My Octopus Teacher
Längs hela Nordamerikas kust finns en bläckfisk som heter Giant pacific octopus. Ni som läst min blogg ett tag har sett bilder på den tidigare. Den kan nå en vikt av 50 kg och ha armar som är två-tre meter långa. Det här är ett litet exemplar som vi träffade under ett dyk i Alaska. Bläckfiskar tycker inte nödvändigtvis att dykare är läskiga och ibland kan de faktiskt t o m vara lite intresserade av oss. Det var den här.
Vi var helt ensamma när vi mötte den här bläckfisken. De andra dykarna var i vattnet förstås, men det här var en dykplats där vi kunde sprida ut oss i olika riktningar och strömmen var närmast obefintlig. Bläckfisken satt och myste på en sten såg det ut som.
Den flyttade runt lite lojt och satte sej mitt i de röda korallerna. Bläckfiskar kan ändra färg och dessa kan bli väldigt röda. Dessutom kan de ändra strukturen på huden och på så sätt blir oerhört väl kamouflerade.
På ett gulmönstrat underlag blev den mer gul. Den kan också bli nästan helt vit om det finns gott om vita anemoner men det fanns inga här. Färgskiftningarna går fort och det är fascinerande att se hur den skiftar i form och färg då den rör sej över "landskapet". Det mesta som ni ser i bakgrunden är andra djur och inte växter som man kanske kan tro. Det finns dock en del kelp i högra hörnet.
Det här är nästa exakt samma bild som den ovanför men här slog bara en blixt. Den ena är ombyggd och har kortare "recyclingtid". Jag tog med den här bilden ändå för jag tyckte det blev läckert på sitt, sätt även om den inte är korrekt belyst. Utan blixt skulle det inte bli bilder med färg över huvud taget, bara mörkt blågrönt och en dykare utan lampa ser inte de vackra färgerna.
Här är den rätt bra kamouflerad men det brukar vara ögat som avslöjar den.
Vi uppehöll oss runt bläckfisken och den flyttade sej då och då utan att på allvar gömma sej. Vill de inte vara med på bild hittar de lätt en skreva och förvinner in mellan några stenar. Ibland kom den emot oss och det händer att bläckfiskar skickar ut en tentakel för att känna efter och "smaka" på ytor som är varmare än vattnet t ex blixtar och lampor, men även en framsträckt hand. De har sinnesceller motsvarande våra smaklökar i sugkopparna.
Här gör den precis det dvs "smakar av" Fredriks hand med en undersökande tentakel. Den gjorde det flera gånger men det är mycket skrufs i vattnet på dessa bilder, så jag visar bara denna. Det är en väldigt speciell upplevelse när ett vilt djur vill kolla av vem man är...
Titel på detta inlägg är densamma som en fantastiskt dokumentär (Netflix) om en man på gränsen till utbrändhet som börjar fridyka på samma plats varje dag för att hantera sin situation. Platsen är Sydafrikas västkust med kallt vatten och kelpskog. Han möter så småningom en bläckfisk (mindre än denna) och vinner långsamt dess förtroende. De träffas och simmar tillsammans varje dag, oavsett väder går mannen i vattnet och fridyker.
Filmen är stillsam, vacker och tänkvärd, så långt från snabba actionklipp man kan komma. Den liknar inte heller vare sig Disney eller BBC produktioner. Den är filmad av en kvinna som också fridyker. Ingen av dykarna har våtdräkt utan de har successivt vant sej vid det kalla vattnet. Den är Oscarsnominerad som bästa dokumentär.
Hälsningar Lena
Väldigt fin och det var svårt att se bläckfisken. Man får se noga.
Älskar dykbilderna och undervattens landskapen
Ha en fin lördag
jag har simmat nästan rakt på ett par riktigt stora exemplar som har suttit helt öppet på stenar, och sett ut som sten. Plötsligt rör sej ögat och då inser man att det sitter en bläckfisk mitt framför. De är oerhört coola djur.
Hälsningar Lena
Mvh Bengt
det är coola djur som gör sej bra på bild. Så olikt något man kan hitta på land.
Hälsningar Lena
det finns gott om fina undervattensbilder på nätet men det är ju bara en person som lägger ut på Fotosidan numera (så vitt jag vet). Snart blir det förhoppningsvis lite nytagna bilder men då blir det bara från svenska kusten.
Hälsningar Lena
- hawk
det finns många små och även stora djur i havet längs denna kust som är röda eller gula/gulröda. Jag har aldrig ens tänkt på att eventuellt göra en tavla av något av dessa motiv. Men kanske skulle det funka.
Hälsningar Lena
/Ulla
ja det finns en hel del djur i det gul-röda spektrat. MÅnga anemoner har dessa sprakande färger och då passar det ju bra för andra djur som rör sej i den omgivningen.
Hälsningar Lena
Det måste vara intressant att träffa en begåvad varelse. Vilken färgprakt den kan ta.
Ha det gott
Bob
det är väl det som gör det extra spännande att möta just bläckfiskar, och att åtminstone de stora inte drar sej för att söka kontakt. Möten med delfiner är också alltid en höjdare.
Hälsningar Lena
Jag kan bara upprepa vad jag har sagt flera gånger - det finns ingen som du här på FS och tack för det. Både imponerande och speciella foton och mycket informativ text.
Netflix-filmen låter spännande - jag måste titta på den en av dagarna.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Jag såg den fantastiska filmen igår kväll - WOW. Även utan att ha ett särskilt och kunnigt intresse för ämnet fanns det många andra aspekter i den filmen. Otroligt spännande - tack för tipset.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Bläckfiskar är fascinerande, det är sorgligt att de flesta bara känner till dem som en ingrediens i maträtter. Samtidigt som de tycker att det är oetiskt att äta hundar. Fast bläckfiskar har ju utseende och levnadsmiljö till sin nackdel i den jämförelsen förstås, hundar är lättare att gulla med.
Tack för ännu ett dyk! /Thomas
jag har svårt att äta bläckfisk numera. De kanske inte är gulliga som hundar men jag tycker de är fascinerande vackra och läckra dör de kan klämma sej igenom den minsta öppning eller skreva med sin mjuka kropp. Filmen är fantastisk och kanske kan den höja bläckfiskens status nu när den också fick en Oscars.
Hälsningar Lena
Hälsn!
de har en vass näbb och kan antagligen bitas med den, men jag har inte hört talas om att någon blivit biten av en sån här bläckfisk. Däremot kan ett stort exemplar linda tentakler runt t ex mask och regulator, men då får man gå upp en bit i öppet vatten för de vill helst inte släppa kontakt med botten. Det finns en stor variant av 10-armad bläckfisk som heter Humbolt squid. Den jagar nära ytan nattetid, ofta i grupp, och kan bli aggressiv.
Hälsningar Lena
de bläckfiskar du såg hade nog ungefär samma färg som underlaget och ja, de kan nog ändra färg en del, men mest för att passa in i miljön skulle jag tro. Jag har använt en Tokina 10-17 fisheye zoom men jag kan inte zooma i mitt undervattenshus. Med dyrare hus går det. Jag brukar ställa på 11 mm och det funkar bra. Jag väljer inte 10 för om motljusskyddet rör sej en aning klipper det kanterna.
Hälsningar Lena
bläckfiskar är oerhört fascinerande och de här stora är mina favoriter. Det finns en intressant bok som heter The Octopus and the evolution of intelligent life av Peter Godfrey-Smith som är filosof och hängiven dykare. Han diskuterar bl a vad färgskiftningarna kan ha för betydelse (förutom kamouflage) och naturligtvis det utspridda nervsystemet.
Hälsningar Lena
Hälsningar, Bjarne
jag har flera bilder då den sitter mitt bland alla röda anemoner och svampdjur. Den är mycket spektakulär. Även om man är stor kan det vara bra att smälta in i omgivningen och den här har ju inte riktigt nått full storlek ännu.
Hälsningar Lena
ja det kan vara väldigt vackra färger även i kalla vatten som utanför Alaskas kust.
Hälsningar Lena
Djur kan vara till stor hjälp vid återhämtning från sjukdom, bläckfisk är lite originellt. Såg en dokumentär om en forskare vid Amerikas västkust som hade en bläckfisk hemma i ett akvarium, hur vänskap utvecklades, men tyvärr gick tiden sin snabba gång som den gör för bläckfiskar.
jag tror att du verkligen skulle gilla den filmen. Nu när det fått en Oscar kanske den kan bli tillgänglig via någon annan "kanal". Bläckfiskar i akvarier lär sej känna igen olika personer och kan skaffa sej favoriter samt spruta vatten på personer de ej gillar. Det har också hänt att en bläckfisk lärde sej spruta en vattenstråle så att ljuset släcktes där akvariet stod, för de föredrar mörker. Smarta djur som tyvärr inte blir så gamla.
Hälsningar Lena
Och en mycket bra dokumentär. Bläckfisken och jag heter den på Netflix.
Mvh
Johnny
ja det här var ett speciellt möte och vi har ju haft några andra också, med större exemplar. Jag har backat en gång då det var en bamse som började skicka ut tentakler för att kolla in mej lite närmare. Nu när jag vet mer skulle jag nog inte göra det.
Hälsningar Lena
Hälsningar Lena