Min puckel (den med Ellens alltså), där som barn jag lekt
"Min puckel" Inte för jag äger den eller har anspråk på den, men jag bodde där under några av mina barnaår, och den finns fortfarande kvar i mitt hjärta.
Före senaste Ellensträffen gick jag nedanför, på den nedgrävda delen av Hornsgatan och tittade upp mot huset där jag bott och gatan där jag lekt.
Nu är husen fina och renoverade, men gång i tiden var de gamla och hela rasket skulle rivas. Därnere gick spårvagnarna. Jag har flera gånger tänkt att gå dit och fota lite noggrannare, kanske berätta vad som fanns då bakom de olika skyltfönstren.
Det här kan ju bli en introduktion.
Där uppe ligger porten Hornsgatan 28, där vi bodde. Inte i de fina fönstren mot gatan utan in mot gården, dit solen sällan nådde. I de fina fönstren hade man toalett i lägenheten, vi hade vår ute i trappuppgången, Men det var WC. På flera ställen i kvarteret var det torrdass på gården som gällde.
Nu har jag flyttat mig en bit, så jag är mitt för Bellmansgatan, bakom ryggen på mig låg apoteket på den tiden. Gamla hus ska kanske plåtas i svartvitt för att ge den rätta känslan.
Muren ner mot den lägre delen verkar lite sliten, eller är det bara spår av växtligheten?
Den där soffan fanns inte inte där på min tid. Det är jag säker på. Däremot kunde man köpa fotogen till värmeelementen i butiken intill.
Vi kanske ses på puckeln igen när jag varit där igen.
Olypus PEN + 17 mm
Tidiga sommarmorgnar med rätt vind kunde man känna en frisk luft med sälta från Saltsjön när jag promenerade till jobbet i Stadsgården.Bra att husen sparats och blivit upprustade.Fina bilder från Puckeln:)mvhBo-Lennart
Jag bodde till och från hos min farfar och farmor på Brännkyrkagatan,
på den puckel på Brännkyrkagatan som ligger alldeles bakom Ellens! :)
Från 1945 och några år framåt...
It's a small world! ;)
/B
Inget ont om nutida Stockholm, men *mitt* Stockholm är bortsopat för evigt, och lite saknar jag det. Eller, som jag brukar säga, både Stockholm och jag har vuxit, fast åt olika håll.