David Bicho är ljusmästare och perfektionist i en och samma person. Fotosidan Magasin hängde med under en plåtning.

Det är eftermiddag och bilarna på Essingeleden kryper fram i de snabbt växande köerna. Inne på industriområdet i Västberga Allé ilar budbilarna fram och tillbaka i ett betydligt snabbare tempo. På en husfasad står ordet STUDIO i meterhöga versaler. En spiraltrappa upp jobbar fotografen och ljusexperten David Bicho.

När Fotosidan Magasin dyker upp står David Bicho och pratar med Hans Andersson, assistent och floormanager på Spring studios. De är omgivna av en luftballongskorg, en gigantisk spaljé och en stor segelduk. I dag ska de ta två bilder som ska användas som övningsuppgifter till kursen i ljussättning som David arrangerar ett par dagar senare. Tanken är att kursdeltagarna ska analysera bilderna och försöka ljussätta samma setup så likt som möjligt.

Men först ska vi få en rundtur i Spring studios, som är en av Stockholms största hyrstudios. David satt tidigare i en studio i Gamla stan, men är sedan ett och ett halvt år fast lokaliserad på Spring.

Studion. I den större studion ska kursdeltagarna bygga två bilder: en av ljus och en av skugga. Genom att jobba med flaggor (frigolitskivor som är svartmålade på ena sidan) riktar David Bicho ljuset rätt. Foto: Magnus Fröderberg.

Inför kursen har han bokat fyra av de fem stora vitmålade studiorna. I Studio 4 möts vi av en makaber syn: två huvuden som ligger på en vagn.

– Det här är KenEtt och KenTvå. KenTre är spetsad på ett stativ här borta, säger David och pekar på ett fotoset med svart bakgrund och sidoskynke.

Med hjälp av provdockehuvuden ska de sexton kursdeltagarna få lära sig att använda studioljus på en mängd olika sätt. Syftet med kursen är att lära sig förstå hur ljus faktiskt fungerar.

Kunskap snabbaste vägen

David använder mest utrustning från Profoto.

– Jag har ett slit-och-släpa-jobb, och jag måste använda pålitliga grejer som både tål att transporteras och väder och vind.

På kameran framför KenTre står en Canon EOS-1D X, färdig att användas. Kursdeltagarna använder endast Davids kameror eftersom en av tankarna bakom utbildningen är att fotograferna inte ska fokusera på kameran utan på ljuset.
Någon meter från stativet står en dator uppställd i en Iworkcase. På skärmen syns KenTres ögon medan resten av hans ansikte är sänkt i mörker.

– Här jobbar vi med övningsuppgifter för att måla med skuggor och styra dess karaktär. Det är viktigt att en fotograf aldrig ska behöva chansa för att uppnå sitt mål. Magkänsla är jätteviktig, men man når snabbare sitt tänkta slutresultat om man vet hur ljus faktiskt fungerar.

Foto: Magnus Fröderberg

David har kört fotokurser i olika konstellationer och med olika samarbetspartners under några år. Det här är första gången han arrangerat en kurs i egen regi.

– Jag twittrade ut en fråga om den här ljussättningskursen kunde vara intressant och bara en kort stund efteråt var den fulltecknad. Det är otroligt roligt! berättar David medan vi lämnar Studio 4 och går vidare till Davids utrustningsförråd.

På Spring studios kan fotografer som hyr studio även hyra utrustning, men David äger sin egen. Alla hans grejer ligger snyggt och prydligt paketerat och etiketterat. När han ska ut på jobb går det snabbt att packa in utrustningen i skåpbilen. David har fotograferat professionellt i tio år och jobbar ofta ute på location med stora sets. Han kan rutinerna.

– När vi ska ut på jobb fungerar det inte om vi ska stressa runt och leta efter försvunna grejer. Allt måste ligga på sin plats.

Han pekar på lagerhyllorna där stora plastlådor står uppradade efter varandra längs en hel vägg, från golv till tak. Det är imponerande välorganiserat.

David är verkligheten

Vi fortsätter vidare till Davids kontor vars vita väggar är tapetserade med fotografier i alla möjliga storlekar och färger medan interiören går i svart och grått. Han passar på att mejla stylisten Kim för att få veta var hon befinner sig samtidigt som mobilen piper till och meddelar att de två modellerna har kommit.

– Aj då. Kim är kvar på Svts rekvisitaförråd. Jaja. Kom så hälsar vi modellerna välkomna.

Modellerna Ludwig och Nelly möter upp oss, och efter en snabb rundhälsning berättar David om planerna och tidsschemat och ber dem koppla av tills stylisten är på plats. De sätter sig i den sköna skinnsoffan och slår på sina mobiler medan David och Hans analyserar det första scenbygget.

Hans och David träffades när David var gästlärare på Yrkeshögskolan för fotografi i Göteborg förra året. Hans sökte och fick en praktikplats hos David och blev sen kvar på Spring studio. I dag är han frilansassistent och jobbar som floormanager.

– Mycket av det jag lärde mig på fotoskolan är faktiskt irrelevant medan David och studion är verkligheten, säger Hans medan David besvarar ett telefonsamtal.

– Ett av de starkaste intrycken David gjorde under utbildningen är det här med ljusdjup: att sätta en ljuskälla nära eller långt bort från en människa och hur detta påverkar ljusavfallet i djupled.

När David avslutat samtalet fortsätter jobbet omedelbart. Hans blir ombedd att justera spaljén medan David berättar att han använder den för att skapa intressanta skuggor i bildberättelsen. Ludwig tar plats inne i scenen och David ägnar flera minuter åt att förklara vad han vill ha för en bild och hur Ludwig kan använda ljuset. Genom att titta upp mot solen, alltså lampan som sitter på ett högt stativ drygt sex meter från scenen, kan modellen förstå var skuggor börjar och slutar och kan därmed själv använda gränslandet mellan ljus och mörker på ett snyggt sätt. Informationen är lättfattlig och hjälper modellen att slappna av.

Tyll nästan lika viktigt som Gaffa

Först ska de ta bilder av modellen när Ludwig står.

– Tänk att vi har pratat länge om flugfiske och nu så vänder du dig mot mig. Bra! Perfekt! säger David.

– Du ska kunna lyfta ena benet och vifta med foten, då har du all vikt på den ena höften. Ser skitcoolt ut, fortsätter han och visar vad han menar innan han tar ett kliv ut ur scenen.

Hans riggar upp en flagga – en svartmålad frigolitskiva – bakom Ludwig för att höja kontrasten i motivet.

– När du poserar, tänk på att börja med fötterna. Sedan tänker du på knäna och går igenom hela kroppen för att slutligen hitta rätt vinkel för huvudet. Allra sist kommer uttrycket så tänk inte på det förrän det är dags att faktiskt plåta.

Ludwig, ny som modell, lyssnar och lär och gör precis som David instruerar medan David tar några testbilder. Han ber Hans justera spaljén ytterligare och sjunger en sång om hur han fotograferar Ludwig medan har tar några bilder. När han tittat på skärmen bestämmer han sig för att lägga till lite tyll.

– Tyll är otroligt bra rekvisita, nästan i nivå med Gaffa-tejp. Tyllen är för fotografen vad handduken är för liftaren i galaxen. Med det kan du styra skuggan, bygga grenar eller vad du vill!

Gör direkt i kameran

Från att ha börjat med ett tomt rum har David byggt upp ramen, och det är spännande att se idén växa fram och sakta utvecklas på kameraskärmen.

Intuitivt känner David vad som behövs och adderar det ena efter det andra.

– När jag gör mina bilder tänker jag ofta »vad skulle jag göra med den i Photoshop«, och så gör jag det i stället direkt i bilden vid fotograferingen.

När David är nöjd med inramningen fortsätter han regissera modellen som nu fått sätta sig.

– Tänk dig att din tjej har dragit iväg för att köpa glass med en annan kille och inte låtit dig hänga med. Se sur ut.

Medan Ludwig buttert stirrar ut i rummet hämtar Hans ett stycke spegelplast som är klistrad på en skiva. David har pekat ut att Ludwigs rygg är skuggad och behöver något som lyfter den. Den matta spegelytan ger ett skimrande ljusfenomen som subtilt gör skuggpartiet lite mer intressant.

– Ludwig, när jag inte ger dig instruktioner är det för att allt är perfekt. Fint, utropar David med blicken stint fäst på kameraskärmen.

– Okej, nu ändrar vi litegrann. Titta på skon, men sitt still med kroppen. Bra! Skjut fram huvudet, som om du undrar vad det är som luktar. Jättefint! Det blir så bra!

Bara en ljuskälla. Vi har bara en sol och det går att få till verklighetstrogna ljussättningar med bara en blixt eller lampa. Det är skuggorna som ger djup åt bilden och gör den autentisk. David jobbar metodiskt fram ljussättningen genom att flytta skärmar och andra objekt som ger skuggor. Den slutliga bilden till höger. Foto: (vänster) David Bicho, (höger, uppe och nere) Magnus Fröderberg.

Gör mörkare skuggor

Medan David fotograferar pilar Hans fram och tillbaka och utför sysslor som eventuellt begärs av honom genom telepati. Det pågår hela tiden en febril aktivitet i rummet, och i centrumets absoluta mitt befinner sig David.

– Okej, tänk »vad säger du skojävel« till dojan. Se skitsur ut! Bra!

Ludwig får lov att slappna av en stund medan David och Hans möts vid datorn för att gå igenom bilden lite noggrannare.

– Helst skulle jag vilja bygga in honom för att slippa ljuset, säger David och verkar inte riktigt nöjd med studions vita tak och väggar. Inte i just den här bilden.

De diskuterar om de ska montera upp en flagga över scenen innan de enas om att ändra ljusformare i stället. Hans tar ner den diffusionsklädda lampan, och monterar på en grid ovanpå diffusionsfilmen. På så sätt kontrolleras ljusspridningen och skuggorna blir mörkare.

Under tiden pekar David på detaljer i bilden som han för bara något år sedan skulle ha tagit bort i efterbehandlingen.

– Då tog jag bort allt färgstick och var nästan klinisk i bildspråket. Bilderna blev helt »perfekta« - för perfekta. Perfektion kan döda känslan i en bild. Här gillar jag att den bruna färgen från resväskan reflekteras en aning på den vita bakgrunden, men för några år sedan hade jag ansett det vara oacceptabelt och täckt väskans bakre sidor i svart.

Fria händer. Tidningen Z Magazine hade färgtema, och David fick fria händer att göra en bildserie. I detta uppslag ses modellen Alexandra F vars kropp är helt enfärgad förutom ansiktet som badar i färger. Foto: David Bicho Styling och make-up: Nina Patro. Fotoassistent: Joachim Schwartz och Hans Andersson.

Bygger med ljus

Stylisten Kim Norman, som suttit fast i bilköerna på Essingeleden, skyndar in med sina fynd från rekvisitaförrådet. På en klädställning hänger hon upp kläderna som Nelly ska ha på sig, den ena skira spetsdrömmen efter den andra, medan hon och David gör upp planer för resten av plåtningen. Ludwig blir sminkad innan David ber honom att inta samma position som tidigare, hänger upp lite tyll och låter Hans rigga upp en mindre flagga framför tygstycket. Det vita tyget får inte poppa ut för mycket.

– Nu kommer jag att göra små finjusteringar. Om jag säger »din vänstra hand« är det vanligt att man rycker upp hela handen i luften för att visa att man är beredd att placera den som jag vill ha den. Gör inte det. Låt den ligga kvar och flytta den bara de millimetrarna som jag ber dig om. Okej?

Ludwig gör som han blir ombedd och en halvtimme senare är David nöjd. Han får slå sig ner i soffan medan Kim fixar de sista detaljerna i Nellys klädsel. Klockan börjar närma sig sju på kvällen, och David visar inget tecken på att krokna trots att han har hållit samma höga tempo i nästan en vecka. Han och Hans sätter igång att bygga Nellys scen kring en gammal och racklig luftballongskorg. En stor presenning i militärgrönt placeras på golvet, korgen vräks omkull på den och därefter riggar Hans upp svarta skynken bakom korgen. David vill utmana kursdeltagarna ordentligt. Om den förra bilden var uppbyggd av skuggor kommer denna bild att vara uppbyggd av ljus. Fokus ska ligga på Nelly som fallit ur korgen i ett hav av vittvätt.

– Ljusidén är en blandning mellan dag och natt. En John Bauer-känsla med ljusa streck i allt det mörka. Övningen går ut på att analysera ljuset och skuggorna och försöka återskapa dem.

Tittade på Harlequinböcker

För att åstadkomma ljusstrecken placeras tre frigolitväggar framför scenen med den omkullvälta korgen. Efter en lång diskussion om hur de ska få till ljusstrecken enas David och Hans om att plocka fram fondkartonger och fästa dem på en ställning. Genom att flytta dem fram och tillbaka kan David detaljstyra den önskvärda effekten. En lampa placeras bakom kartongerna, så långt bak det går att komma i studion. Därigenom skapas ett dramatiskt släpljus som kommer att krypa genom bilden. David erkänner att han är besatt av ljus.

– När jag var liten fascinerades jag av omslagen på tantsnuskböckerna Harlequin som fanns vid kassorna i mataffären i Orminge där jag växte upp. Jag minns fortfarande hur fint jag tyckte att ljuset var på de handmålade omslagsbilderna. Jag var ungefär tio år och redan fascinerad av ljus och egentligen är det fortfarande samma typ av ljus jag jobbar med.

När David var i tonåren började han att jobba på Orminges lokal-tv. Markoolio var programledare – även om Markoolio-karaktären inte var uppfunnen då – och David var den som skötte ljus, ljud och bild. Där lärde han sig trepunktsljussättning: ett huvudljus, ett lättningsljus och ett bakljus på håret. Efter några år lämnade han lokaltvn och hamnade på större projekt, som till exempel tv-serien Rederiet.

– Det var trepunktsljussättning som gällde där också och tyckte att jag hade stenkoll, säger han och skrattar.

En dag var han inne i en fotobutik på Ringvägen på söder och provade en stillbildskamera med ett 50 milimetersobjektiv. Där och då bestämde han sig för att bara fotografera stillbild. Ganska snart fick David i uppdrag att plåta en styrelse för ett läkemedelsbolag.

– När jag hade ljussatt så som jag gjort alla år på tv insåg jag nu att jag inte kunde ljus alls. Efter denna insikt började jag att forska i hur man gör för att få rätt resultat.

David beskriver alltså sin stil som Harlequin-bokomslagsinspirerad och förtydligar att det handlar om att skapa ett djup i bilden.

– Mina bilder har ofta saker framför och bakom motivet, och så fotograferar jag sällan rakt på utan ofta i vinkel. Vad gäller ljuset så jobbar jag ungefär som en konstnär jobbar. Del för del i bilden. Ljuset är en lika viktigt komponent som alla andra komponenter i en bild, exempelvis modell, styling och rekvisitan. Alla komponenter ska ha en tanke bakom sig, likaså ljuset.

David jobbar gärna med sets/scener och hittar inspiration överallt.

– Jag är kanske lite förstörd i huvudet eftersom jag bara ser och tänker ljus hela tiden. Visst bör man vara medveten om att det går trender även i ljussättning. I perioder är det populärt att plåta med ringblixt som man använder när man fotograferar rakt på. Ibland ska allt kännas softbox. Just nu råder en starkt okonstlad trend. Helst skall fotografens insats inte kännas alls vid fotograferingen, för då andas det oäkta. Själv kör jag min stil som jag alltid gjort och ser trender komma och gå.

Söker skarpa ljusspalter

Medan David tålmodigt besvarat frågor om sin bakgrund har han draperat ut vittvätten i och utanför korgen. Ljuset riggas med enbart enkla ljuskällor. Några steg utanför scenen beslutar han sig för att byta objektiv från 85/1,2 till 50/1,2 för att komma lite närmare. Därmed kan han och Hans flytta fram hela ställningen med frigolitväggar, fondkartonger och kamerastativ och få skarpare ljusspalter.

– Visst finns det optiska ljusmodifierare som kan fixa det här på ett mycket enklare sätt, men mina kursdeltagare får inte använda det. Det vore fusk. De ska kunna göra det här på riktigt.

Klockan är nu närmare nio på kvällen och det är dags för Nelly att krypa in i korgen. Hon ser ut som en chokladkartongfröken med spetskjol, korsett och spetsbolero och lyckas hitta en bra pose bland repen som hänger ut från korgen. David tar några bilder, men blir inte nöjd. Han tar några till, men tycker fortfarande inte att bilden fungerar.

– Vi testar ovanifrån i stället.

Hans hämtar en stege och snart balanserar David några meter upp i luften samtidigt som han lutar sig ner mot Nelly. Då sitter bilden. Den är spännande och mycket Bauersk. Precis som David bestämt att den skulle vara.

Inte rädd. Genom att addera skuggstreck och jobba med perspektiv tillför Bicho djup i sina bilder. Han utgår från en story och bygger sedan upp motivet i etapper. Om en idé inte fungerar drar han sig inte för att testa något annat. Som här, där ursprungstanken var att bilden skulle fotograferas från golvet. När han inte blev nöjd med resultatet löste han dilemmat genom att i stället fotografera från en stege. Till höger ser du slutresultatet. Foto: (vänster) Magnus Fröderberg, (höger) David Bicho.

Av Amy Lagerman

Publicerad 2014-07-11.

Läs mer

Reportage

Bildkritik - tema Porträtt med proffskritik av Therese Asplund

Reportage

Staffan Widstrand - Med blick för det vilda

Reportage

På fotouppdrag i Sahara