Sala har förstås de tre senaste blogginläggen handlat om, jag fick lift med dottern som skulle till sitt gruvarbete

Mina barn  är  uppvuxna i  den gamla silvergruvestaden Sala och det  innebär  att  jag  också  bott  där i  ett kvartssekel. Dottern har  varit  den  mesta återvändaren, i och  med att hon jobbat  som  gruvguide  i  silvergruvan  ett  antal  somrar (och  även  i lågsäsong  andra tider  på året). Och  nu  i  veckan  passade  jag  på  att lifta dit,  med henne.Själv  får  jag  ju  inte köra bil längre p.g.a. min  Alzheimerdiagnos.

Så när  hon var  nere  i  underjorden  passade jag  på  att promenera  på  gruvområdet och  ta lite  bilder, och  även  i  omgivningarna. När jag  inte  hängde  i  Repan och  fikade med andra delar  av  personalen som kände  mig  från  alla  tidigare besök. Flera  gånger  ha  jag  ju  varit  där  på Gruvans  dagar och  fotograferat, utklädd  till  gruvdräng, precis   som  guiderna. Men  nu  höll  jag  mig  ovan  jord

Bilderna  i  de  senaste  inläggen  kommer  alltså  rån  denna  tripp  till   Sala. Jag  har  genomgående  använt  min min  Olympus  EM-5, med Panasonics-normalen 25 mm/ 1.7

Avslutar  med  en  fin  gammal  gata  där  vi  bott

Magasinsgatan.

Där  bilen  står bodde  vi.

Och  några  meter  bort  låg  barnens  högstadieskola. Men  det  var  då  det.

Nu är  det  bara  nostalgi.

2016-08-20 20:13   Vibybo

Jag blev väldigt ledsen när jag läste om din sjukdom.

Besvara

Svar från janolof 2016-08-20 20:46

Nu är det snart ett-och-etthalvt år sedan jag fick diagnosen, så jag har anpassat mig och vant mig vid begränsningarna.

Svara