Fjäll, svartvitt, svärta, uppför, forsar, vandring, torkfläckar, nyscannat, ja del 4 helt enkelt.
Det bar uppför för vandrarna, medan vattnet lättjefullt ringlade åt andra hållet, där det inte trängde ihop sig och kastade sig utför.
Molnen drog ihop sig över våra huvuden
.
Och vi gick och vi gick, som man plägar göra i fjällen.
Växtligheten gick också att fånga i svartvitt
.
Vatten, som sagt, det tar sina egna vägar
Visst är fjäll vackra!
.
Jag verkar ha satsat på kontraster när jag fotograferade det rinnande vattnet. Eller blev det bara så. Det är svårt att komma ihåg så här långt efteråt. När den här vandringen gjordes var det ju inte så länge sedan Tore Abrahamson hafe kommit med sin stora bok om Kebnekaise, och där var det ju mycket kontraster, mycket svart och vitt och ont om gråskalor. Kan det ha påverkat mig.
Filmen var en Kodak Panatomic.
Vierrujohka.
Hårda bilder med mycket svart i var lite populärt då, så det var nog meningen att de här skulle bli så. Det verkar så på exponeringen. Det svarta framhäver det vita, och därmed fjällen former. Och som sagt, Tores bok kan mycket väl ha påverkat mig. Ansel Adams hörde jag talas om först mycket senare.
Dock Sune Jonsson gjorde aldrig så. Hans bilder hade en fin balans i tonskalan trots att de hade riktig svärta, där det skulle vara svart.