Olovslund!

Jag fortsatte min spårvagnslösa promenad  längs mer kända vägar och hamnade så småningom vid ett träd. Men låt oss inte gå händelserna i förväg.

Föregående inlägg slutade i tomma intet med ett vägval. Jag kunde enklast ha gått upp till  Abrahamsbergs tunnelbanestation, och flytt fältet via tunnelbanan, men jag fortsatte uppför backen och kom upp till min gamla högstadieskola, och där var det fullt med barn ute, så jag vågade mig inte in  på skolgården. Som gammal  skäggig farbror med kamera var jag nog en misstänkt typ, och det var nog lite  tidigt för att bli tagen för tomten.

Eller så hade jag inte lust just då.

Fortsatte uppför den välkända backen, den var en av två alternativa vägar hem från skolan under tre års tid. Nu såg jag nya generationer av tonåringar gå hem samma väg, och en av dem på andra sidan gatan  hade samma röda hårfärg och var lika fräknig som jag var då, så det kändes nästan som att det var jag som gick där.

Alltnog, efter uppförsbacke följer nedförsbacke och där väntade den välkända eken.

Olovslunds skola där jag gick mina första sex skolår (förutom en kort period på Söder )

Det var full fart på skolgården och jag blev väl mottagen av en lärare som uppmanade mig att gå in och titta, och det behövde hon inte säga mer än en gång. Skulle jag känna igen mig efter 50 år. Ja i våras var det faktiskt 50 år sedan jag gick ut sjätte klass. Svårt att fatta.

Det var mycket jag kände igen. Slöjdsalarna låg kvar (utom pappslöjden då, men det var nog länge sedan den försvann från schemat). Naturkunskapen, med sina konserverade ormar och skioptikonapparat,  hade blivit musiksal.

Och det kära biblioteket låg kvar på sin plats, men nog fanns det fler böcker då...

Här tillbringade jag mycket tid, även på den plats läraren nu sitter. Min lärare på mellanstadiet var även skolbibliotekarie och vi var några i klassen som fick hjälpa till med den sysslan. Jag tog den sysslan på största allvar och i sjätte klass var det jag som mer eller mindre skötte den dagliga ruljansen och såg till att mina kompisar gjorde rätt. Böcker var nog det bästa jag visste.

Tog en sväng i resten av byggnaden och såg att toaletterna ute på skolgården hade ersatts av inomhus-dito i korridorerna, så nu går det inte att springa lika många i bredd längre.

Däremot tror jag att trappräckena  var desamma, tyckte jag kände igen bultarna. I småskolan hade vi tre våningar i de här trapporna ner till skolgården. Visst blev det fajt om att komma först ner många gånger, när ingen lärare såg.

Sedan gick jag hem från skolan...

...likt mina nutida efterföljare. Det här lilla backen har jag säkert gått uppför minst tusen gånger. Men stigen var smalare då.

Och här är jag strax hemma. vi bodde i huset till höger, men på andra sidan. Trappan till vänster ledde in till fiskaffären, dit isbilarna från Lovö regelbundet lämnade isblock och där kräftorna simmade i karet, när det var tid för det. Jag brukade gå dit och köpa strömming.

I huset till höger låg livsmedelsbutiken. Man kan ana var dörren var, där det är en inbuktning i väggen. Det går en stupränna där också. Den använde en av grannpojkarna en natt när han kom hem sent och hade glömt nycklarna hemma. Han klättrade upp längs rännan och knackade på fönstret i takkupan, där hans mor låg och sov.

Nu har jag gått närmare det tredje huset. Där låg tobaksaffären  på gaveln till höger.

Och uppe i backen till höger anar ni mitt mål: Olovslunds spårvagnshållplats.

Hon var på väg till spårvagnen.

Den här korsningen var nog navet i mitt liv under flera år. Det var här det hände.

Och en svartvit titt från spårvagnshållplatsen mot världens nav.

Och här  var det inget signalfel, så här fick jag åka spårvagn. Kära gamla tolvan kan man lita på.

2013-12-15 00:21   Makten

Mycket trevlig läsning Jan-Olof! Jag är uppvuxen nästgårds i Smedslätten och gick under en tid på gitarrlektioner i Olovslundsskolan, så den känner jag också till. Hela Gamla Bromma är som en egen liten värld, avskild från resten av Sverige, på gott och ont.

Besvara

Svar från janolof 2013-12-15 09:52

Tack Martin!
En egen värld, precis som Östermalm och Djursholm. Jag som arbetarklassgrabb var ju bitvis en främmande fågel i den miljön, men det insåg jag inte förrän långt efteråt. Och om det är en egen värld är väl Abrahamsberg en främmande kil som är insprängd.

Svara

2013-12-15 04:13   EGW

Gamla tolvan har nog inga moderna signaler som drabbas av fel. Dessa trakter är inte helt obekanta för mig, eftersom jag en tid bodde på Fredrikslundsvägen. Det är väl ca 40 år sedan. Jag gillade Abrahamsberg men längtade in till stan, så jag bytte den lilla tvåan mot en etta på Norrbackagatan.

Besvara

Svar från janolof 2013-12-15 09:55

Tolvan är moderniserad, så den kan nog också krångla ;)

Svara

2013-12-15 09:39   begust

Trevlig minneskavalkad du bjuder på
Och fina bilder så klart :-)

Besvara

Svar från janolof 2013-12-15 09:58

Tack Bengt.
Jo jag har ju tid för sådant här nu Det är ju inga blixtuppdrag, vare sig utforskande eller bloggande, men roligt

Svara

2013-12-15 20:25   Dubbelolle

Mysig o trevlig bildberättelse! Hälsn, LO

Besvara

Svar från janolof 2013-12-17 10:55

Det var en trevlig och mysig skola, så då blev berättelsen också sådan

Svara

2013-12-17 08:12   Christer_hurve

Väldigt trevligt! Jag har också återvänt till mina barndomskvarter i Solna Det
är många minnen som rullar upp... Skolan har jag dock inte varit i. Kanske en ide - Råsundaskolan var en pampig gammal byggnad...

Besvara

Svar från janolof 2013-12-17 10:57

Visst finns det minnen, men de är olika starka på olika platser och kanske är de tidiga minnena starkast

Svara

2014-05-05 16:57   Björn Wahlsten

Hola,
uppvuxen i korsningen Västerled - Djupdasvägen och med Olovslundsskolan på gångavstånd är detta synnerligen trevlig läsning. På denna video från 1996 fångade jag litet av de stämningar som lever kvar i mitt huvud.

https://www.youtube.com/watch?v=XNYmYMCrfk4

Nu har vi flyttat långt söderut men vi tänker ofta på den gedigna grund som Folkskolan gav oss för sextio år sedan.

https://www.youtube.com/watch?v=gXJzcSFMGXo

Muchisimas gracias

Besvara