Stormen Gerrit och "bubble cars"

Vår sista dag innan hemresan från England såg det ut så här när vi satt och åt frukost. Under natten hade stormen Gerrit passerat oss och en tromb hade ställt till med en del förödelse i Manchester. Prognosen för dagen var minst 50 mm regn, beroende på vilken vädersajt man tittade i.

Det öste ner och inbjöd verkligen inte till några långpromenader i naturen. 

Några som verkade trivas var dock de forspaddlare som med jämna mellanrum passerade under bron och som vi kunde se från vårt köksfönster. Jag missade förstås precis när de kom farande, men det var tydligen ganska många under förmiddagen. 

Inom 500 m promenadavstånd från vårt boende fanns ett motormuseum. Det listade vi ut när vi var på bilträffen som de arrangerade på parkeringsplatserna runt muséet. Min sambo ville gärna gå dit och det kändes som en lagom aktivitet i regnet. Vi klädde oss sålunda i heltäckande regnkläder och gick dit. Jag tog inte ens med mej en kamera, men väl där upptäckte jag att jag inte kunde låta bli att ta några bilder ändå (med mobilen). Den första är förstås en Bentley och det som förvånade mej var färgen. Den var tvåfärgad i klara blå toner. Jag trodde bilar från denna tid enbart gjordes i mörka färger som svart, mörkgrönt och vinrött. Den fanns även en tvåfärgad klargrön bil från samma epok.

Men det var egentligen dessa små fordon som gjorde att jag på allvar ville fotografera. Av alla "värstingbilar" som fanns i dessa lokaler, inklusive en DeLorean, tyckte jag att de pyttesmå, ibland trehjuliga, bilarna var roligast att titta på. 

Bara att det fanns en liten bil med namnet Messerschmitt var helt nytt för mej. Hur kan det få plats tre personer och skulle jag vilja åka i 90 km/timmen i denna? 

Bilarna kallades för "bubble cars" och här är de allra minsta. Den mörkare blå, PeelP50, hade 4 hästkrafter och en maxhastighet på 60 km i timmen. Den har ingen backväxel, men ett handtag på baksidan gör det mycket lätt att fysiskt manövrera bilen vid behov. Den var designad som en stadsbil, med en tjänstevikt på 59 kg och marknadsfördes som en bil med sittplatserna "en vuxen och en kasse" (Wikipedia).

Med tanke på väderleken ute kanske en sån här inte hade varit helt fel, men med taket uppfällt förstås. Det visades en film där man fick se en familj på utflykt med bilen och hur de växlade mellan att färdas på vatten och landsväg. 

Bilen blev inte den succé man trodde. Det tillverkades bara 3800 stycken och företaget gick i konkurs 1968.

Efter lunch lättade vädret något och även om det fortfarande regnade, åkte vi till den lilla staden Windermere för att se oss omkring. Vi behövde också mer ved till den öppna spisen i vardagsrummet där det var mysigast att sitta på kvällen.

Smala gränder och stenhus.

En ny klänning är kan aldrig vara fel...

Windermere hade i princip två huvudgator och vi hade tur som hittade en parkeringsplats, trots att det var lågsäsong.

Av en slump hamnade vi i ateljen hos konstnären Thuline De Cock. Det stod på dörren att hundar var välkomna in... 

...och så var det ju alla tavlor med husdjur som gjorde att jag absolut ville gå in och titta. Det slutade med att jag hade lite extra handbagage att hantera när vi flög hem.

Vi vågade inte åka längre bort än Windermere pga allt vatten på vägarna. Vi fick avsluta dagen med att laga mat tillsammans, spela kort framför brasan och packa för hemresan. 

Hälsningar Lena

Den gamla Forden...

Den här bilen hade något som jag inte kunde motstå, och det var knappast den blanka "finishen". Tyvärr stod den i en omgivning som gjorde att bilderna på hela bilen inte alls återger den i sin fulla (forna) prakt.

Dryckeshållare....

Ännu finare från det här hållet.

Den skamfilade fronten.

Jag fick en bild bakifrån då de plötsligt åkte därifrån.

Jag vill också passa på och visa den här. En annan bil i den mer "matta" klassen. En riktig spökbil som påminde väldigt mycket om en begravningsbil med det långa utrymmet bak, där det t  o m satt blekta, svarta sammetsgardiner. Den här hade det varit kul att få fotografera i en annan miljö.

Begravningsfölje i en gammal skräckfilm eller vad....?

Det var allt på bilfronten denna gång.

Lena

Edsel igen...

Så var det dax igen. Bilarna samlades i Knivsta och jag cyklade dit för att ta en liten titt. Kanske lite mer fokuserad denna gång. På jakt efter detaljer...

De vackert blanka går inte att motstå...

...och sommarhimlen i motorhuven kräver lite mer närbilder.

Fast jag inser också att jag gång på gång dras till bilarna som inte är helt i toppskick.

Färgerna på den här var ju helt underbara i  mina ögon.

Den röda bilen brevid var en Corvette (om man stavde den med K skulle det kunna vara en ny typ av småkorvar...).

Det fanns förstås en Edsel (två t o m) och jag förevigade den åt Sören.

En detalj på bilen ovan. Den grymma blågröna färgen kommer från...

...den här, som någon hade vecklat ut så mycke det gick.

Mer blänkade krom och roliga speglingar. Sommarmolnen gör sin bra i kofångaren.

Den här motorhuven blev lite av en favorit....

...och det här bakljuset. Lite skamfilat ...och jag har förstås glömt vad det var för bil, men det kanske är någon som känner igen den...

En fin tisdagkväll

Lena

Nu tog jag mig vatten över huvudet...

....när jag efter en lång stund i fölhagen bestämde mej för att stanna till på bilträffen. Det var en samling entusiaster och deras bilar väldigt nära där vi bor och jag blev plötsligt frestad. Åkte sålunda hem och bytte objektiv på kameran. Tog med två hus för jag visste ju inte vad som skulle fungera bäst.

Det ena ekipaget efter det andra rullade in på gräsplanen och jag hade ingen plan alls. Den här bilen kom ju med ett skönt gäng så den sparade jag på minneskortet. En Ford har jag listat ut i efterhand.

Rosa och svart ! Kan det här verkligen vara originalfärger?

En del bilar glänste ju mer än andra. Den står i en slänt, det är inte jag som lutat. Funderade över hur man gör med bilar. Vid djurfoto vill man ju gärna vara på samma nivå som djuret. Upptäckte att jag ofta ville huka mej ner framför bilarna...få lite ögonkontakt ....

Ska det vara hela bilar eller går det bra med ett utsnitt?

Jag kollade faktiskt efter en Edsel som ju Sören blir så till sej av, men jag hittade ingen. Det är dock ingen garanti att det inte fanns en där. Tror att det här är en annan Ford.

Kom på att det även finns en bakände och då kom bandet med i bakgrunden. De spelade passande rock med precis lagom hög volym.

 Den här rumpan var ju också lite läcker. Även denna står i en sluttning.

Det här blev nästan lite för mycket tycker jag...men ägaren var stolt.

Jag hade ju också 100 mm makro med mej och upptäckte efter en stund att det blir en del läckra speglingar i alla kromdetaljer.

En sommarhimmel och två bilfantaster.

Ett möte i en backspegel.

På väg ut gick jag förbi denna. Liten och kaxig med mycket karaktär tycker jag. Den formligen skrek om att bli konverterad till svartvitt dessutom och eftersom den avviker så mycket från de stora pråliga åken får den bli det. Innan jag lämnade tillställningen fick jag syn på ytterligare en bil....den stod på grusparkeringen och var allt annat än glänsande....som tagen ur en Stephen King roman....jag spar den ett tag.

Ha en bra kväll

Lena