fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Kan ett nytt objektiv sätta liv i en gammal kamera? Kanske bäst att köpa två.

Det kändes om det var dags nu. För några veckor sedan provfotade jag med olika brännvidder  på m4/3-kamera i  mina blogginlägg, ,  i form av gamla manuella objektiv, mest för att känna efter hur det kändes med de olika bildvinklarna. Som vanligt gjorde jag inga stort upplagda exakta  tester utan prövade lite mer på måfå. Jag kände mig inte obekväm med någon av brännvidderna, så utgången på sikt var nog given...

Det jag saknade då var mest autofokus. Gubbögon med glas framför är inte alltid det bästa redskapet för exakt fokusering och känslan i att använda de gamla objektiven kompenserar inte för det. Blir det oskarpt så blir det. Tar det för lång tid så gör det så. Inte för att jag har bråttom, men motivet kanske har.

Så idag, när det blev för tråkigt på jobbet drog jag in till stan och letade upp fotobutiken och efter att ha klättrat på stegar och försvunnit ner i källarmörkret ett tag lyckades de hitta ett par objektiv åt mig. Sprillans nya. Fast brännvidd. Autofokus.  Glad  i hågen travade jag ut på stan med nyinvesteringen.

Första bilden med nytt objektiv, inte långt från fotobutiken.

Jag hade tagit med mig min gamla Olympus PEN E-P1 och monterade ett av objektiven på den. Gammal och gammal förresten, den är bara drygt två år, men det kanske är gammalt i dagens värld och inte minst i m4/3-världen som är ganska ung. Jag valde den eftersom det är med den, som det är svårast att fokusera manuellt, då den bara har display och ingen sökare (och ingen möjlighet till komplettering med elektronisk sökare).

Andra bilden med nytt objektiv, något längre från fotobutiken.

Ep-1:an blir ganska smidig med små objektiv på, fickstorlek med hyfsat stora fickor, och klarar man sig med skärmen som sökare är den rätt trevlig att ha med sig, så jag tänkte den kunde få vara med lite mer nu, när den fått nya självfokuserande ögon. Men givetvis kommer objektiven även att få sitta på Panasonicen,  G2:an.

Jag har genomgående kört med bländare 3.2 på de här bilderna för att se hur objektiven klarar sig  utan nämnvärd nerbländning. Största bländare är 2.5-2.8 på dem.

På de första bilderrna är brännvidden 14 mm, men nedan kommer 30 mm-bilder.

30 mm motsvarar ju 60 mm på småbild/fullformat (som fortfarande är min referens, fast det är ett antal år sedan jag plåtade något i det formatet). Det innebär att det är en "något för lång" normal, men jag tyckte utsnitten blev ganska behagliga  där jag sökte mig tillbaks över Söders höjder.

Kvaliteten på bilderna tycker jag också duger av det lilla jag hittills hunnit se, men jag ska givetvis fortsätta att pröva.

Jag funderade på att dra till med även ett tele när jag ändå var i farten, men sansade mig. Det får inte bli för mycket på en gång. Jag kommer säkert att ha roligt med de här ett tag framåt.

Objektiven är ju också små och lätta och det gillar jag. Ett av objektivet var till och med så lätt när jag fick det i handen att jag nästan undrade om de inte glömt att montera linserna. Men uppenbarligen var de med, det gick ju att fotografera med objektivet. Och lätt utrustning gillar jag, ända sedan 1973 när jag köpte min första Olympus OM-1:a. De här småttingarna  passar bra in i den traditionen. Sedan får jag se om det blir G2:an eller PEN:en som får äran att bära dem.

Min tes är att det ska vara roligt att fotografera, det är hela syftet, och de här kan nog göra det ännu roligare.

Objektiven då?

Panasonic 14 mm och Sigma 30 mm.

Bilderna då?

RAW + Lightroom

.

Inlagt 2012-08-27 20:28 | Läst 1139 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver