En kvartett Peking 1981

Pekings Centralstation. Vi har just klivit av nattåget från från Harbin. På perrongen står en kvartett och samtalar, två svenskar och två kineser. Termometern som satt på en av pelarna satt garanterat i skuggan och visade +42 °C. Luften stod still. Det hade inte regnat på drygt ett år.

Här blev det ingen kvartett, men desto mer kål. Det var dags att fylla på förråden inför hösten och vintern och försäljarna hade fyllt trottoarerna fast det ännu inte var midsommar. Det var  varmt.

En gatufotokvartett. Två sitter, två går. Varmt.

Har inte kvinnan till höger små fötter?  Eller är det perspektivet. Vi såg dem ibland, de som linkade fram och hade vuxit upp med lindade fötter.

Vi tyckte det var fascinerande med alla hälsittare.

 Kan det ha varit utanför busstationen? Uppe i norr gick de flesta fortfarande i Mao-gröna kläder, här var det vitt som gällde, och mest blå eller ljusgrå byxor. Och, ja. Det var varmt.

Det blev inte så många gatubilder eftersom vi bodde i utkanten av staden, på ett elevhem som tillhörde universitetet. Dagarna var fyllda av besök och aktiviteter och det blev få fria stunder inne i staden, utanför de stora sevärdheterna.

De kinesiska världarna tyckte bitvis vi svenskar var besvärliga som inte hela tiden ville gå i grupp, utan också ville gå för oss själva eller i små grupper. Uppenbarligen ett konstigt beteende, i alla fall i norra Kina.

Fortsättning saknas ;(