Vi satte oss på tåget och åkte till Älvsjö

Min dotter är på besök och i morse satte vi oss på pendeltåget och åkte till Älvsjö

Vi skulle förstås till Älvsjömässan och när vi kom var det mycket folk vid ingångskassorna, så det tog en stund innan kom in. Vi irrade runt en stund, men konstaterade snabbt att vi behövde lite kaffe för att orka koncentrera oss, så vi letade oss fram till Fotosidans monter, och fick sedvanlig fika med skorpa, samt ett pratstund med Jim. Hej Jim!

Sedan var vi piggare och gav oss i kast med att titta på bilder och spana in prylar. När vi kände bildtröttheten komma bytte vi till prylspaning en stund för att inte storkna av intryck, och växlade sedan däremellan.

Fötter var det gott om. Här försäljarfötter. Välputsade.

Och här var det besökarfötter. I kafékön, vi behövde fika en gång till, med lite rejälare tilltugg. Och mer kaffe.

Under fikat berättade hon entusiastiskt om en av veckans laborationer i ytavbildning, fotografering på hög nivå, studera flugvingars yta och sådant, i renrumsmiljö, med elektronstrålemikroskop. Det blev mycket snack om energinivåer, upplösning och skärpedjup och ...

Lite bokliga var vi också, det fanns ju flera bokstånd. Alltid lockande för två bokmalar, men böcker är ju tungt så de fick behålla de flesta av dem. Men bläddra kan man ju.

Och bilder fanns det ju. Mer än vi orkade smälta.

Det fanns många bra, men vi var eniga om vilka som var bäst.

Pieter ten Hoopens bilder var starka.

När vi kom hem tittade vi på Roman Polanskis film Pianot. Det var också starkt, ja starkare.

Inga bilder i går, och hur känns det
Inga motiv idag, så kändes det

Jag gick inte till jobbet igår, så det blev inga bilder. Jag åkte bil. Varför då detta förfall? Jo jag skulle inte vara där så länge och skulle sedan vidare och där behövde jag bilen. Jag hade ett ärende till Sala på eftermiddagen och när jag körde där gick tankarna till hur väl jag känner den vägen utantill, jag skulle kunna spela upp en film i huvudet, där jag kan se alla kurvor längs vägen, men också hus och grindstolpar, karaktäristiska träd, osv. Så ofta har jag kört där. Nu håller jag istället på att lära mig gångvägen till jobbet lika noggrant. Inte avsiktligt, det bara blir så.

Men det var bildlösheten det skulle handla om. Jag tog inga bilder igår, och plötsligt på kvällen infinner sig en tomhet, det är något som saknas, inga bilder. Märkligt. En känsla som att en kär ägodel var borta, att en del av mig saknades.

Istället ängnade jag mig åt att radera en massa upplagda bilder på Fotosidan (jag har jo dom kvar förstås på min egen dator). Varför då? Varför raderade jag dem? På något sätt var dom inte nödvändiga längre, det var bara steg på vägen, bitar i pusslet som inte behövs längre. I varje bild jag tar finns en bit av mig, men i mig finns också kvar en bit av alla bilder jag tar, så kanske behövs inte bilderna längre när jag har tagit dem. Men de kan ju vara roliga att titta på förstås.

Samtidigt funderade jag på de äldsta bilderna jag har liggande, skulle jag närma mig de motiven på samma sätt som då? En del kanske, men många skulle jag nog hoppa över eller försöka göra något annat av. Kanske är det genom sådana återblickar man kan se om man har utvecklats som fotograf. Eller om det är något man håller fast vid.

Och det här med att radera bilder, är inte det lite av "Kill your Darlings", att göra sig av med onödig barlast och försöka hitta eventuella guldkorn. Men det som glimmade då, kan ju ha misst glansen idag.

Dagens motiv, hur var det med dom, då?

Ja, det kändes så, när jag kom till jobbet: idag fanns det inga motiv. Var det månne en känsla av mättnad, eller håller jag på att bli uttråkad? Men nu när jag är hemma så ser jag ju att det finns bilder på minneskortet. Kanske var dom så triviala att jag inte kom ihåg dem som "motiv"

Deh här t.ex. Inget motiv, bara en kompositionsövning.

Och den här, likaså.

Och den här då, en övning i att ta ljusa bilder.

Och här en illustration av tesen att det öppnas nya motiv  vyer när löven har fallit.

Och på vägen hem fångade jag bara det inre varma ljuset där jag gick ute  i kylan.

Sökandet fortsätter säkert, efter pusselbitar och motiv.

JH Engström
pussel på Gun Gallery

Vi hittade dit idag, trots regnet, till Gun Gallery och JH Engströms Sketch of Home. "Det är klart att han lägger pussel. Alla konstnärer lägger pussel". Orden är Johan Cronemans i vernissage-inbjudan.  Mina bilder därifrån (galleriet, inte vernissagen) kanske också är ett pussel.

Ryggsäcken tillhör inte utställningen, den är min.

Det var flera fotosidebesökare där.

Jo, visst har dom ovandel också.

I fönstret blandade sig utställningen med verkligheten utanför. Tillhör den också pusslet?

Även jag var där. I alla fall som spegelbild.

Utställningen då? Nej, jag berördes inte. Men enda sättet att veta är att gå dit själv.

Utanför regnade det fortfarande...

 ...Så vi gick och fikade...

..och där satt en modern kafébesökare och solade sig i ljuset av sin bärbara.

och efteråt gick jag på regnvåta gator mot tåget hemåt.

Regnpölens dag blev det idag
(men inte den vanliga pölen)

I alla fall bland de dagens bilder jag valde ut för detta blogg-inlägg blev temat regnpölar. Jag passerade nämligen ett antal på vägen i morse. Från den här platsen mellan husen börjar det bli några stycken nu.

Och, som du ser, givetvis är det speglingen i pölarna som intresserar mig.

Lite längre bort hittade jag en annan pöl med intressant innehåll

Där blev det en närbild också

Och sedan stötte jag på en" lövbeströdd brunpöl på en bädd av lagd natursten". 

Och sedan blir det stopp för vidare pölar med en grönt ljus-bild. Grönpölingar kanske.

Lillen tål mörker också

Det var mörkt när jag gick hem igår (ja, det är ju inget märkvärdigt med det så här års), och jag testade lillkameran kapacitet. Ingen mörkrädsla där inte. Det blev ju riktigt bra med hjälp av soptunnor, lyktstolpar, elskåp och andra improviserade stativ.

Utanför utgången till Kista Centrum fångade jag en cykel, byggplank och byggkran, Science Tower och den inklämda entren.

Det blev en liggande variant också

 En svartvit variant finns i Gatufoto-poolen.

En av Sollentunas gångtunnlar blev också offer för mitt skjutande.

Och likaså en intilliggande trapp.

Finito.