varför blev det svartvitt
Häromdagen såg jag alla de olika solfläckarna lysa i skogen, blad och löv i vackra gröna och gula nyanser, ljusa fläckar i det mörka, ett härligt mönster, som gjort för att försöka fånga med kameran tyckte mina ögon. Jag siktade in mig på att lägga ett löv i skärpa och om så behövdes justera bländaren så att lagom oskärpa hamnade på bakgrunden.
När jag sedan satt här hemma och tittade på bilden i datorn testade jag att ta bort färgen, bara för att se hur det skulle bli. Jag trodde väl egentligen inte på idén, men det är ju så enkelt att testa, och döm om min förvåning när jag såg att bilden skulle vara svartvit. Det hade jag faktiskt inte väntat mig, jag trodde färgen behövdes för att få fram uttrycket men det visade sig att den svartvita varianten skildrade bättre var jag upplevde där i skogen.
Så då fortsatte jag med mina svartvita bilder från skogen. både de jag trodde skulle vara svartvita och de jag trodde skulle vara i färg. Nu har inlägget legat till sig några dagar och fått mogna och jag tycker nog att mina omedelbara reaktioner inför det svartvita stämmer, så att jag vågar publicera det.
Men bilderna behöver förstoras, för att det ska synas vad jag talar om. I alla fall tycker jag det.
Den här till exempel, den var jag redan i skogen övertygad om att den skulle bli svartvit. Det stämde, i färg är den bara blää.
Men ibland kanske det blev en lite skrämmande trollskog i det sköna septemberljuset.
Sedan rullade det bara på...
.
.
.
.