget direkt.
Ett sjölejon simmar förbi....hajmat ?...Det verkar inte så och ingen har någonsin sett hajarna attackera sjölejonen här. Inte heller ostronfiskarna ha sett det och de tillbringar mycket tid här.
Vi har mer tur idag eller så tog det ett dygn för hajarna att inse att vi var där. De är inte överdrivet intresserade av våra beten eller burar. Lägg märke till mönstret mellan vitt och grått längs sidan på denna haj. Det är unikt för varje individ och kan användas för identifikation, vilket vi får lära oss mer om nästa dag.
Det ser lovande ut när det plötsligt är två hajar runt våra burar. Det är något majestätiskt över dem när de glider fram genom vattnet.
Ibland kommer de närmare och kollar in oss. Den här hajen har en mörk fläck vid ögat på vänster sida vilket gör den lätt att känna. Bilderna är tagna med ett fisheyeobjektiv på 17 mm så ganska nära är den....men vi får inte riktigt kontakt...de simmar mest bara förbi....
Det är också lite svårt att hålla armarna innanför burgallret. Här är det min sambo som är lite ivrig och vi får väl hoppas att hans mamma inte läser just detta inlägg...
Vithajarna som vi har runt oss är stora, mellan tre och fyra meter långa och väldigt grova. Det är inte första gången vi möter haj i vattnet, men första gången det känns skönt att ha ett galler mellan. Ändå visar hajarna inte någon som helst aggressivitet och de är knappt intresserade av de större stycken tonfisk som vi bjuder dem.
Ändå kommer ett tillfälle då divemastern som står uppe på buren i bakgrunden får överraskande mycket kontakt med en av de riktigt stora. Återkommer med den rysaren...
Mellan dyken kan man värma upp sej i bubbelpolen. Trots tjocka våtdräkter blir 22 grader kallt efter 45 minuter. Vatten är det enda som serveras, så länge man vill dyka blir det inga öl.
Nu flyter dagarna på och rutinerna är givna. Alla har fått möta och beundra flera vithajar och nu önskar vi mest att de kommer närmare. Visar lite mer intresse....
Hälsningar Lena
det kommer nog några till.
Hälsningar Lena
det blev flera fina solnedgångar också, förutom hajupplevelserna.
Hälsningar Lena
vi har ju alla våra specialiteter och under vatten är min. Det här är ungefär som att sitta i gömsle.
Hälsningar Lena
det kan du lita på att det var.
Hälsningar Lena
nej, det är bara vi människor som gör det och vi har gjort det framgångsrikt.
Hälsningar Lena
den svartvita är riktigt läcker
Jag är mycket avundsjuk på era upplevelser.
Men mycket glad att få ta del av dem
jag testar svartvitt ibland när det är övervägande blåa nyanser som inte går att vitbalansera.
Hälsningar Lena
Ser fram emot fler fina bilder! :-)
ja det var stora och imponerande bulkiga. Det kommer nog en omgång till innan jag rundar av detta äventyr.
Hälsningar Lena
Jag gör det sakta så blir det mer kalla kårar på ryggen.
Svårt se hur stora de är tycker jag men vet att de inte är att leka med.
Sov gott
Gun-Inger
det var förvånansvärt stora men det var säkert i burarna och man behövde ju inte ha armarna ute precis när de passerade förbi.
Hälsningar Lena
det var befriande skönt att bara stå i buren med slangen ovanför huvudet. Det var ganska klart i vattnet när det inte var fiskar i vägen (eller tonfisksmulor).
Hälsningar Lena
Mvh
Wolfgang
kul att du gillar mina hajinlägg.
Hälsningar Lena
ja det var stora hajar även om vi inte fick se någon av de alla största honorna. De hade sett en från på den andra båten som vi hade kontakt med.
Hälsningar Lena
Ser lite vådligt ut med armar och kamera utanför buren, men antar att det är på säkert håll ändå.
De ser imponerande stora och respektingivande ut dessa hajar.
det var lätt att bli lite nonchalant efter ett tag och sträcka sej ut. Ibland var dock hajarna där överraskande fort upptäckte vi efter ett par dagar. De var definitivt respektingivande.
Hälsningar Lena
kom hem för sent men sambon har precis hittat det på SVT Play. Visst var vi där och man tackar tydligen en båt som heter Solmar V samt en divemaster vid namn Eric i filmen och då var det samma båt som vi åkte med. Det är trots allt i så många som går till dessa öar utanför Mexiko.
Hälsningar Lena
Va vackra dom är. Ser så släta ut. Men dom är lite sträva va?
Hälsningar Johan
jag har lagt ut några bilder till då hajarna är lite mer på hugget. De ser blanka och mjuka ut men har en sträv hud. Jag har dock inte klappat någon så det är ren "lärobokskunskap". Generellt ska man tänka " se men inte röra när man dyker" för allas bästa om det så är små sköra koraller eller stora hajar.
Hälsningar Lena