Olympus XZ-1 räddar bilden igen

Jag börjar inse att det inte är så dumt med en kompaktkamera. Under alla år som jag testat kameror har jag haft känslan av inga kameror är tillräckligt bra, men det känns annorlunda med Olympus XZ-1. Den är kanske rätt för mig?

Jag har redan skrivit om när Olympus Xz-1 räddade mig när jag ombads leverera bilder till Kristianstadsbladet från en konsert. Det är en miljö som brukar vara svår för en kompakt med högt brus på höga ISO.

Räddningen i det fallet var främst den höga ljusstyrkan i objektivet 1,8 till 2,5. Jag har varit inne på att skaffa mig en Canon S95 som har väldigt bra brushantering och ljusstyrka 2,0 i vidvinkelläge. I teleläge är däremot inte S95:an imponernade med blott 4,9 i ljusstyrka.

Min kompis kommisarie Karlsson har alltid en Canon S95 skjutklar i bältet. Han säger att han blivit beroende av den. Han skulle inte må bra om han inte hade med sig kameran och riskerade att missa en bild.

Jag brukar alltid ha någon kamera med mig i ryggsäcken eftersom jag ständigt testar kameror och dessutom behöver ha med en egen kamera. Så händer det något intessant brukar jag kunna fiska upp en kamera.

Man får skilja på olika beredskapslägen. En systemkamera som ligger nere i ryggsäcken tar tid att få upp och igång. Då får inte motivet vara alltför flyktigt. En kompaktkamera i fickan går snabbare att få upp, men det kräver ändå att man är alert och ser bilderna.

Jag anser att båda varianterna är passiva och därför kallar jag dem beredskapslägen. Den aktive fotografen har kamera påslagen , rätt inställt och i handen eller på magen. Då kan man fånga situationer som blixtsnabbt dyker upp och man har tankeapparaten inställd på bild. Bra bilder kan behöver en aktiv tankeprocess för att göra intressanta associationer. I gatufoto gäller det också att vara lite instinktiv, men plåtar det som känns som något som kan bli bra. När det väl händer är det för sent.

Den här gången kom Olympus XZ-1 till räddning under söndagspromenaden med sonen. Vi satt uppe på den gamla fornborgen Gåseborg där man har en milsvidd utsikt över Mälaren. Jag hade fotograferat sonen som kollade ut över vattnet med min Leica M6 tills filmen tog slut och det var dags att fika.

En bit in i fikastunden kom en man fram till branten och ställde sig alldeles stilla och insöp stunden och utsikten. Jag kom tack och lov på att jag hade Olympusen i ryggsäcken så den halade jag upp och fick några bilder.

Det är nog inte så dumt med en digital kompakt ...

Olympus XZ-1 tar upp kampen med Panasonic, Canon och Nikon

På 90-talet fanns det gott om kvalitetskompakter. För några år la Canon ner sin G-serie och Nikon sa att det inte fanns en marknad för dyrare kompakter. Nu har pendeln svängt och allt fler tillverkar vill göra påkostade kompakter. Jag har fått Olympus XZ-1 till test.

Jag har inte hunnit fingranska kameran men tog med den till en tripp till Skåne som enda digitalkamera.

Det visade sig att jag inte bara skulle ta bilder till mig själv utan även blev ombedd att ta lite bilder på en konsert i Malmö till Kristianstadsbladet. Beväpnad med blott en kompakt och en Leica M6 laddad med film var jag inte helt bekväm med uppdraget. Till min förvåning blev bilderna tillräckligt bra för att skickas till tidningen.

Anledningen är att utvecklingen av kompakterna kommit långt. Sensorerna och den utvecklade brusreduceringen gör att ISO kan skruvas upp till nivåer som inte tidigare var möjliga. Olympus XZ-1 har dessutom ett ljusstarkt objektiv med bländare 1,8 som max. Zoomar man till tele tappar man ovanligt lite ljusstyrka, blott ner till 2,5.

De här konsertbilderna är tagna på ISO 1600 och saknar en del detaljupplösning men fungerar utmärkt i tryck. Artisten heter Daniel Lemma.

Sonen var också med hemma i Skåne. Här är det blå timmen-ljus blandat med blixt och ljus från gatlykta.