Om man ger sig ut och seglar, slipper man fira midsommar, så då gjorde vi det
I alla fall var det så, några år på tiden, att vi var några som drog ut i skärgården för att slippa fira midsommar, eller så var det vårt sätt att fira midsommar, att inte fira, utan bara njuta av sommaren och kamratskapet, utan stång, sponken och hallaballo. Inte bara denna gång, utan flera år.
Vi var ganska överens om att midsommaren egentligen var en tråkig företeelse.
Min favoritmidsommarsegelbåt, Nalle, en ombyggd koster. Ja båten var inte min, jag har aldrig varit båtmänniska, men det var en trevlig båt, både båt och besättning, även om det kunde bli sena kvällar om det mojnade. Det var ingen lättvindsseglare
Det var heller ingen båt som man la till med, vid skärgårdens klippor, den var för djupgående.
Det blev till att ta sig i land på annat sätt.
Var jollen borta, då blev man kvar där man var.
De blev inte kvar. Hon till höger fyllde 60, tidigare i år, och jag var på kalaset, så uppenbarligen står hon inte kvar. Skepparn själv, till vänster, dök så småningom upp på samma kalas, så inte heller han är kvar.
.
De här två då? Hur gick det med dem? Vi får hoppas det bästa.
Hela det här inlägget är en följd av trafiksituationen i Peking för tre decennier sedan. När jag letade efter Peking hittade jag Nalle på vägen, när jag rotade i dialådorna. Tänk vad roligt man kan ha med en scanner! Och tänk vilka överraskningar det blir när man inte har full koll på innehållet i lådorna. Jag hittade en mapp full med maskrosor från förra seklet också...
Det fanns fler seglingsbilder i lådan, så risken/chansen finns att det kommer fler... Undrar om jag inte har bilder från Seglingsberg också...
Hur står det till med Nalle då? En stor träbåt gick inte att kombinera med familj och barn, vare sig ekonomiskt eller tidsmässigt, så hon såldes.
.
/Stephan