Månadens första afton lodade jag runt i ljuset ett par timmar
Jag blev förvånad när jag kom hem och upptäckte hur länge jag hade promenerat... ... jag hade ju bara varit ute en stund.Kanske var aftonen såskön att jag glömde tiden, för den hade jag lämnat kvar hemma.
En gammal kändis var det första jag mötte, trädet som jag avbildade i mitt bloggandes gryning. Några av kompisarna har fallit för tidens hand, men det här står kvar.
Men här, vad har hänt, var är skogen?
Bort med skogen, bygg flera hus! Verkar vara tidens melodi.
Jag gick längs järnvägen. Då kan man få se sådant här.
En genväg genom parken.
En vy jag ofta passerade på den tid jag jobbade, en av favoritvägarna när jag gick.
Då hade huset fortfarande stora butiksfönster,, som nu är igenmurade.
På den tiden plåtade jag gärna den här vyn, eller snarlika
Favorit i repris alltså.
Och så var jag framme vid en undergång, så jag kunde gå hem på andra sidan järnvägen och slapp invänta min undergång här....
Tiden tycks ofta stanna kvar hemma när man är ute och fotopromenerar har jag märkt!!