I morgonens skumrask, röda bär och frukter och så en tomte. En del av dagens observationer..

Ja skumraskigt var det i morse. Den blå himlen, solen och månen från i går var som borta och ett tjockt täcke hade svept in. Det grå ljuset räckte dock till en bild.

På väg till dagis. Ja, inte jag alltså, men de framför mig.

Och här var det urätet.

Strålkastarna är fortfarande tända, så halvskumt är det fortfarande.

Men sedan kom dagens fynd; i skogsbacken lyste det plötsligt rött!

Någon som städat bort fallfrukt i trädgården?

Längre upp i backen lyste det också rött.

Och jag slutar med en vinkande tomte (eller är det en fixeringsbild?)

Nä, det var inte allt jag fångade idag, ibland blir det mycket trots att det är grått. men det får vara nog just nu

Om morgonen blir det ljust och på kvällen är björkarna inte längre vita

Ja, än är det mörkt, men snart ljusnar det. Blir det kanske såhär som det blev i går morse, när himlen rodnade i norr och månen lurade ovanför hustaket.

Eller kommer det att bli så här, som det såg ut igår om jag vände ryggen åt föregående bild och istället blickade söderut, där solen kämpade för att kravla upp ovan horisonten.

Fast i båda bilderna är det förstås lika mycket spåren på asfalten som är motivet, himlarna är bara bakgrundskulisser.

Och här blir det favorit i repris; busskur i motljus.

Om aftonen noterade jag att björkarna inte längre är vita; det är gatubelysningen som råder!

Motivet? Björkar, järnväg och gångtunnel. Tekniken? Inte den bästa, kompaktkamera och fri hand. Ingen bild som tål stort format, ta det som en liten impression.

Samma här...

Kanske skulle man ge sig ut med stativ och stora kameran någon kväll...

Men det verkar så pretensiöst.

Men om vi ändrar lite på färgbalansen får vi ett annat intryck.

 Undrar vad denna dag skall bära på för intryck? Ha en bra dag!

Bilder: Canon S70, 28 mm (ekv.), fri hand 

Det är (kanske) något på gång.
Man kan se små spår ibland, men så försvinner det
Svårt att bestämma sig?

Jag såg det häromdagen, utanför min dörr. Det var så jag upptäckte att jag har prickiga skor. Undertill. Som pudrat med pudersocker låg det där i ett tunnt lager, lite nysnö som jag trampat i.

Men säg den glädje som varar länge. Raskt blev det varmt och regn igen och snön blev till vatten. Utanför soprummet fanns det annat vitt än snö som fick bidra till bilden.

Men så i morse kunde man ana något igen. Frostnupen låg där åter asfalten utanför min lilla trapp.

Längs vägen till jobbet stannade jag till vid en gammal bekant, en tidning som jag fotograferade redaan tidigt i höstas. Den börjar mer och mer förena sig med omgivningen

En rikig vattenpöl fick mig att stanna upp och betrakta de nyvunna formerna.

Den blir visserligen ganska intetsägande i detta lilla format, men den får ändå bidra med en bild till.

Några små tecken, men Kung Bore verkar dröja. Han tittar fram på natten, men raskt kommer gumman tö med (den fattiga) vintersolen och tar bort skönheterna.Och tittar man på prognosen verkar ingen vinter vara i sikte.

Längs järnvägen...

...gick jag i morse (ok, då, förmiddag hade det nog hunnit bli). Jag gick till vänster och sedan parallellt med min vanliga väg. Att jag inte tänkt på det förut, att jag kan gå här med. Nya vägar kan ju ge nya motiv.

Det var faktiskt det här huset som fick mig att rikta blicken mot järnvägen (Den går på andra sidan huset). Eller snarare var det kombinationen av frost, ljus, cykelslang och hus som gjorde det.

Framför järnvägsbanken drog de vita stammarna till sig fotografen, som genade över gräset

Och påpassligt kom där en cyklist in i bilden.

Järnvägen då, var är den? Gömd bakom ett högt bullerplank, så det är inte mycket man ser, utom luftledningarna.

En dam i rött, på väg mot sin undergång?

Att bo så här vid järnvägen, hur kul är det. Utsikten spärrad.

Och lång och rak är vägen...

...och längre blir den förstås av vidvinkeln.

Och på några ställen går vägen så högt att tågen faktiskt sticker upp och syns, inte bara låter.

Den här vägen ska jag nog gå fler gånger. Här finns fler motiv att utvinna, inte minst i bättre ljus.

Dagens betraktelse, med Canon S70, ISO100, och 28 mm (ekv.).

Jag fastnade en stund i en trappa i söndags

Jag rörde mig runt i Slussens undre environger och strosade runt med kameran på magen. En bit bort såg jag trappan, en väg uppåt.

En trappa kan var en skiljepunkt och en stund dröjer man sig kvar i samtal innan vägarna skiljs åt.

Under tiden ligger trappan tom.

Men det dröjer inte länge innan någon kommer

Full fart framåt! Ställer man sig i rätt vinkel kan man fånga tunnelbanan också.

Och här lämnar vi trappan...

Bara några minuter, en söndag i december 2009, medan jag väntade.

Canon 40D, 1600 ASA, 10 mm, bl. 3.5