Stormen Gerrit och "bubble cars"
Vår sista dag innan hemresan från England såg det ut så här när vi satt och åt frukost. Under natten hade stormen Gerrit passerat oss och en tromb hade ställt till med en del förödelse i Manchester. Prognosen för dagen var minst 50 mm regn, beroende på vilken vädersajt man tittade i.
Det öste ner och inbjöd verkligen inte till några långpromenader i naturen.
Några som verkade trivas var dock de forspaddlare som med jämna mellanrum passerade under bron och som vi kunde se från vårt köksfönster. Jag missade förstås precis när de kom farande, men det var tydligen ganska många under förmiddagen.
Inom 500 m promenadavstånd från vårt boende fanns ett motormuseum. Det listade vi ut när vi var på bilträffen som de arrangerade på parkeringsplatserna runt muséet. Min sambo ville gärna gå dit och det kändes som en lagom aktivitet i regnet. Vi klädde oss sålunda i heltäckande regnkläder och gick dit. Jag tog inte ens med mej en kamera, men väl där upptäckte jag att jag inte kunde låta bli att ta några bilder ändå (med mobilen). Den första är förstås en Bentley och det som förvånade mej var färgen. Den var tvåfärgad i klara blå toner. Jag trodde bilar från denna tid enbart gjordes i mörka färger som svart, mörkgrönt och vinrött. Den fanns även en tvåfärgad klargrön bil från samma epok.
Men det var egentligen dessa små fordon som gjorde att jag på allvar ville fotografera. Av alla "värstingbilar" som fanns i dessa lokaler, inklusive en DeLorean, tyckte jag att de pyttesmå, ibland trehjuliga, bilarna var roligast att titta på.
Bara att det fanns en liten bil med namnet Messerschmitt var helt nytt för mej. Hur kan det få plats tre personer och skulle jag vilja åka i 90 km/timmen i denna?
Bilarna kallades för "bubble cars" och här är de allra minsta. Den mörkare blå, PeelP50, hade 4 hästkrafter och en maxhastighet på 60 km i timmen. Den har ingen backväxel, men ett handtag på baksidan gör det mycket lätt att fysiskt manövrera bilen vid behov. Den var designad som en stadsbil, med en tjänstevikt på 59 kg och marknadsfördes som en bil med sittplatserna "en vuxen och en kasse" (Wikipedia).
Med tanke på väderleken ute kanske en sån här inte hade varit helt fel, men med taket uppfällt förstås. Det visades en film där man fick se en familj på utflykt med bilen och hur de växlade mellan att färdas på vatten och landsväg.
Bilen blev inte den succé man trodde. Det tillverkades bara 3800 stycken och företaget gick i konkurs 1968.
Efter lunch lättade vädret något och även om det fortfarande regnade, åkte vi till den lilla staden Windermere för att se oss omkring. Vi behövde också mer ved till den öppna spisen i vardagsrummet där det var mysigast att sitta på kvällen.
Smala gränder och stenhus.
En ny klänning är kan aldrig vara fel...
Windermere hade i princip två huvudgator och vi hade tur som hittade en parkeringsplats, trots att det var lågsäsong.
Av en slump hamnade vi i ateljen hos konstnären Thuline De Cock. Det stod på dörren att hundar var välkomna in...
...och så var det ju alla tavlor med husdjur som gjorde att jag absolut ville gå in och titta. Det slutade med att jag hade lite extra handbagage att hantera när vi flög hem.
Vi vågade inte åka längre bort än Windermere pga allt vatten på vägarna. Vi fick avsluta dagen med att laga mat tillsammans, spela kort framför brasan och packa för hemresan.
Hälsningar Lena
Hela England utanför städerna är så himla "Morden i Midsomer".
/Affe
kul att du tittar in i bloggen. Vissa delar av den engelska landsbygden ser verkligen ut så här, som taget ur en TV serie :-)
Hälsningar Lena
Trots vädret fick du några bra bilder och upplevelser
Det var tur att det regnade så du kom till ett bilmuseum istället för naturvandring :-)
En vän till mig hade en Messerschmitt. Så jag har varit ute och kört med den.
Amphicar såg jag en gång på sextiotalet, där den demonstrerades vid "Roskilderingen" Här körde den på hjul nerför backarna och ut i den lilla sjön, som låg längst ner vid "ryttergården". Seglade genom sjön och upp på andra sidan och in på land igen.
Stort reklamtrick, som inte ledde till jättestora försäljningssiffror :-)
Med många vänliga hälsningar från Erik.
det var också tack vare min sambo som gärna ville besöka motormuseet. Han följer med mej på allehanda upptåg som jag hittat på och då måste jag ju också följa honom på det han helst vill se. Det har gett mej många fina upplevelser :-) Kul att du verkligen fått uppleva en Messerschmitt och även provåka i den. Jag upplever den som mer vettig och en typ av fordon som kunde ägas av betydligt fler än amfibiebilen. Man kan ju bara jämföra med de småbilar som finns idag.
Hälsningar Lena
/Gunnar
kul att få ta del av dina erfarenheter och att det rullat en sådan bil i Uppsala. Jag är inte alls intresserad av bilar men tyckte ändå vissa av de som ställdes ut här var roliga att visa, speciellt när jag läst på lite mer om dem.
Hälsningar Lena
Hälsningar Halina
när man är ute och reser finns det alltid något man kan titta på. Det gäller bara att vara lite ödmjuk och testa sånt som man normalt kanske inte skulle välja. Jag är inte intresserad av bilar men det var ändå ett trevligt besök och jag hittade ju bilar som även jag fann intressanta (och inte kände till alls).
Hälsningar Lena
det var en trevlig resa trots att det regnade vissa dagar. Då får man hitta på något lämpligt inomhus och fast jag inte är någon bilfantast var det ju roligt att gå på motormuseet.
Hälsningar Lena
Den blåa färgen på Bentleyn förvånade även mig. Letade på nätet och visst fanns blåa men inte samma kompakta blå nyans. Kan vara ommålad (vita Cittran 2 CV med röd dekor är nog det) men eftersom lyxbilarna ofta var beställningsjobb kan ägaren ha önskat sig den kulören.
Höll huset ni bodde i tätt? Engelsmännen borde ju veta allt om hur man håller regnet ute, men deras byggteknik är emellanåt inte up to the task.
jag har en Iphone SE som kostade en tredjedel av den modell som min sambo har, men den tar OK bilder om förhållandena är någorlunda bra. Kul att få veta att det rullat/seglat en Amficar i mina hemtrakter. Jag har för mej att det stod att Bentleyn hade rätt färgkulör även om den var omlackad. Cittran vet jag att jag sett i vinrött/svart med grå detaljer. Huset höll tätt och det gick t o m att värma upp så det blev behagligt varmt, även utan att tänka i öppna spisen. Bastun gick dock inte att få varmare än 70 grader, men det räckte för vår engelska värd.
Hälsningar Lena
En nackdel är att inställningarna ändras mer eller mindre av sig själva. Och så förståss detta att man vill plåta, men Siri lägger sig i fast jag dumpade Siri direkt, och ögonblicket hinner försvinna. .
Messerschmitt behövde väl något att göra när det blev tunnare med beställningar från den mustaschprydde mannen... Även Heinkel, en annan stridsflygplanstillverkare, tillverkade mikrobilar. BMW gjorde det också.
Alla som sett Top Gear på den tiden det var Clarkson/Hammond/May känner nog till Peel P50 då Clarkson körde den ute, men även inne på BBC:s kontor, i ett avsnitt. Ett annat inslag var ju att de spelade på föreställningen om att trehjuliga Reliant skulle vara lätta att välta och det är förvisso inteomöjligt, men riktigt så lätt som i det Top Gear-avsnittet är det inte...
Tillägg: Finns ett annat litet fordon av brittisk härkomst: "Invacar". Inte en mikrobil på normalt sätt, utanen kortform av Invalid Carriage, som alltså var till för t ex rullstolsburna att snurra runt lokalt i. Dragdörrar som på en skåpbil och delvis anpassade kontroller och variator istället för manuell växellåda.
https://en.wikipedia.org/wiki/Invacar
jag har en Iphone SE 3:dje generationen inköpt 2022 (enligt min sambo, jag bryr mej inte nämnvärt). Jag fotograferar inte med den annat än när jag spontant vill skicka en bild till min syster eller systerdotter, som bor i Texas eller London. Det här var ett undantag och jag har nog aldrig bloggat med bilder från mobilen. Men när jag tittar på dem skulle jag inte kunna säga att det är mobilbilder :-)
Hälsningar Lena
jag hittade mer information om den klarblå Bentleyn från 1936. Den ägdes av Donald Campbell som hade hastighetsrekorden på land och vatten på den tiden. Hans båtar fanns på detta museum, i en separat byggnad. Färgen hette Bluebird blue. En unik Bentley i en unik färg.
Hälsningar Lena
jag har rest mer i Skottland än i England och tycker detta var en jättefin resa även om vädret var blandat. Det var ju trots allt mitt i vintern och då regnar det ju en del där. Det blir fler resor dit så länge jag har familj som bor i London.
Hälsningar Lena
HaD/Gunte..
det var väldigt charmig på många ställe där vi passerade genom och även där vi gick till fots. Det vore inte så kul att krocka i en bil som väger 59 kg, eller köra på en älg! Men det var kul att se dessa småbilar och läsa om dem.
Hälsningar Lena
jag har rest mer i Skottland än England, men det blir nog mer England nu när vi har familj i London. De små bilarna var roliga att se och läsa om men jag blir inte lockad av dem, eller andra småbilar. Jag har alltid haft bilar med stor motorhuv. Ju längre front med dito stort motorblock, desto bättre om man möter älgen eller något annat som är på min sida av vägen.
Hälsningar Lena
när jag är ute och reser är jag öppen för det mesta, likaså min sambo. Det man inte vet något om kan visa sej vara hur intressant som helst bara man sätter sej in i ämnet lite. Ett udda museum kan därför bli en riktigt kul upplevelse och helt oplanerad.
Hälsningar Lena
vi har kotavlorna i köket, en låglands och en Jersey. Helt i min stil. Amfibiebilen fanns tydligen lokalt har jag förstått av andra kommentarer men jag har aldrig sett en. Jag bodde ju i Gävle på den tiden. Mini och Fiat 500 kände jag också igen men inte de här riktigt små bilarna.
Hälsningar Lena