Jag gick där jag gått allt för ofta och redan tagit för många bilder, så det var tur jag hade nytt objektiv att testa

Glad i hågen traskade jag iväg i morse och gladde mig åt att det inte regnade och noterade att det fanns lite spännande morgonljus att ta rätt på. På kameran satt gårdagens nyförväv och det kändes lite spännande att testa det på välkända motiv.

Det började trots det med en vy jag knappt ägnat intresse förut, ett tråkigt sophus (eller heter det återvinningshus eller något annat fint numera). Nu föll dock ljuset fint på det annars dystra huset och jag måttade in kompositionen och tryckte av.

Nog duger det väl? Objektivet alltså. Jag tycker det verkar klart användbart. Fokuserar snällt och och tecknar fint. Ändå är det ett lågbudgetobjektiv, Sigmas 30 mm/2.8 för m4/3-formatet. Jag anade att resultatet skulle bli något i den här stilen, eftersom jag sett bilder  tagna med motsvarande objektiv av andra bloggare (i alla fall en från Uppsala), även om de var tagna med en NEX. Jag kan inte säga att jag är direkt missnöjd (en sådan där svensk formulering som innebär att det är bra).

Att plåta tegelväggar är ju ett gammalt beprövat sätt att testa objektiv och efetersom det finns lite tegel på ovanstående bild har jag klarat av det.

I lekparken lekte morgonskuggorna och barnen var  på något annat ställe, så jag kunde ostört fånga dem. (Skuggorna alltså, inte barnen.) Det ser kanske lite snett och vint ut, men det är inte objektivet som ställer till det, det var så även i verkligheten.

Jag slösade en bild till i lekparken, inte för jag behövde för att testa objektivet utan för att jag ägnade mig åt mitt vanliga triviala längs-vägen-fotograferande. Det är nog en av de saker jag tycker är roligast med fotograferandet, att hitta de små obetydliga motiven som egentligen finns där jämt.

Men är det inte så man ska testa? Använda objektivet som man själv normalt brukar använda objektiv. Det är väl det enda intressanta, tycker jag i alla fall, att få veta om det kommer att fungera tillfredsställande för mig själv. Gör det så är det bra, även om det kanske inte är bra för någon annan. Jag fick ju en första test redan i går, på hemväg från fotoaffären, och redan den promenaden gav en fingervisning om att jag valt rätt, om det nu finns något absolut rätt. Låt säga istället att jag fick en fingervisning om att jag skulle kunna bli nöjd.

Ett litet stilleben i morgonsolen.

Då, igår, satt objektivet på min Olympus PEN Ep-1 där jag måste använda skärmen på kameran för komponerandet, enklare ibland, svårare ibland när ljuset ställer till  besvär och gör det svårt att se. Ibland känns det som att ett sådant där svart skynke som äldre tiders porträttfotografer använde,inte skulle sitta i vägen.

Idag hade jag istället Lumix G2:an med mig, och den har ju inbyggd sökare. Trevligt. Det blev nästan för lättjobbat.

På den här väggen har jag testat objektiv förut, så jag tog en bild idag med. ISO100,  bl 8, 1/640, fri hand (och Sigma 30 mm förstås). Undrar om det går att läsa texten på skylten?

Jag gjorde en delförstoring av ovanstående bild.

I den närbelägna gångtunneln fångade jag ett i mina ögon mer poetiskt motiv (även om det mest är sten och betong.

Senare under promenaden, när jag närmade mig jobbet (för det var förstås dit jag var på väg) kombinerade jag morgonskuggorna med morgonsolen och med ett välbekant (?) torn i fonden.

Kontrasttest eller bara en morgonbild?

Jag tror att jag kan bli god vän med det här objektivet.

.

Kan ett nytt objektiv sätta liv i en gammal kamera? Kanske bäst att köpa två.

Det kändes om det var dags nu. För några veckor sedan provfotade jag med olika brännvidder  på m4/3-kamera i  mina blogginlägg, ,  i form av gamla manuella objektiv, mest för att känna efter hur det kändes med de olika bildvinklarna. Som vanligt gjorde jag inga stort upplagda exakta  tester utan prövade lite mer på måfå. Jag kände mig inte obekväm med någon av brännvidderna, så utgången på sikt var nog given...

Det jag saknade då var mest autofokus. Gubbögon med glas framför är inte alltid det bästa redskapet för exakt fokusering och känslan i att använda de gamla objektiven kompenserar inte för det. Blir det oskarpt så blir det. Tar det för lång tid så gör det så. Inte för att jag har bråttom, men motivet kanske har.

Så idag, när det blev för tråkigt på jobbet drog jag in till stan och letade upp fotobutiken och efter att ha klättrat på stegar och försvunnit ner i källarmörkret ett tag lyckades de hitta ett par objektiv åt mig. Sprillans nya. Fast brännvidd. Autofokus.  Glad  i hågen travade jag ut på stan med nyinvesteringen.

Första bilden med nytt objektiv, inte långt från fotobutiken.

Jag hade tagit med mig min gamla Olympus PEN E-P1 och monterade ett av objektiven på den. Gammal och gammal förresten, den är bara drygt två år, men det kanske är gammalt i dagens värld och inte minst i m4/3-världen som är ganska ung. Jag valde den eftersom det är med den, som det är svårast att fokusera manuellt, då den bara har display och ingen sökare (och ingen möjlighet till komplettering med elektronisk sökare).

Andra bilden med nytt objektiv, något längre från fotobutiken.

Ep-1:an blir ganska smidig med små objektiv på, fickstorlek med hyfsat stora fickor, och klarar man sig med skärmen som sökare är den rätt trevlig att ha med sig, så jag tänkte den kunde få vara med lite mer nu, när den fått nya självfokuserande ögon. Men givetvis kommer objektiven även att få sitta på Panasonicen,  G2:an.

Jag har genomgående kört med bländare 3.2 på de här bilderna för att se hur objektiven klarar sig  utan nämnvärd nerbländning. Största bländare är 2.5-2.8 på dem.

På de första bilderrna är brännvidden 14 mm, men nedan kommer 30 mm-bilder.

30 mm motsvarar ju 60 mm på småbild/fullformat (som fortfarande är min referens, fast det är ett antal år sedan jag plåtade något i det formatet). Det innebär att det är en "något för lång" normal, men jag tyckte utsnitten blev ganska behagliga  där jag sökte mig tillbaks över Söders höjder.

Kvaliteten på bilderna tycker jag också duger av det lilla jag hittills hunnit se, men jag ska givetvis fortsätta att pröva.

Jag funderade på att dra till med även ett tele när jag ändå var i farten, men sansade mig. Det får inte bli för mycket på en gång. Jag kommer säkert att ha roligt med de här ett tag framåt.

Objektiven är ju också små och lätta och det gillar jag. Ett av objektivet var till och med så lätt när jag fick det i handen att jag nästan undrade om de inte glömt att montera linserna. Men uppenbarligen var de med, det gick ju att fotografera med objektivet. Och lätt utrustning gillar jag, ända sedan 1973 när jag köpte min första Olympus OM-1:a. De här småttingarna  passar bra in i den traditionen. Sedan får jag se om det blir G2:an eller PEN:en som får äran att bära dem.

Min tes är att det ska vara roligt att fotografera, det är hela syftet, och de här kan nog göra det ännu roligare.

Objektiven då?

Panasonic 14 mm och Sigma 30 mm.

Bilderna då?

RAW + Lightroom

.

Jag trodde det var slut på bilderna, men så var det inte....

Tur var väl det, att det inte var slut  på bilderna, för då fick jag chansen att skriva ett blogginlägg till. Eller så får jag skylla på glömskan, att jag inte kom ihåg den här promenaden, längs den lilla vägen.

Jag vandrade längs vägen medan dottern var på jobbet, vägen som går in där hon bor för närvarande, en väg som ser helt lantlig ut, men som går i ett område som verkar hålla på att bli förort till Bergen. I det bergiga och kuperade landskapet sträcker storstaden ut sina tentakler långt.

Men här syns ännu inte spåren av expansionen och jag fortsätter vägen uppåt kullarna...

... tills vägen tar slut och det bara är skog och kulle

På vägen ner fångar jag några andra motiv än bara väg.

I gräset finns kvarglömda redskap...

... och där står åldrade byggnader.

Här på sista bilden kan vi se hur omvandlingen påbörjats

Ett par dagar tidigare var detta ett grönt gärde, men nu breder fyllnadsmassorna ut sig.

.

Ska vi ta en runda på stan?

Utsikter i all ära, men låt oss ge oss ner i staden i stället.

Det fanns turister där med

och fotografer

och bilar (och förstås en båt som sticker upp, vi är ju i Bergen)

och någon som hängde i hamnen

Det fanns hus också, men här försökte jag samtidigt fånga regnet som drog in

Det fick bli ett tak också

Tog de också en runda?

Anspråkslöst fångade intryck med kompaktkamera, Samsung EX1. Det finns fortfarande sådana till rea-priser har jag sett. Jag tycker jag fick mycket för pengarna.

.

Gult i hamnen, bilder mellan skurarna

Bergen utan hamnen är svårt att tänka sig och utan sjöfarten skulle inte staden inte ha blivit vad den är idag, och ett besök i Bergen utan att gå runt i hamnen är knappast komplett.

Jag upptäckte mycket i hamnen, bland annat det gula som fick ingå i några av mina kompositioner, dels som en ingrediens i några bilder, men också ibland som själva huvudmotivet.

Det är inte så mycket berättelse inbyggd i de här bilderna, utan är snarare bara observationer av vad som fanns och vad ögat upptäckte, så som mitt fotograferande ofta fungerar. Det är också då jag tycker fotograferandet är skönast, när jag inte har något mål med fotograferandet , eller någon avsikt, utan bara går där och ser. Och kanske bara går där och njuter. Och kanske tar en och annan bild.

Kanske blir det då som här, att jag upptäcker det gula och speglingen i vattnet och då blir plötsligt fotograferandet ett måste. Eller är det kanske en utmaning: går detta att fånga?

Nu är ju gult så pass lysande att det är svårt att undvika att fånga det, men det ska ju bli en bild också. Här fick jag hjälp av speglingarna i vattnet, både de gula och de svarta.

Här vred vidvinkeln i kombination med kamerans lutning till det hela, så att kajkanten inte ser riktigt rak ut.

Jag tog också en närbild för att få ett litet stilleben från kajkanten...

... men det blev också en rakare speglingsbild

Jag utnyttjade också det lysande gula som en ingrediens när jag tog överblicksbilder av staden och hamnen.

Är det förgrunden som är viktig, eller bakgrunden eller helheten? Det finns alltid frågor att ställa, både när man står där och efteråt när man ser bilderna.

Här blev dock det gula själva huvudmotivet, skulle jag vilja påstå, även om det finns ett litet uns Bergen i bakgrunden för att krydda bilden lite...

Här kan man nog säga att det är tvärtom, det gula är en krydda i förgrunden.

Just då regnade det inte.

Samsung EX1