vädret var drägligare idag, så det blev en färgstark promenad (även om jag har bidragit till det efteråt)
Kanske en promenad i gammal god stil längs ständigt upprepade vägar och med d:o motiv. I alla fall började det så idag. Värmen var inte lika tryckande som de senaste dagarna, och med kamera runt halsen och vattenflaska i väskan vågade jag mig ut.
Plötsligt hade jag hamnat här, det bara blev så i mitt lodande, fötterna kände igen vägen och styrde min väg, medan jag hade tankarna på något annat, som jag brukar ha.
Den mest fotograferade gångtunneln från den tid då jag gick här ofta, den snabbaste gång- och cykelvägen till och från jobbet, på den tiden jag gjorde det. jobbade alltså. En snart bortglömd tid nu. Det har gått några år.
Gångtunnelfärg idag.
.
Någonstans här började jag fundera på att släppa realismen och istället släppa på färgerna
Falsk grön färg på grönskan
En svartvit bild som är gröntonad. Den kändes på något vis mer realistisk.
Orealism?
Jag satte mig på en soffa, drack några klunkar och och tittade på knutpunkten.
Med min erfarenhet från förr kunde jag räkna till sju trafikflöden till korsningen därborta, den upptrampade gångvägen inräknad. Bilar, fotgängare och cyklar var för sig Dubbelt så många flöden om man räknar med trafik i båda riktningar.
Reste på mig och gick fram till trädet, en gammal fotokompis.
Fast det är faktiskt två träd.
Tittade rakt ner också.
Fortsatte min färggranna vandring...
... och såg en spännande väg in i grönskan.
Men det var inte en väg att gå.
Och istället hamnade jag här, och där kände jag igen mig.
Eller var allt en dröm?
Men här har vi svart på vitt att jag var där.
Tack/J-O
Mv/G