Återvände till "brottsplatsen" idag
Puckeln alltså, och omgivningarna
Min puckel del 2, om man så vill

Det var inspirerande att skriva mitt föregående inlägg om puckeln, så idag drog jag dit igen. Pendeltåg från Sollentuna till Södra station går ju ganska geschwint. Jag närmade mig därför puckeln via Mariatorget (eller Maruijana-torget, som det gemenligen kallades ett tag).

I hörnet med S.t Paulsgatan trillade jag in i en liten bokhandel, inlockad av en bok i fönstret."Klasskompisar ...i Nya Maria Folkskola" stod det på framsidan. Visserligen gick jag bara en termin i ettan innan vi flyttade, men det kändes ändå som det talade till mig.

Bokhandeln i hörnet av Mariatorget. Torget domineras av parken, med Tor på fiskafänge, men honom brydde jag mig inte om idag. Kanske var det därför han hämnades senare under dagen, när jag gick hem från pendeln, ackompanjerad av tordönsmuller.

Mariatorget förresten. När jag bodde där hette torget Adolf Fredriks torg, vilket var lite förvirrande eftersom kyrkan med samma namn låg i en annan del av stan.

Framme vid Hornsgatan skuule jag korsa gatan, och väntade på grönt ljus tillsammans med en cyklist. "Är det där en gammal kamera?". "Nej det är en digital, titta här" . Och så tryckte jag.

Synd att han grimascherade, för annars var han glad och trevlig. "Snygg kamera! Häftig design" Roligt med en kamera som blir en spontan piece of conversation (vad heter det på svenska?) i en gatkorsning. Det är trevligt på söder.

Alltnog, vi kom över gatan och våra vägar skiljdes åt. Jag travade upp på puckeln och kom fram till Bellmansgatan, en av tvärgatorna.

I ett av skyltfönstren där huserade frisören. En gång när jag skulle bli klippt och pappa inte hade tid att följa mig (han satt hemma och jobbade, medan mamma jobbade borta), gick jag dit själv med anvisningen "det ska vara mittbena" med mig. (Eller var det sidbena, jag minns inte.). Men så hade jag hört de äldre killarna på gatan säga att man skulle ha snagg, så jag beställde "mittbena med snagg" av frisören. Han förstod nog vilken av anvisningarna som kom hemifrån. Och jag visste nog inte var snagg var, det var bara ett ord jag hört och ville visa att jag kunde det.

När vi ändå är på Bellmansgatan kan vi trava upp till Brännkyrkagatan, för att glädja Bengan.

Bengans puckel på Brännkyrkagatan.

Dessutom tror jag den här katten också är därifrån (äldre bild). Brännkyrkagatan är det i alla fall.

Åter till dagens promenad.

Lite länngre ner på Brännkyrkagatan kommer vi till den här korsningen, i ett av hörnen på "mitt kvarter".  Det där trädet fanns där för 50 år sedan också. Och färg blev det för både postbil och vägskylt blev så konstigt anonyma annars.

Där står också den här skylten.

Delar av pocenttecknet är borta, men 22 % är brant ändå. Brännkyrkagatsbacken, med kullersten dessutom. Vi får återvända till den senare, för den var inte målet just nu.

Det var hit jag var på väg. Hornsgatan 28. Ett hus från 1761. Där som barn jag bott.

Men nu för tiden är ju portar låsta, så man får vara glad att den här går att kika igenom.

Man kan se genom portgången och bort till den lilla gården.

Och nu är jag redan uppe i 10 bilder, en bit över 7, som någon rekommenderade som en lagom dos. Det håller jag med om; det är jobbigt med för många.

Men jag har mer att berätta, så jag återkommer.

På PEN-promenad på puckel

med 17 mm pannkaka

Min puckel (den med Ellens alltså), där som barn jag lekt

"Min puckel" Inte för jag äger den eller har anspråk på den, men jag bodde där under några av mina barnaår, och den finns fortfarande kvar i mitt hjärta.

Före senaste Ellensträffen gick jag nedanför, på den nedgrävda delen av Hornsgatan och tittade upp mot huset där jag bott och gatan där jag lekt.

Nu är husen fina och renoverade, men gång i tiden var de gamla och hela rasket skulle rivas. Därnere gick spårvagnarna. Jag har flera gånger tänkt att gå dit och fota lite noggrannare, kanske berätta vad som fanns då bakom de olika skyltfönstren.

Det här kan ju bli en introduktion.

Där uppe ligger porten Hornsgatan 28, där vi bodde. Inte i de fina fönstren mot gatan utan in mot gården, dit solen sällan nådde. I de fina fönstren hade man toalett i lägenheten, vi hade vår ute i trappuppgången, Men det var WC. På flera ställen i kvarteret var det torrdass på gården som gällde.

Nu har jag flyttat mig en bit, så jag är mitt för Bellmansgatan, bakom ryggen på mig låg apoteket på den tiden. Gamla hus ska kanske plåtas i svartvitt för att ge den rätta känslan.

Muren ner mot den lägre delen verkar lite sliten, eller är det bara spår av växtligheten?

Den där soffan fanns inte inte där på min tid. Det är jag säker på. Däremot kunde man köpa fotogen till värmeelementen i butiken intill.

Vi kanske ses på puckeln igen när jag varit där igen.

Olypus PEN + 17 mm

Jag förstår inte
hur det fortfarande kan finnas outnyttjade vinklar.
Och blommor till Arthur på födelsedagen

Det finns saker här i världen man inte begriper. Annat bara undrar man över. Eller plötsligt fascineras över. I morse när jag passerade mina gamla genomfotograferade tunnlar slog det mig plötsligt: det finns ju nya vinklar här. Jag trodde jag redan utnyttjat alla. Eller var det ljuset. Eller återseendet eftersom jag gått en annan väg ett tag.

Outgrundliga äro alla mysterier.

Kanske är det grönskan som gör det. Det frodas i betongen, är det växtligheten som lurar ögat att ta en bild?

Den här vinkeln är garanterat ny, den har jag inte sett förut. Tror jag.

Men det är grönt här med.

Och här är det verkligen grönt.

Men det var vinkeln och perspektivet jag såg. Och mannen med hunden. Nu är människorna så där små igen i mina bilder. Det hör till bilden.

Här är det gröna borta för att inte förleda oss.

Och så var det dags för födelsedagsblommor åt Arthur, ett helt fång gula skönheter.

Vem Arthur är? Ingen aning, men det satt en födelsdagsbild på skyskrapebygget. Syns inte? Nä, man ska ine fota höghus med vidvinkel om detaljer ska synas.

Och tror ni inte Kista Science Tower tittar fram där till höger. Kanske rädd för den växande utmanaren.

Och så lyssnar jag på Muddy Waters. Tack Chasid för tipset.

Är det ett sagoslott, där i skogen?
Är blått den nya modefärgen?
Vad är det för torn som tittar fram?

Här har jag gått förbi ett antal gånger de senaste åren, och så visste jag ingenting! Vägbygget öppnar plötsligt nya vägar, samtidigt som gamla försvinner.

Men plötsligt öppnar sig vyn. Är det ett slott därbortom dammen? Det dök upp lika plötsligt och magiskt som i sagorna.

Rent prosaiskt är det IBM:s huvudkontor som förut legat på inhängnat område, men som nu är öppet så man slipper en omväg.

Så är det alla dessa nya blå hus som växer upp helt plötsligt, insvepta i blått.

Är det en modetrend? Vad blir det nästa år? Rosa?

Och ser ni är till höger i bilden, det där tornet som dyker upp då och då i mina bilder.  Kista Science Tower. Det är en gammal idé som poppar upp då och då, liksom ligger och jäser och mognar...

Tornet kunde inte hålla sig borta här heller, men här leker det tittut till vänster. Vad månde bliva?

För övrigt tycker jag det blå nätet och den soliga sommarhimlen var en knepig kombination, färgmässigt. Det skar sig riktigt äckligt innan jag justerat lite.

När det är mulet går det mycket bättre.

Den har trängt in inomhus också, den blå trenden

Kallt och varmt i kontrast.

På eftermiddagen var ljuset mjukt och mulet, men jag såg ändå mest svartvitt och nu är fotbollen slut å då kommer resten

I morse var ljuset hårt och jag valde svarvitt för hårdhetens skull. När jag gick hem var det mulet och kallt och fukten hängde i luften, som kylde och jag valde ändå svartvitt. Kanske för färglöshetens skull.

Vitt hus mot gråvit himmel, tur att där fanns en kran, så att det blev en bild.

Brolinjer och kraftlinjer och andra linjer med mest grått och svart och vitt passar väl bra i svartvitt.  Nästan, jag tror de finns en liten blå ton kvar. Kändes bäst så.

Mest linjer och konturer och silhuetter. Givet svarvitt.

Men jag exponerade också en ljus variant, avsiktligt överexponerad, för uttryckets skull.

Det är roligt att experimentera. Tur att jag promenerar så det blir bilder.

På väg hem idag

med Olympus PEN + 17 mm