En kort stund som gatufotograf
1 + 3 snabba svartvita i Uppsala
+ lite reflektioner och funderingar

Jag hade fikat och hade vandrat upp hit.

Egentligen är det här sista bilden i en serie. Jag hade lämnat Fågelsången och såg tornen lite blygt sticka upp över husen, när jag sakta strosade längs Trädgårdsgatan. Det kanske blev en lyckad bildserie, men jag tror inte det, den känns lite innehållslös när jag tittar på den efteråt, även om idén verkade bra när jag gick där.

Snett och vinnt?

Lite snett och vinnt är det i bilden, sådär som det blir när man lutar en vidvinkel uppåt för att få med allt på bilden, men jag tycker träden tar bort det mesta av den känslan. Ännu värre hade det blivit om jag inte vridit lite på kameran samtidigt för att motverka vinklingen, men utan trädet hade det inte gått, förstås.

Restitution, shift-objektiv, storformatare med lutbart fram- och bakstycke, kan inte det vara lösningen? Jodå, mer tekniskt, och rent tekniskt sett kanske en bättre lösning, men en helt annan fotografering och med andra mål. Här var jag promenadfotograf och det trivs jag bättre med.

En människa

Åsså finns det en människa i bilden. Det är viktigt. Staffage!

Staffage, enligt NE:

"mindre bifigurer i en landskaps- eller genrebild, tillförda i avsikt att ge ökat liv åt den konstnärliga bilden".

Hm, tillförd? Hur är det då om bifiguren kom vandrande själv och bara är inväntad? Skit samma vilket, det gör detsamma hur hon kom dit, människan gör att högra hörnet inte är lika tomt och bilden inte lika död. Bilden är ju inte en klinisk avbildning av en gatstump och en domkyrka, det är ett fångat ögonblick.

Åt höger

Det blev ingen serie, så nu får bilden i stället markera startpunkten för några snabba bilder jag tog när jag vände mig åt höger. Där upptäckte jag Valvgatan och i valvet fanns det silhuetter.

Klick! En bild

Dam med cykel

Klick! Den andra bilden.

Två par

Klick! Den tredje bilden.

Mamma med barn

Och nu har jag hunnit igenom valvet. Det har gått två minuter. Bara en om jag inte räknar kyrkobilden. Ett kort ögonblick som ändå gav så mycket.

2011-05-22 21:45   ojanson

Runt Skytteanum kan man hitta mycket.
Trevliga bilder. :-)

Besvara

Svar från janolof 2011-05-23 09:18

Jo det verkar så. Tack.

Svara

2011-05-22 22:04   pic-tor

Gillar första bilden där du ramat in bilden snyggt med den utstickande trädgrenen. Staffagets placering och mitt-i-steget-pose betyder också mycket för bilden. Fin sommarbild.

Besvara

Svar från janolof 2011-05-23 09:22

Roligt att du gillar den. Jag är ganska nöjd själv. Tack.

Svara

2011-05-23 04:49   EGW

En tunnel i Jan-Olofs väg! Lita på att den blir förevigad :-)

Även jag föredrar att använda enkel och rak utrustning för fotograferandet. En liten kort zoom eller ett fast objektiv med kort brännvidd. Men själv har jag inget emot att räta upp perspektivet i efterbehandlingen. Vi är ju väldigt vana vid att se distorderade perspektiv i foton och reagerar sällan emot det. Men jag har aldrig upplevt det som riktigt naturligt. Så i mina bilder brukar jag fixa till det. Men det förutsätter förstås att det är enkelt att fixa i det program man använder.

Det är mitt intryck att många föredrar att avsiktligt behålla distorsionen, som en artistisk effekt. Ett slags licentia poetica.

Besvara

Svar från janolof 2011-05-23 09:17

Jag är inte heller särskilt förtjust i distorderade byggnader, men här döljs den sneda delen av kyrkan bakom träden, och det synliga tornet är ganska rakt. Att träden blir sneda syns inte på samma sätt.

Svara