Advertisement

Reflektioner och upplevelser

fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Dagny- eller en kort visit i lärdomsstaden

Jag brukar   ofta kliva av tåget och  gå  åt det här hållet när  jag  kommer till Uppsala, inte  för att   det är  bäst, snarare har  det  blivit en  oavsiktlig tradition.

Idag hade  jag  också  med den  nya  telezoomen, som måste  vänja  sig  vid  miljöerna.

Fast det är  förstås  jag som måste vänja  mig, speciellt  som jag köpt objektivet av  kanske  inte traditionella  skäl,  att fotografera  sådant  som  är  på långt  håll, utan  för att  leka fram  bilder på lite annat   sätt  än vanligt. Speciellt  som  objektivet är  så lätt. Att släpa på tunga doningar  har jag slutat med.

Perspektiven blir  annorlunda och bilderna byggs  upp på annat   sätt...

...om det nu  inte är rena friläggningar, som  här.

Då kanske objektivet hjälper till met att frilägga  motivet, eller  komma åt det.

Här  var  det mer tradition...

Jag brukar fotografera här.

Men här var motivet nytt.

Det var ju  fika jag var  på väg till

En fikagäst  vid grannbordet.

Men jag  hade andra  fikakompisar, och ett vidvinkelobjektiv  också

Postat 2017-09-02 22:05 | Läst 675 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Om man kan gå till huvudstan med telezoom, ska det väl gå med vidvinkel också?

Alltså  bytte jag  objektiv på kameran och stoppade  en  müslibar i fickan och gav mig  iväg.Startpunkten  blev densamma som på förra turen, men perspektivet  ett annat.

Jag gick  samma väg som förra gången, men det  blev förstås helt olika bilder.

.

Jag passerade samma  motorväg  som förra gången, men den här gången gick jag inte upp till skylten däruppe.

Jag tittade åt andra  hållet den här gången.

.

Utsikten  från gångbron blev också en annan (ch svårbeskuren med bilbron i överkant).

När jag  kom till skogens  bryn, skakade  jag  loss.

Och stenen  låg där den alltid  legat.

Jo, när jag fortfarande arbetade  passerade jag  ofta här  på väg till och  från och  till jobbet, en av  två vägar, beroende på gångtunnlarnas placering. de  fick styra. Det gör  de iochför sig fortfarande, men jag  bryr mig  inte  längre.

När jag rundat stenen och  gått en  bit, såg  jag  husen  på höjden som vuxit  upp de senaste åren.

En ny gångväg svängde upp genom blåbärsskogen, där jag brukade mumsa  ibland  på hemväg.

.

Vyn  åt  andra hållet.

Men jag  gick uppåt.

Gammalt militärt övningsområde omvandlat till en Stockholmsgata uppe på höjden.

Postat 2017-09-01 13:18 | Läst 825 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
Föregående 1 ... 4 5