Konflikten mellan bild och blogg

Dags för en reflektion igen, det har mest varit upplevelser på sistone. Det slog mig plötsligt  i morse, på väg till jobbet, tanken att det finns en konflikt mellan bild och blogg, eller också dök orden bara upp som en bra titel på ett blogginlägg, men bakom ett sådant infall finns också ofta oformulerade tankar, har jag lärt mig av erfarenhet, så nu sitter jag här vid bloggbordet, nej tangentbordet menar jag.

Sen kom jag på att samspel nog är ett bättre ord, det behöver inte vara en motsats, en konflikt. Och då funderade på vad jag menade med bild i sammanhanget, och förstod då att jag menade Bilden med stort B, bilden som solist, som är ett fristående objekt. Och detta i motsats till bilden i bloggen, som är en del av berättelsen, eftersom det blivit mycket berättande för mig. Hur påverkar det mig som fotograf? Hämmar det mig i min roll som fotograf, eller utvecklar det mig? Är jag seriös om jag går och tar en massa bilder varje dag, till och från jobbet, och inte fokuserar på att fånga den där solitären.

Egentligen är jag förvånad över att jag fortfarande kan finna motiv, och nya motiv, längs dessa futtiga kilometrar, och ganska tråkiga kilometrar. Men jag tror det fått mig att observera de små vardagliga momenten, upplevelserna och synerna, på ett annat sätt. Kanske skärper det blicken. Det har definitivt vidgat motivvärlden, jag riktar kameran mot sådant jag inte skulle ha brytt mig om förut, men nu är de en del i den vardagliga berättelsen.

Eller är det så att jag är en fotograferande reporter, med rapporter från den vardagliga vägen, en dokumenterande flanör.

En reflekterande bild - eller en reflekterande bil?  Lite koka-soppa-på-en-spik får det bli ibland om det ska bli varjedagsbilder.

Och eftersom jag börjat koka soppa på en spik visar jag också mästerverket "sista maskrosen".

Höstfärgerna har visst spritt sig till bilen.

Och under gatlyktan blir färgerna märkliga.

Som genom ett trollslag kunde jag med några få bilder förvandla ett seriöst inlägg till rent nonsens. Eller så illustrerar de det jag grubblar på; förlåt reflekterar över. Kanske skulle jag kalla bloggen"Nonsens och grubblerier" i stället för "Reflektioner och upplevelser"

Bilderna från idag. Förstås.

S70. Förstås.

Det var folk överallt...

Det stod folk och väntade på bussen på morgonen...

...fast det var fel buss som kom.

Det var folk mitt i gatan...

Det var folk utanför fönstren...

...här och där...

...och även inne var dom...

överallt satt dom...

Gårdagens bildsvep. 

Jag vaknade på småtimmarna och kunde inte somna om. Skrev detta blogginlägg. Nu ska jag göra ett nytt försök. Att somna om, alltså.

På väg...

...blev det idag. Det började i morgondimman med denna förargliga lapp (men inte för mig, inte min bil. Jag går mestadels på mornarna.

Men när jag gick vidare såg jag att det inte bara var jag som var på väg, uatn även andra. En hund t.ex..

Och strax därefter kom en cykel när jag skulle fotografera min torra vattenpöl.

Och cykla gör fler, medan andra är parkerade.

Ännu fler på väg

Tar dom aldrig slut?

Jo, nu får det vara nog.

Godnatt, önskar J-O och lilldogmapocketfickkameran med sökare, S70

Svart på vitt
från Måns-Ols

En studie av fikasugna från Måns-Ols vid Långforsen i Salas utkanter blev det i helgen. Med 50 mm/1.4 tog jag en serie med minsta bländaren, från min plats vid bordet. En lek med skärpedjup alltså.

Ensam expedit.

Två kaffe, tack!

Kommunikation i kön.

Ja, det borde vara några ord här med.

Godis!

Mmm, vad har dom här då?

Snart färdigt...

Och så snodde någon kameran...

Fotografen och hans dotter.

God natt!

Bilder från en skum värld

Mörkret faller tidigare och tidigare om aftonen och går man dessutom hem lite senare får man lita till mörkrets lyskraft när man fotograferar. Med min lilla S70 i ena handen och mörkret i den andra gick jag hemåt och insöp några intryck. Det började redan ganska nära jobbet, med en frestande dricka för en fotograf.

Strax därefter lurade en gångtunnel på mig, och ovanpå passerade en buss under kvällshimlens sista blåhet.

Och omedelbart kom en buss därnere också. Så påpassligt; jag tackar, bugar och bockar.

Fortsatte genom tunneln och vidare i mörkret och skumrasket och hittade en ensam och fåordig polare där...

...innan jag smet runt ett mörkt hörn.

Gatlyktornas sken bidrar till spännande dekor på gatan, ständigt föränderlig.

Slutligen faller skuggorna även över min uttorkade vattenpöl.

Berättandet fick ske med bilder. Orden är fåordiga idag och håller sig inombords. Hoppas ni inte har en för mörk skärm bara...