Före under och efter. Minifikareportage?

Före

Det är alltså inte  ett reportage från ett minifika, utan ett litet reportage från ett fika.

Redan före fikat var några i färd  med jakten på fågeln av en art som inte fanns, men uppenbarligen fanns.

Under.

Samtal över gränserna är bra. Det vidgar vyerna.

Under fikat ägnade jag mig åt väsentligheterna  och snackade  och  fikade  mer än jag fotade.

Efter

Efteråt strövade jag runt med kameran och tog bilder men till slut hamnade jag vid stationen för att åka hem, men hade svårt att hitta tåget bland alla cyklar.

Hem kom jag i alla fall eftersom jag bloggar. Det kommer  mer från promenaden, men fikabilder slipper ni.

Maria Magdalena på Söder

En kyrka med anor från 1300-talet,  som upplevt både krig och brand och återuppbyggnad.

Först gjorde jag bilden  lite hård med rejäl svärta i skuggorna. Det var nog också så jag tänkte när jag stod där  med kameran.

Men så undrade jag om det  var sådär svarta och uttryckslösa jag ville ha trädens skuggsidor.

Lite mer liv i bilden när stammarna fått struktur tycker jag.

Nästa steg i   livgivandet av bilden var att återge  färgen till den.

Här syns det ju att det var en fin vårdag.

Senare på dagen passerade jag här igen

Då hade ljuset ändrats.

Vårtecken?

När jag gick ut såg jag det här. Tänkte: ännu ett sorts vårtecken? Hämtade kameran.

Letade fler tecken.

I äppelträdets skugga.

Barnen har tagit fram kritorna.

Vårfotboll?

Vårskugga.

Vårutsikt.

Vårfärger.

.

Tänk vad ett hopprep kan göra för fotokonsten.

Kanske svartvitt är bäst?

Med den pretentiösa titeln måste jag väl skriva något vettigt också. Smiter undan med en bild.

I den här bilden ser man inte att mannen som plockar skräp har röd jacka. Man kan inte heller ana den begynnande grönskan i träden eller den blå färgen  i klottret till höger. Blir bilden bättre eller  sämre av det? Jag nöjer mig  med att konstatera att den är annorlunda. Känsla och uttryck är ord som jag gärna associerar med bilder. Inte bara foton, utan även annan bildkonst.

I förra blogginlägget finns ovanstående motiv med, men i färg (och ett annat utsnitt). Den stora skillnaden tycker jag är detta med uttryck, inte skillnaden i innehåll.

Skorstenar var tanken här. Olika form, ålder och storlek.

Bilden är väl inte fy skam i färg heller? Om man nu gillar tak och skorstenar.

Det här med färg eller svartvitt är ingen ny  konflikt för mig. En gång i tiden löste jag det med att bära på två kamerahus i fjällen, ett med diafilm och ett med svartvitt. Sedan tröttnade jag på mörkrummet och blev bara diafotograf. Nu känns det som en befrielse med digital kamera, råformat och lightroom.

Jag har friheten att välja efteråt.

Här syns inte att den gula cykeln är gul och några andra färgfläckar. Än sen då?

.

Det var den här bilden som gav upphov till det här inlägget (och rubriken). I färg var det hopplöst att få till bilden om jag inte skulle använda Photoshop och ta till ren bildbehandling. Det har jag tröttnat på. Med det perspektivet var svartvitt bäst!

Det får bli en portal till.

.

Kommer jag nu att bli svartvit-fotograf? Nej, jag kommer att fortsätta att vara kameleont och anpassa mig till situationen.

Söder

Jag klev av tåget och gick upp ur underjorden, men hittade knappt någon himmel ändå, inte för att det var mulet utan för att husen börjar bli för stora och för höga. Kontrasten mot förra veckan, när vi rullade runt på småvägar bland  mer  lågmäld bebyggelse, är påtaglig.

Tog en bild ändå.

Det var de två pelarna. De gröna balkongerna. Alla dagar  8-22. Cyklarna. Varför  är alla sadelskydd orange? Mannen som kom gående.

Myllret blev inte mindre när jag klev ut i verkligheten utanför.

Gatan jag tänkt gå kunde jag inte gå.

Så då gick jag här.

Tyvärr orkade jag inte lyfta på den vita bilen  och slänga ut den ur bilden, så den fick också vara med.

.

Blått och gult, kvistigt mönster, samt två (nåja) rektanglar.  Jag fotar vad jag ser. Ibland blir det en bild om inte motivet spricker när jag kommer hem.

Här kan man verkligen se upp! Lyfta på blicken och undra vad  är det där, där uppe? Står man kvar för länge kan man få ont i nacken.

För att undvika det  tittade  jag neråt istället. Snart kommer löven och skymmer sikten.

Ett litet lokstall från  tiden  då det fanns bangård här?  Plats för en brandbil? Nån som vet?

Eftersom jag gått neråt återstod nu två trappor för att komma mig upp .

Trappa upp som jag måste fota för att det dök upp en blå dam.

Och trappa två, med en gul cykel. (och lite till)

När jag kommit upp befann jag mig på läroverksnivå.

Latte

Inte kaffe, men...

Latte

 det vardagliga namnet på

Södra  Latin

som en gång i tiden hette

Högre allmänna latinläroverket för gossar på Södermalm. 

Ungefär i alla fall. Ståtlig kåk!

Mitt  läroverk var i funktionell funkisstil. Praktiskt, men tråkigt.

Och här blir vi kvar ett tag tills jag fortsätter  med fortsättningen.