Redaktör'n

Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Firar 20 år som yrkesfotograf

Idag kom det en reklampenna i brevlådan med anledning av min fotofirmas 20-årsjubileum. Hade inte tänkt på det själv.

Sommaren 1994 tog jag studenten och när sommaren led mot sitt slut fick jag jobb på ett fotoföretag  som hade två fotoateljéer. Drömmen var större än att ta pass- och bröllopsfoto i en ateljé eller fotografera dagisbarn på löpande band, så jag startade en firma i januari 1995.

Sedan dess har jag jobbat som fotograf i olika former. Under några år var jag anställd som pressfotograf på en tidning här i Stockholm. Parallellt började jag frilansa som kameratestare år fototidningen Allt om Digitalfoto som senare gjordes om till Kamera & Bild.

Idag jobbar jag 80 procent på Fotosidan och resterande tid fylls med frilansuppdrag. I snitt gör jag ett uppdrag i veckan. Jag jobbar främst för tidningar och informationsavdelningar.

Här kommer en låååång bildkavalkad:


För Kamera & Bild och Fotosidan Magasin har jag följt olika yrkesfotografer när de jobbar. Här DN-fotografen Jonas Lindkvist under 30 november-demonstrationer i Stockholm 2005.


Reportage om Sjukhuskyrkan på Karolinska 2004 för Sändaren.


i en drusisk by i Golanhöjderna i Israel firas att en "frihetskämpe" släppts efter 23 år i israeliskt fängelse. Gjorde reportage för några svenska tidningar i Palestina och Israel 2008.


Anders Borgs första budgetvandring som nytillträdd finansminster blev hysterisk. Hösten 2006.


Porträtt av en chef i "corporate style" för Ericssons personaltidning.


Sedan 2004 har jag jobbat för Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet och tagit officiella pressbilder och lite bilder bakom kulisserna. Här är en bild på Anders Borg under en presskonferens i Köpenhamn. Nedan står fyra nordiska utrikesministrar och samtalar i det finska parlamentet.


Det har blivit många uppdrag för tidningen Villaägaren. Temat är ofta "upprörd villaägare".


Ung nordskånsk operasångerska för tidningen Norra Skåne.


Jobbar man för ett förlag som gör kundtidningar kan det bli stor variationen på uppdragen. Här en drink på Grand Hotel i Stockholm för en tidning som ges ut av en spritimportör.


På senare år jag börjat intressera mig för ljussättning och produktbilder. Där har jag mycket att lära.


Porträtt är det vanligaste motivområdet för en frilansfotograf. Här sitter författaren Theodor Kallifatides och myser i sin skrivarlya på Söder i Stockholm i mars 2006.


Reumatikerförbundet har varit en återkommande kund under många år. Att ta verksamhetsbilder till bildbanken åt olika organisationer är lite av en specialitet.


Brukshundsklubben är en annan kund som behöver påfyllning av bildbanken lite då och då. Här har jag fotograferat under en utbildning av sjöräddningshundar.


Här är det Hemvärnsövning och mitt uppdrag är att fotografera patrullhundar och deras förare åt Brukshundsklubben. De utför uppdragsutbildningar åt flera myndigheter.


Porträtt till personaltidning.


En av mina största uppdragsgivare är Scouterna. I somras besökte jag ett scoutläger i Bohuslän för att fylla på Scouternas bildarkiv.

Det ryms inte några reflektioner om livet som yrkesfotograf i detta blogginlägg. Får återkomma till det.

Postat 2015-01-26 20:25 | Läst 13119 ggr. | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Uppdrag: Maud Olofsson på tre minuter

Fotografyrket är sällan glamouröst. Ofta är det som vilket hantverksjobb som helst. Men att vara hantverkare är rätt kul.

Dagens uppdrag var att ta en bild på Maud Olofsson. Inga direkta varianter utan ett klassiskt porträtt mot svart bakgrund. Min roll var inte att vara kreativ utan att utföra ett gott hantverk.

För att trivas med jobbet som fotograf i längden gäller det att kunna göra skillnad mellan privat fotografering och jobbilder. Gör man det så slipper man frustration och de båda typerna av fotografering kan komplettera varandra.

Vi kan titta på vilka behov och belöningar som finns hos privat och yrkesmässig fotografering. Som hobbyfotograf fotograferar jag för min egen skull. Jag tar de bilder som jag har lust att ta. Bra bilder och känslan av att utvecklas fungerar som stimuli. Dessutom finns ett bubblande behov av få utlopp för min kreativitet.

Som yrkesfotograf måste jag dra in pengar. Jag har turen att få göra en hel del uppdrag som ligger nära min privata fotografering, men så är inte alltid fallet. Då blir belöningen att känna att jag gör ett gott hantverk och att bilderna fungerar effektivt i sitt sammanhang. Den som har samma förhoppning på sina uppdragsbilder som sina privata kan lätt tappa gnistan.

I dagens uppdrag fanns inget utrymme för kreativitet. Beställningen var solklar. Svart bakgrund och sidoljus. Anledningen är att bilden ska användas tillsammans med bilder av andra politiker tagna av andra fotografer. Då måste det vara enhetligt.

Väntan ingår också i jobbet. Totalt väntade jag och dagens assistent David en och en halv timme på att Maud skulle bli klar. Att sätta upp min lilla studio på Näringsdepartementet tog mindre än 10 minuter inklusive testfotografering med assistenten som modell.

Det var inte helt lätt att få en tid med Maud. Hennes pressekreterare (en av tre) var skeptisk i telefon. Inte ens när jag sa att det bara skulle ta fem minuter.  "Det finns inget som bara tar fem minuter", sa han. När jag svarade med att min kollegas fotografering av den norske utrikesministerna bara tog fyra minuter hade han inte så mycket att sätta emot.

För att få ett mjukt ljus använde jag en stor vit lastoliteskärm att att slå blixten igenom. Genom att ändra avståndet mellan blixten och skärmen kan man påverka hårdheten i ljuset. För att ytterligare mjuka upp ljuset lät jag det först gå igenom ett vitt paraply. Detta stal en del effekt. Jag körde blixten på halv effekt och fick bländare 4 vid ISO 200. Bilden togs med min Canon Eos 5D Mark II med ett EF 100/2 USM monterat.

Efter att ha fått vänta medan Maud gav lite olika intervjuer till en informationsfilm så var det min tid. Jag ställde mig själv framför skärmen och visade henne hur hon skulle stå. Maud är naturligtvis superproffs och efter tre minuter hade jag fått tillräckligt med bilder.

Maud blev riktigt glad när jag berättade att hon slagit den norske utrikesministern med en minut.


David Elmfeldt fick uppdraget att hålla den lösa lastoliteskärmen till höger nära Maud.

Se Davids film från dagens fotografering här.

Postat 2011-02-25 18:48 | Läst 25458 ggr. | Permalink | Kommentarer (46) | Kommentera