Vart tog snön vägen?

Här var det alldeles vitt igår, och nu är den helt borta , så vitt jag kan se.

Jag satte på det vidvinkligaste jag  har, på min kamera, och gick ut och jagade motiv, för jag förstod att jaga snö inte var någon idé idag.

Solisten.

Att ta  närbilder med vidvinkel har alla möjligheter att skita sig, för hela världen  har en tendens att vilja vara med.

Då kanske man  kan satsa på innehållsrika bilder.

Försöka fånga in mycket

Eller utnyttja det stora skärpedjupet.

Kanske till och med leka kurragömma.

Jag tog en relativt lång  promenad idag, så det lär nog bli fler  inlägg än det här.

Ha  en god helg, önskar jag er. Själv ska jag strax titta på "Vem vet  mest" för att upptäcka hur mycket jag  har glömt bort.

.

Sedan hade det mörknat, så då blev det färger...

När jag fann för gott att ta mig hem efter uträttade ärenden och en social visit på min gamla arbetsplats,  hade mörkret fallit och  snön blivit mest slask. Och jag hade fått kaffe i magen.

Vädret var inte  sympatiskt:  Blåst och och med den,  drivande blötsnö som piskade ansikte, glasögon och  kamera, för att inte  tala om fingrar.

Det blev bara några få  bilder.

Den blöta asfalten bjöd på speglingar.

.

Men ganska raskt fick kameran snö i ögonen.

Så det blev inga fler bilder. Men  det var varmt och skönt i bussen på väg  hem till grannkommunen.

Det har snöat, det har jag svart på vitt på.

Jag skulle iväg och mer  av en slump kom kompakten med i fickan

Jag såg spåren av vad som hänt.

.

Snön smälte och blev till droppar.

Men fortfarande föll det mer vitt i luften.

När jag kom tillKista såg jag att återväxten var tryggad när det gäller duvfoto.

Snön  lyser vit på taken...

Snö! Usch redan, eller äntligen?

Det var inte mycket att skryta med när jag hämtade morgontidningen, men det hängde i luften.

Jag tittar ut åt andra hållet och där syns snön bättre. Nu har det hunnit komma ännu mera. Bilderna är ju en frukost gamla.

.

Avsiktlig oskärpa för att skapa stämning? SkakaLätt kanske. Eller bara ett misslyckande. Vem vet?

Jag minns en november när jag gick på läroverket. Just så här års var vi ute och spelade fotboll på gymnastiken. Det började snöa.Det kom  en hel del och det låg kvar. Sedan kom det mycket mer och i början av maj när vi spelade fotboll på samma plan låg de ihopplogade snöhögarna kvar runt planen.

Hur länge blir snön kvar den här gången?

Selfie, årets nyord förra året. Tänk om man ska vara modern ochvåga pröva.

Av någon anledning fick jag för mig i morse att jag skulle pröva.

Egentligen höll jag på att studera resultatet av gårdagens arbete, samtidigt som jag kände  av det i musklerna. Jag hade fått ett nytt rum i huset. Inte som ni kanske tror genom byggjobb, utan genom röjning. Det där rummet som fyllts med överblivet från  flyttar, min mors till äldrevården,  sonens efterlämningar när han lämnade boet och även något från dottern. Jag själv hade nog också bidragit till kökkenmöddingen.

Men, när jag tänkte fortsätta, kände jag i kroppen att gårdagen varit lika  effektiv som en dag på gymmet, så jag tog det lugnt och började sortera. Där fanns bland annat mina avlagda  kläder, sådana jag hade växt ur. Men jag har ju gått ner tjugo kilo  sedan i våras, så plötsligt var kläderna användbara igen.

Så när jag prövade  kläder och tittade spegeln dök selfies-idén upp på något  sätt. Lagom jobbigt med en sliten kropp.

Men det gäller ju att hitta den rätta vinkeln. Som tur är har min kompakt en sådan där vrid-, vänd- och vikbar skärm. Den första bilden tog jag där idén föddes och nedanstående tog jag i badrummet för att få en blå bakgrund.

Sedan gick jag ner till hallen. Där hade jag just hängt upp ett av alla broderier från min mor, och försökte få in det i bilden.

Först var det någon som hade huvudet i vägen.

Sedan kom jag på att jag stod i hallen, och öppnade ytterdörren så att dagsljuset föll in och lyste upp mig. Inte för att jag kände mig upplyst men ansiktet blev ljusare.

Fast färgerna försvann förstås när jag gjorde bilden svartvit...

... så vi får ta  en bild som har färgerna kvar.

Sedan gick jag ut också

Det gick där med.

Jag började begripa hur jag skulle hålla kameran.

.