Om man kan gå till huvudstan med telezoom, ska det väl gå med vidvinkel också?
Alltså bytte jag objektiv på kameran och stoppade en müslibar i fickan och gav mig iväg.Startpunkten blev densamma som på förra turen, men perspektivet ett annat.
Jag gick samma väg som förra gången, men det blev förstås helt olika bilder.
.
Jag passerade samma motorväg som förra gången, men den här gången gick jag inte upp till skylten däruppe.
Jag tittade åt andra hållet den här gången.
.
Utsikten från gångbron blev också en annan (ch svårbeskuren med bilbron i överkant).
När jag kom till skogens bryn, skakade jag loss.
Och stenen låg där den alltid legat.
Jo, när jag fortfarande arbetade passerade jag ofta här på väg till och från och till jobbet, en av två vägar, beroende på gångtunnlarnas placering. de fick styra. Det gör de iochför sig fortfarande, men jag bryr mig inte längre.
När jag rundat stenen och gått en bit, såg jag husen på höjden som vuxit upp de senaste åren.
En ny gångväg svängde upp genom blåbärsskogen, där jag brukade mumsa ibland på hemväg.
.
Vyn åt andra hållet.
Men jag gick uppåt.
Gammalt militärt övningsområde omvandlat till en Stockholmsgata uppe på höjden.
Vidvinkel er ikke dumt og det viser du jo også med denne kollektion.
Det rystede billede er vældigt abstrakt og kreativt - at lege lidt er sundt.
Med venlige hilsener fra Erik.