Silvergruvan del C.
berättelsen fortsätter
...och vi kommer äntligen ner i gruvan

...forts

Till första inlägget i berättelsen

Vi skildes åt med skönsång...

och väntande arbetare...

...men äntligen kom han, Borgmästaren...

...med borgerskapet i följe...

Resterna av borgmästarens bohag, det enda som räddades undan branden, har placerats framför Drottning Christinas schakt, som sänktes ner till 200-metersnivån på 1600-talet. När vi kommit ner i gruvan kan vi se hur schaktet ser ut 155 meter längre ner.

Här uppe kan vi se hur  Välborne Herr Borgmästaren Carl Henrik Esberg, framför sitt bohag, håller tal till gruvfolket, och bjuder upp till stor fest...

... medan gruvarbetarna får bege sig ner i det gruvliga mörkret och och slita. Äntligen får vi bege oss ner i gruvan. Vi följer efter till hissarna.

Men vi lämnar inte borgmästaren för gott. Vi kommer att återvända till honom och se vad som händer ovan jord. Inte att förglömma att även han  tillhör de misstänkta...

Hej, vill ni följa med? 

Idag skall vi åka ner till 155-metersnivån, för det är där allt händer  på gruvans dagar. Det är dit ner gruvdrängarna har åkt och tack vare hissen, slipper de numera åka på bakhasorna eller klättra på stegar. I vanliga fall finns det även visningar på högre nivåer, men inte idag, och där går man i trappor ner till 60 meter. Inga stegar och  man får åka hiss upp.

Är det många blir det trångt i hissen, men vi tar och knör in oss bland de övriga. Fyra minuter tar det att komma ner och vi släpps ut i vinterkyla, ett par plusgrader. Ni har väl klätt er varmt? Tänk på gruvdrängarna som är där hela dagen. Men de jobbar förstås hårt.

När vi kommit ner möter vi Slem-Hans i mörkret. Fast vi ser inte hur mörkt det är, eftersom fotografen elakt nog fyrat av en blixt, ibland en nödvädighet eftersom folk har lite svårt att hålla sig still i fem skunder, eller mer.

De här drängarna vände ryggen till medan de sorterade malm i ljuset av en fackla. En betydligt bättre ljuskälla än tjärvedsblossen som användes en gång i tiden. I alla fall tills oljan i facklan tar slut. Å andra sidan hände det att blossen tog slut för gruvdrängarna ibland. Då blev det mörkt.

Nu lämnar jag er där i mörkret. De båda gruvdrängarna kommer att ta väl hand om er tills vi ses igen, och de har mycket att berätta.  Ni kommer att få er en avhyvling om ni inte redan knackat tre gånger i berget. Gör man inte det, vet man aldrig vad gruvfrun hittar på...  

2008-08-05 17:36   Gustaf Eriksson

det tar sig, bl.a en gammal slöjdlärare, numera borgerskap ;)

Besvara

Svar från janolof 2008-08-05 18:45

Ja, också bor han i Fläckebo ;)

Svara