Man vet aldrig var man hamnar med ett SL-kort i fickan.

Jag slängde paltslungan över axeln och stoppade SL-kortet i fickan och travade iväg hemifrån.

Vädret var vackert, växtligheten frodig och grannen jagade sin bortsprungna hund.

Jag fikade i Kista och pratade bort en stund.

Men ljuset var alldeles för hårt så jag satte mig i en tunnelbanevagn och åhörde sammanträdesreferat, men lämnade snart de högröstade herrarna

Jag  hamnade på en plats där jag aldrig varit förut . Där var det vackert.

Så jag tog en promenad.

Promenaden fortsatte i det vackra vädret, men nu är jag hemma igen.

varför blev det svartvitt

Häromdagen såg jag alla de olika solfläckarna lysa i skogen, blad och löv i vackra  gröna och gula nyanser, ljusa fläckar i det mörka, ett härligt mönster, som gjort för att försöka fånga med kameran tyckte mina ögon. Jag siktade in mig på att lägga ett löv i skärpa och om så behövdes justera bländaren så att lagom oskärpa hamnade  på bakgrunden.

När jag sedan satt här hemma och tittade på bilden i datorn testade jag att ta bort färgen, bara för att se hur det skulle bli. Jag trodde väl egentligen inte på idén, men det är ju så enkelt att testa, och döm om min förvåning när jag såg att bilden skulle vara svartvit. Det hade jag faktiskt inte väntat mig, jag trodde färgen behövdes för  att få fram uttrycket men det visade sig att den svartvita varianten skildrade bättre var jag upplevde där i skogen.

Så då fortsatte jag med mina svartvita bilder från skogen. både de jag trodde skulle vara svartvita och de jag trodde skulle vara i färg. Nu har inlägget legat till sig  några dagar och fått mogna och jag tycker nog att mina omedelbara reaktioner inför det svartvita stämmer, så att jag vågar publicera det.

Men bilderna behöver förstoras, för att det ska synas vad jag talar om. I alla fall tycker jag det.

Den här till exempel, den var jag redan i skogen övertygad om att den skulle bli svartvit. Det stämde, i färg är den bara blää.

Men ibland kanske det blev en lite skrämmande trollskog i det sköna septemberljuset.

Sedan rullade det bara på...

.

.

.

.

Dimmornas bro, tåget till Arlanda och andra fuktiga scener

Min fuktiga morgonvandring fortsatte.  I jakten på flera motiv? Nja  lika mycket av pur nyfikenhet, eftersom jag inte rört mig i de här trakterna med sådan här dimma. Bilderna kom till  lika mycket som en extra bonus, som att de var huvudsyftet, men är det så här fint tenderar kameran att sno en del av intresset.

Eller gick jag den här extra svängen bara för att jag hoppades på fler motiv och bilder, medan själva promenaden var underordnad. Hur ska jag veta och vill jag verkligen veta? Och har det någon betydelse? Om man vill kan man sno in sig i sina egna tankar, så man inte vet ut eller in.

Dimmornas bro?

.

Dimmornas  bro  2?

.

Miljonprogrammet gömmer sig i dimman.

.

Tåget till Arlanda.

Tåget från Arlanda.

Fågeln.

En fuktig morgon.

Men var var Vivien Leigh och Robert Taylor?

.

Inte bara morgondimma, det blev också en dimpromenad.

Jag blev så inspirerad av de tidiga morgondimbilderna som jag tog i morse och bloggade om, att jag inte genast, men kort därefter tog en morgonpromenad, för att se vad jag kunde se, om det skulle bli endast ett dimmornas töcken eller faktiskt något se- och framförallt fotovärt.

Jag lät det gamla stenåldersobjektivet (med digitalkameramått mätt) sitta kvar på kameran, efter som det var så lyckat i morse.

Får man lite starka färger i förgrunden slår det ju igenom dimman och färgerna kan vara ganska mättade utan att slå igenom för mycket och bli för skrikiga.

Titta på mannen i bakgrunden! Snart diffunderar han in i dimman.

Motiv ganska nära kameran mattas inte utan kan tvärtom bli ganska mättade i förhållande till den undanflyende bakgrunden.

En svartvit banalitet försökte jag mig på. Solen rakt in i kameran är inte så hemskt i dimman

Kanske blir kontrasterna lite roligare med förgrund också.

Jag fick ju stå där och vänta en stund, tills det blev en lagom kombination av människa  och bilar. Det började bli uppenbart för mig att det behövdes något/några föremål i förgrunden för att få till bilden. Visserligen har jag fotograferat i dimma en hel del förr i tiden, men då mest i ett öppnare landskap, och i riktigt landskap, ute på landet.

Gick en bit till och blev tacksam för de godhjärtade individer som ställt ut ett par lämpliga koner.

Jag har aldrig förut sett den lokala pizzerian på det här sättet.

Föremål skulle det visst vara.

Är det OK med en möbel?

Det dimmiga ljuset kan vara en bra ljussättning för sådana här motiv, ganska  skuggfritt som det är.

Däremot  kan dimman vara rent fördärvlig för översiktsbilder.

Då är det bättre att gå närmare. Då kan man prata.

När vi skiljdes åt visste jag vem som var från Norrland, vem som hade en vän som flyttat till Thailand, och vem som inte gillade värme, och de visste ungefär lika mycket om mig.

Sedan gick jag vidare in i dimman.

Idag på morgonen, Olympus OM-D + Hexanon 40 mm/1.8

Morgondimma, handhållet, gammalt objektiv och glädjen över en ny kamera (åsså bilder förstås)

Jag börjar i går kväll, när jag plötsligt fick för mig att testa frihandstagning med lite längre exponeringstid, så jag klev ut på balkongen.

Handhållet, utan annat stöd än mina fötter, och med kameran till ögat. 1/2 s. Nu vet jag att det går i alla fall. Får testa lite längre tid någon annan gång, men det är helt klart att skakreduceringen ger nya marginaler när man inte ät lika stadig på handen längre.

I morse

I morse var det dimma, och jag upptäckte den i tid. Ja, den finns su fortfarande kvar, sedan jag hunnit ät frukost, så jag hade inte behövt ha så bråttom, men ofta är den borta så fort man vänder ryggen till, så jag tänkte passa på den här gången.

.

Jag satte dessutom på ett gammalt manuellt objektiv och fokuserade manuellt och det var inga större svårigheter att hitta skärpan i  den elektroniska sökaren (utan  några fokuseringshjälpmedel). Ännu en eloge åt kameran.

Bestämde mig för att också pröva att fokusera på ett kortare avstånd, där ju skärpeinställningen inte har samma marginaler.

Kontrasterna  var inte så stora i morgondimman

.

Så hörde jag det tydliga rasslandet av hjul på gatan, så jag trasslade mig ut på gatan.

På väg!

Jag är nöjd med kameran :)