Det här är ju underbart ! Tänk vad ett nytt objektiv kan göra för fotoglädjen! Känner mig som en femåring ...
... som har fått en ny leksak...
... och ändå är det bara ett gammalt östtyskt objektiv från Görlitz, en tung liten manuell klump med två lite tröga zebrarandiga ringar att vrida på, en för bländare och en för avstånd.
Jag är redan förtjust i det efter att bara ha använt det i en dag.
Rättare sagt är det väl kombinationen av kamera och objektiv som gör mig glad, tillsammans kan de leverera resultat, var och en för sig gör de ingen nytta. På ett sätt förenar de två egenskaper som jag uppskattar i fotograferandet, en digital del som gör att jag slipper fundera på allt vad film å sånt heter, och en manuell del som gör att jag kan jobba traditionelt. Ingen autofocus. Skönt. Välja bländare genom långsamt vridande, och likaså avstånd. I lugn och ro. Jag njöt från början av stillsamheten i footograferandet.
Nu innebär ju inte detta att jag tänker sluta använda autofocus och moderna objektiv och andra finesser, men var sak har sin plats och sin tid.
Jag hängde alltså kameran runt halsen när jag gick till jobbet i morse (eller höll jag den i handen, jag kommer inte ihåg.) Tog bilder gjorde jag i alla fall.
Alla bilderna är tagna på samma sätt. Avstånd och bländare har jag ställt in (dvs. vridit) på objektivet, jag väljer motiv och trycker av utan fördöjningen. Tiden fixar lille PEN (även om jag agerar övervakare). Hur enkelt och smidigt som helst. Känns som att det är åt det här hållet jag har strävat.
Om det nu inte bara är nyhetens behag. Hur nu ett gammalt objektiv kan vara en nyhet.
En sak förvånade mig lite när jag gjorde i ordning bilderna till det här blogginlägget. Jag tyckte bilderna behövde mindre efterarbete än vanligt, alltså mindre arbete än bilderna från samma kamera med ordinarie objektiv. Kontrast och teckning i bilderna var klar direkt. Men kanske inbillar jag mig, får se hur det går i längden.
Det blev mest människor i rörelse som fastnade på bilderna i morse. En slump? Kanske, men jag uplevde också att jag var snabbare till skott. Kanske också nyhetens behag.
Gamla favoritmotiv blir som nya? Nja, det är nog årstiden som står för den största förändringen. Dessutom har ju perspektivet förändrats. I stället för modern 17 mm lättviktig japansk pannkaka kör jag med 50 mm pansarobjektiv från DDR.
Det är millimetrarna som gör skillnaden, från vidvinkel till porträtt-tele. I och för sig är kobinationen inte främmande för mig, förra gången jag gick in för Olympus, för snart 40 år sedan, började jag med motsvarande kombination (35 mm + 100 mm). Sällan saknade jag det däremellan.
Det var ju ett tag sedan jag fotade hotellbygget, men här är en dagsfärsk bild.
Lite senare på dagen tog jag den här bilden, men det är en annan historia
Du kan nog snart läsa om det i en blogg nära dig...
Dessutom kom det ett paket till idag...
Ska bli intressant att se om det kommer adaptrar för kombinationen av Samsung och andra objektivmärken. Just nu känner jag i alla fall inte till några. Micro 4/3 är ju bra på det sättet att det är en märkesoberoende standard. Det lär ge fler möjligheter.
Hur som helst, det är roligt och inspirerande med ett nytt objektiv, och fasta gluggar är mer inspirerande än zoomar.
Det där med enkelheten i inställningarna kommer med tiden, när man lärt sig de saker man behöver och vet vilka menyer och knappar men kan strunta i.
http://www.henrys.com/60108-NOVOFLEX-SAMSUNG-NX-M42-ADAPTER.aspx
och en till:
http://www.rocksphoto.com/goods-1342.html#.TfJ-QOarpFQ