När allt började med glömska, slarv eller missöde, men redde ut sig ändå
Alla dagar 8-22.
Ja, här stod jag igår, nyuppstigen ur pendeltågsstationens mörker och ljuset det var hårt och kontrastrikt, både lockande och utmanande. Jag tog fram Olympusen ur väskan, för jag hade tänkt att testa den nya 25:an även i stadsmiljö. Men i kameran fanns inget minneskort! tydligen hade mitt minne varit för kort, för att stoppa i minneskort. Och det var söndag, och ICA på hörnet hade säkert inga minneskort. Och nu när jag bloggar ligger kortet och fånstirrar på mig
Lyckligtvis hade jag även tagit med lillkameran.
Alltså blev det ännu en promenad med lillen och kit-zoomen. Jag kan inte upphöra att imponeras av vad den kan prestera, men det förstås, sensorern har ju samma storlek i båda kamerorna. Men det funderade jag inte på när jag stod där med sol och motljus och läskiga högdagrar att försöka bemästra.
Svartvitt eller färg var ju en fråga, men även om jag inte behöver bestämma mig förrän jag sitter vid datorn kan man ju ha det i tankarna när man går där. Men vad jag tänkte minns jag inte.
Det här äldre paret tittade lite misstänksamt på mig och undrade nog vad jag höll på med där i oredan.
Färg, oreda, sol och skuggor i salig blandning.
Men jag hittade inte bara en rörig gatstump, jag hittade en järnvägsstation under ombyggnad.
Det ska visst bli en "minigalleria" där. Behövs det?
Att ta bilder på ett rödgrönt hus i vårsolens sken kan väl inte heller vara fel.
Rödgröna hus kanske passar bra i svartvit dräkt också
Tur du var rustad med två kameror!