snö

Vädret  fick mig att gå ut med kameran idag igen,  för att försöka fånga lite snö.

Igår siktade jag uppåt, men idag  drog jag mig så småningom nedåt.

Igår använde jag ett gammalt manuellt objektiv med  manuell fokusering. Idag körde jag med autofokus och modernt objektiv . Det var nästan så att jag saknade gårdagens manuella fokusering idag.

Spårsnö

Färggranna hus

Det som jag såg först var ljusfläcken och strimman. Sedan var det bara att hitta motivet därtill.

Här var det de två glänsande isfläckarna som fick mig att stanna till för att ta  en bild.

Halkvarning?

Nerför backen

Här har jag  gått förut. Många gånger. Och fotat.

Fråga är hur jag vill beskriva gångvägen.

Olika exponering.  Olika vitbalans. Olika mättnad.

Kanske olika tycke och smak.

Här kommer mannen som tyckte jag var modig som gick utan dubbar. Och så kallade han mig  för "unge man"! Och som många äldre herrar jag möter trodde  han att jag hade  en gammal hederlig kamera. En sådan med film  i. Man ska inte döma hunden efter håren, ej heller kameran efter designen!

Nere

Och har jag inte kommit hem än lär jag väl stå kvar därnere och frysa.

Jag tog mig upp på höjden där sällan någon går

Jag kunde ana något  bakom trädets grenar och riktade  kameran uppåt

Jag sänkte blicken.

... och höjde den igen

Och när jag blickade mot himlen såg jag ett kors.

Jag övergick till byggnadsdetaljer.

.

.

Det var lugnt och stilla däruppe.

Sedan återvände jag ner till världen därnere.

Den vanliga världen.

Jag hade tänkt skriva mycket mer, men orden svek mig idag.

Huset på höjden, gjorde fotografen till en nöjd en

Ett inlägg som blivit liggande ett  tag

Jag hamnade på Söder ännu en gång, min tandläkare finns där, men det var inte henne jag skulle träffa, utan hygienisten. När hon grävt färdigt i käften kunde det vara läge för en lugn promenad  i omgivningen, eftersom den delen av Söder är ganska okänd för mig. Det var inget spännande skymningsljus som vid mina senaste besök i stadsdelen utan snömulet  och vitt. Bilarna stod och stampade i minsta backe och polerade kana  med spinnande hjul.

* * *

Det var ganska ljust med all snö och det var det enda fotografen  tänkte på. Plus då att hitta motiv. Och att snirkla sig fram till pendeltågsstationen. Det blev lyckligtvis snirkligare än han tänkt sig från början och det ökade ju på upplevelserna. Är man flanör så är man, om det nu går att flanera i sådant här väder. Snarast slafsar man väl omkring i modd och halka.

###

Det var först den bruna kantiga kolossen som gjorde mig nyfiken, men innan bilden var färdig hade även det gula huset på höjden kommit med. hade jag kommit så långt måste jag ju löpa linan ut och ta mig upp  och hälsa på däruppe.

^^^

.

Porten var pampig.

Jag gick in på gården.

Porten gjorde sig bra inifrån också.

Lite information.

Undrar vad som hände sedan?

En del har ni sett redan.

En del är fortfarande opublicerat.

.

Jag behövde en promenad idag med, så jag gav mig ut på jakt efter snö, men hittade annat också

Snön var  inte så svår att hitta, men det ska ju bli motiv av den också.

Jag behövde inte gå särskilt långt för att hitta snö med lite struktur i. Utan struktur blir det inte  så mycket bild  om snön är ensam. Och bilderna fick bli svartvita, flera av dem, så undvek jag den stora svårigheten, allt det blå i bilden som ögat inte har det minsta minne av, men som kameran envisas med att släpa hem.

.

Färg eller svartvitt?

Men när världen jag gick i plötsligt blev färggrann  lät jag motivet förbli så.Även om jag inte slutgiltigt bestämmer mig för s/v eller färg förrän jag sitter hemma vid datorn, så kan jag ju tänka på det när jag fotograferar och därmed lämna båda möjligheterna öppna. Jag har ju aldrig varit utpräglad färg- eller svartvitfotograf. En gång i tiden hade jag  två kameror med mig på fjällvandringar, för att ha båda alternativen tillgängliga, utan att behöva byta film i kameran. Idag är livet enklare.

Kamerans utsnitt var för dagen lite begränsade. Det satt en 52 mm-glugg på den. motsvarande 104 mm på "fullformat". Som ett kort tele alltså. Och manuell fokus var det som gällde. Lite gammaldags och behaglig långsamhet kanske. Och det var ljust, rejält ljust ute, så begränsat skärpedjup var inget problem.

.

Jag funderade lite på skuggan från kullen, hur blå ska den få bli? Resultatet blev alltså en blå och en svartvit bild

Attacken mot kommunalhuset?

I alla fall såg det ut så från mitt (och kamerans) perspektiv

Allt gick förstås bra.

Det där med perspektiv  kan ju förvilla ibland. Och hade jag inte haft bloggen, där jag kan klämma in en sådan liten historia hade jag ju inte tagit bilderna.

När det oväntade hände.

Jag tittade sedan åt andra hållet och tänkte ta en bild. Ja jag tog en bild men plötsligt  for något in i bilden utan att jag  han uppfatta det  och så blev det en helt annan bild. Vad jag hade tänkt fota har jag glömt.

Den oväntade bilen, eller den oväntade bilden?

Med en lillryss och en japan i Uppsala

När jag gick  där längs ån kände jag plötsligt att "Det här har  jag ju fotograferat förut." Och det har jag ju, jag har gått den här vägen från Dagny-fikat ett antal gånger. Snart blir det kanske slentrian.  Slentrian, någonstans såg jag det beskrivet som själlös rutin. Kan man fotografera då, när det  blir själlöst: Går det inte bara på tomgång då, med risk att man tar samma bild gång efter gång, gång efter gång, gång efter gång...

Liknande bilder har jag tagit förut...

.

Alltså smet jag in i en gränd och satte på min lille ryss. Om det verkligen är en lillryss eller bara en liten ryss vet jag inte, men att det är ett litet objektiv tillverkat  i Sovjetunionen vet jag, en liten Industar utan alla moderna bekvämligheter.

Plötsligt försvann all den moderna japanska skärpan  i bilderna.

Uttrycket blev ett annat.

Jag beslöt mig för att ta några bilder till, även om det blev onödigt kallt om fingrarna att pilla barhänt  med det lilla objektivet.

Jag dristade mig till att ta en bild med sol också.

Inte samma kanonkontrast som i den första bilden, men frågan är om inte känslan är sannare  mot vad jag verkligen upplevde än i den första bilden.

Lördagspromenad i februarisol.

Jag tycker jag lyckades undvika allt för många moderna objekt i bilden och fick en lite tidlös känsla.

Raskt kastar vi oss över ett modernare motiv, Uppsala Central som inte ens ser ut som en järnvägsstation. Kulturskymning , eller bara modernt, praktiskt och rationellt?

Samma motiv med en modern japan på kameran. Perspektivet lite annorlunda, eftersom jag  gick närmare för att få samma utsnitt. (14 mm istället för 50 mm.)