Sala har förstås de tre senaste blogginläggen handlat om, jag fick lift med dottern som skulle till sitt gruvarbete
Mina barn är uppvuxna i den gamla silvergruvestaden Sala och det innebär att jag också bott där i ett kvartssekel. Dottern har varit den mesta återvändaren, i och med att hon jobbat som gruvguide i silvergruvan ett antal somrar (och även i lågsäsong andra tider på året). Och nu i veckan passade jag på att lifta dit, med henne.Själv får jag ju inte köra bil längre p.g.a. min Alzheimerdiagnos.
Så när hon var nere i underjorden passade jag på att promenera på gruvområdet och ta lite bilder, och även i omgivningarna. När jag inte hängde i Repan och fikade med andra delar av personalen som kände mig från alla tidigare besök. Flera gånger ha jag ju varit där på Gruvans dagar och fotograferat, utklädd till gruvdräng, precis som guiderna. Men nu höll jag mig ovan jord
Bilderna i de senaste inläggen kommer alltså rån denna tripp till Sala. Jag har genomgående använt min min Olympus EM-5, med Panasonics-normalen 25 mm/ 1.7
Avslutar med en fin gammal gata där vi bott
Magasinsgatan.
Där bilen står bodde vi.
Och några meter bort låg barnens högstadieskola. Men det var då det.
Nu är det bara nostalgi.