Reflektioner och upplevelser
vidare i mörkret med min mexikanske vän
Vi hade känt varandra ett par timmar nu och han var euforisk efter besöket på Fotografiska. När vi kom ut, var han än mer euforisk, när han såg det svenska skymningsljuset.
Själv hade jag satt en gammal manuell glugg på kameran, för skojs skull. Eller är det känslan det heter? Mörker, bländare 1.8 eller 2.8, manuell fokus, elektronisk sökare och glasögon är ingen höjdarkombination, vare sig i precision eller snabbhet. Men det behöver inte gå snabbt, såhär blev ju njutningen längre.
Tittade jag till vänster var det ljusare!
Det ljusa speglade sig i vattnet.
Lek med skärpa och oskärpa.
Gamla Stan, det syns väl?
Fotografering, Mexican Style
Uppstickare.
Sedan vandrade vi norrut.
Och någonstans där slutade jag fotografera.
Men de här lite suddiga bilderna ger ju också en kvällskänsla.
En blandad fortsättning, ett oväntat möte, en lyckad dag.
Det var hit jag siktade, det omdiskuterade Slussen. Sista ordet om den nergångna platsens öde lär inte vara sagt ännu, om min tidiga barndoms tassemarker.
Fortfarande går folk här som i gångna tider
In i mörkret och ut ur mörkret.
I svartvitt...
... och i färg.
Ett lätt kaos kanske.
.
.
Skönt att komma ut på andra sidan?
Nu hade jag ju kommit dit jag tänkte, och vad jag skulle göra sedan visste jag inte, men en man kom fram och undrade, på engelska, om jag kände till Fotografiska. Jag såg väl ut som att jag visste, med min kamera på magen.
Det gjorde jag ju, kände till Fotografiska, så jag pekade ut vägen, men så tänkte jag att jag följer med en bit så han inte går vilse i ombyggnadslabyrinten och då upptäckte jag hur trevlig han var så även jag hamnade bland Anders Petersens bilder, med en ung mexikan som blev entusiastisk.
Det blev Fotografiska, det blev fika, det blev en långsam promenad genom staden medan mörkret föll, vi pratade och pratade tills vi var vid Norra Bantorget, där han hade sitt härbärge.
En bra dag alltså.
På väg genom stan
Idag hade jag tröttnat på att bara lufsa runt i närområdet norr om staden, så jag åkte in till staden på nya äventyr, och så här såg det ut när jag kommit dit. Av någon anledning kommer jag ofta hit när jag åker in till staden utan att ha något egentligt mål. Det finns säkert något skäl till det, även om det inte är rationellt.
Eftersom jag hade hamnat i en äldre miljö, tyckte jag att jag kunde anpassa mig, och satte på ett äldre objektiv på kameran, en sådan där glasklump som jag måste fokusera manuellt. Till vad nytta? Det ska väl vara nöjet då.
Det var många andra kameror ute och gick också, men de fotade varandra mycket, om de inte helt enkelt bara var telefoner och deras mattar och hussar bestämde vad de skulle göra.
Jag kunde spela rollen av förvirrad turist där jag gick, så försvann jag i mängden.
Jag försökte undvika att ta bilder som jag redan tagit någon annan gång jag gått här. Jag kanske lyckades, för jag känner inte igen bilderna när jag tittar på dem.
Jag kan ju känna igen element i bilderna, men inte bilderna som helhet, och det är ju alltid roligt om det blir något nytt. Motiven är desamma, men bilderna blir nya?
Men alltid kan man väl hitta någon liten detalj som man inte sett förut.
Eller kaanske årstidstypiska motiv.
.Vad som hände sedan är ännu höjt i dunkel.
fDet var så mörkt i går eftermiddag att det räcker till i dag på morgonen också.
Tänker alltså på att bilderna räcker till mer än ett blogginlägg.
Det är lite spännande att gå omkring där i mörkret och se vad man upptäcker, även om mörkerseendet inte längre är vad det varit. Tur att kamerans mörkerseende är bättre.
Ett par upplysta fönster och ett par gatlyktor gjorde det värt att ta en bild, tyckte jag. Men förgrunden blev ganska trist. Eller också förstärker den känslan av att gå där i mörkret, för det var lite småmörkt även i verkligheten.
Kanske skulle jag ha beskurit den i underkanten.
Det var lite småmörkt att fotografera också, jag önskade ibland att jag tagit med mig åtminstone enbensstativet. Nu fick jag lita på kamerans antiskak och nästan full glugg.
Det blir ju enklare när världen är upplyst.
Färg eller svartvitt? Det var enklare förr, när man visste vad man hade för film i kameran.
Å andra sidan är det enklare nu, när man kan bestämma sig efteråt. Eller...
Ett vet jag dock: Den här bilden är hemsk i färg! Femtielva olika ljuskällor.
Om den sen är något att ha i svartvitt är en annan fråga. Kanske en "kill your darlings"-bild
De som styr i kommunen vakar över oss även om natten.
Eller är det kanske så att de sover, det var faktiskt söndag när jag tog bilden.
SLUT.
Mörkret föll hemmavid
Jag gick ut.
Det var nog blå timmen.
Men det fanns rött också.
Och lite gulorange på hörnet.
Skakigt skumrask.
.