Jag behövde en promenad idag med, så jag gav mig ut på jakt efter snö, men hittade annat också
Snön var inte så svår att hitta, men det ska ju bli motiv av den också.
Jag behövde inte gå särskilt långt för att hitta snö med lite struktur i. Utan struktur blir det inte så mycket bild om snön är ensam. Och bilderna fick bli svartvita, flera av dem, så undvek jag den stora svårigheten, allt det blå i bilden som ögat inte har det minsta minne av, men som kameran envisas med att släpa hem.
.
Färg eller svartvitt?
Men när världen jag gick i plötsligt blev färggrann lät jag motivet förbli så.Även om jag inte slutgiltigt bestämmer mig för s/v eller färg förrän jag sitter hemma vid datorn, så kan jag ju tänka på det när jag fotograferar och därmed lämna båda möjligheterna öppna. Jag har ju aldrig varit utpräglad färg- eller svartvitfotograf. En gång i tiden hade jag två kameror med mig på fjällvandringar, för att ha båda alternativen tillgängliga, utan att behöva byta film i kameran. Idag är livet enklare.
Kamerans utsnitt var för dagen lite begränsade. Det satt en 52 mm-glugg på den. motsvarande 104 mm på "fullformat". Som ett kort tele alltså. Och manuell fokus var det som gällde. Lite gammaldags och behaglig långsamhet kanske. Och det var ljust, rejält ljust ute, så begränsat skärpedjup var inget problem.
.
Jag funderade lite på skuggan från kullen, hur blå ska den få bli? Resultatet blev alltså en blå och en svartvit bild
Attacken mot kommunalhuset?
I alla fall såg det ut så från mitt (och kamerans) perspektiv
Allt gick förstås bra.
Det där med perspektiv kan ju förvilla ibland. Och hade jag inte haft bloggen, där jag kan klämma in en sådan liten historia hade jag ju inte tagit bilderna.
När det oväntade hände.
Jag tittade sedan åt andra hållet och tänkte ta en bild. Ja jag tog en bild men plötsligt for något in i bilden utan att jag han uppfatta det och så blev det en helt annan bild. Vad jag hade tänkt fota har jag glömt.
Den oväntade bilen, eller den oväntade bilden?