Längs järnvägen...

...gick jag i morse (ok, då, förmiddag hade det nog hunnit bli). Jag gick till vänster och sedan parallellt med min vanliga väg. Att jag inte tänkt på det förut, att jag kan gå här med. Nya vägar kan ju ge nya motiv.

Det var faktiskt det här huset som fick mig att rikta blicken mot järnvägen (Den går på andra sidan huset). Eller snarare var det kombinationen av frost, ljus, cykelslang och hus som gjorde det.

Framför järnvägsbanken drog de vita stammarna till sig fotografen, som genade över gräset

Och påpassligt kom där en cyklist in i bilden.

Järnvägen då, var är den? Gömd bakom ett högt bullerplank, så det är inte mycket man ser, utom luftledningarna.

En dam i rött, på väg mot sin undergång?

Att bo så här vid järnvägen, hur kul är det. Utsikten spärrad.

Och lång och rak är vägen...

...och längre blir den förstås av vidvinkeln.

Och på några ställen går vägen så högt att tågen faktiskt sticker upp och syns, inte bara låter.

Den här vägen ska jag nog gå fler gånger. Här finns fler motiv att utvinna, inte minst i bättre ljus.

Dagens betraktelse, med Canon S70, ISO100, och 28 mm (ekv.).