Fjäll, svartvitt, svärta, uppför, forsar, vandring, torkfläckar, nyscannat, ja del 4 helt enkelt.

Det bar uppför för vandrarna, medan vattnet lättjefullt ringlade åt andra hållet, där det inte trängde ihop sig och kastade sig utför.

Molnen drog ihop sig över våra huvuden

.

Och vi gick och vi gick, som man plägar göra i fjällen.

Växtligheten gick också att fånga i svartvitt

.

Vatten, som sagt, det tar sina egna vägar

Visst är fjäll vackra!

.

Jag verkar ha satsat på kontraster när jag  fotograferade det rinnande vattnet. Eller blev det bara så. Det är svårt att komma ihåg så här långt efteråt. När den här vandringen gjordes var det ju inte så länge sedan Tore  Abrahamson hafe kommit med sin  stora bok om Kebnekaise, och där var det ju mycket kontraster, mycket svart och vitt och ont om gråskalor. Kan det ha påverkat mig.

Filmen var en Kodak Panatomic.

Vierrujohka.

forts....

2013-05-25 09:49   DanneWest

Svartvitt håller ju väldigt bra i kvalité och dina bilder är bevis på det! Ha det!

Besvara

Svar från janolof 2013-05-25 10:14

Har negativen blivit rätt behandlade från början stämmer det. Motivmässigt är det ju tidlöst så där står de sig.

Svara

2013-05-25 09:53   Wolfgang

Med så pass mycket svärta i bilden, så ser fjällen hotfull ut i mina ögon. Jag har bara positiva minnen från fjällvärlden, och de är i färg. Ansel Adams hade ju också svartvita bilder, men de var inte så svarta utan hade gråskalans alla toner. Ville Du ha så pass mycket svärta?

Besvara

Svar från janolof 2013-05-25 10:11

Jag upplever inte bergen hotfulla i de här bilderna, men det är ju bara en personlig känsla. Men jag var ju med när bilderna togs och vet att det inte var hotfullt, möjligen då spännande eftersom det var första fjällvandringen.

Hårda bilder med mycket svart i var lite populärt då, så det var nog meningen att de här skulle bli så. Det verkar så på exponeringen. Det svarta framhäver det vita, och därmed fjällen former. Och som sagt, Tores bok kan mycket väl ha påverkat mig. Ansel Adams hörde jag talas om först mycket senare.

Svara

Wolfgang 2013-05-25 11:39

På den gamla tiden kunde veckotidningarna inte återge alla gråtoner i tryck, varför bilderna fick mycket svärta på gränsen till sot. Och så blev det ett mode och en trend att få svärta, d v s utfrätade högdagrar, i negativen redan från början.
Dock Sune Jonsson gjorde aldrig så. Hans bilder hade en fin balans i tonskalan trots att de hade riktig svärta, där det skulle vara svart.

Svara