Redaktör'n
Livet och kärleken på Power Meet
Bilträffen Power Meet i Västerås har blivit ett måste för mig. Inte för bilarnas skull, utan för folkets, festens och stämningens skull. Liksom förra året koncentrerade jag mig på kvällscruisingen.
Power Meet bjuder på mycket folk och många fina bilar. Ett problem om man är ute efter att fotografera folk istället för bilar är att nästan alla ska posera när man höjer kameran. Skål, skål!
Så att försöka fånga naturliga ögonblick utan att använda långa telen blir en utmaning. Jag använde en 24-70/2,8-zoom och en ljusstark normal, 50/1,2. Fast utmaningen gör ju också att det blir mer stimulerande att plåta.
I år hann jag med drive-in-bröllopen som jag plåtat en gång tidigare.
Vissa bröllopsgäster lämnade inte ens bilen under vigseln.
Jag vet inte om mina bilder kan kallas gatufoto eller dokumentärfoto. Jag vet inte ens om de är intressanta för andra. Men jag hoppas att jag till slut ska få ihop tillräckligt med bilder för att de ska säga något om fenomenet Power Meet och människorna som kommer dit.
Langos hör folkfester till, men det är inte alltid lätt att äta.
Gatufoto kan bli lite flyktigt och ibland gillar jag att jobba mer som en dokumentärfotograf, det vill säga att hålla mig kvar i en miljö och komma människor närmare. Jag tog chansen och hängde ett tag med den här sköna Västerås-familjen.
Gatufotografer försöker ofta jobba snabbt och diskret för att inte bli upptäckta och på så sätt inte påverka skeendet. En dokumentär fotograf väntar istället tills de avbildade vant sig vid fotografen och återgår till det normala. Den här familjen slutade snabbt bry sig om kameran.
Crusingen är för många höjdpunkten på Power Meet och här kommer en liten bildkavalkad.
Det här sköna gänget kom bara 50 meter innan trafikpolisen satta stopp för ekipaget.
Jag önskar att jag hade haft möjlighet att kunna fotografera under lördagskvällen också – ju mer man jobbar desto fler bra bilder får man. Men jag får trösta mig med att jag kommer att gå all-in på en annan stor svensk folkfest i sommar.
Hett och svett på cruising i Västerås
Power Big Meet är den största bilträffen i Norden och en gottepåse för fotografer. Rena blandgodiset - det finns motiv för alla slags fotografer.
Förra året besökte jag huvudevenemanget ute på ett flygfält strax utanför Västerås. FS-medlemmen Nils-Erik Larson var där i år. Liksom Björn Björnson.
Jag siktade istället på den berömda kvällscruisingen i år. Jag försökte hitta information på nätet om hur det gick till, men internet verkar inte riktigt nått fram till raggarna. På vlt.se kunde jag i alla fall läsa att det skulle hållas drive-in-bröllop klockan 19.
Trycket från de väntande 44 bröllopsparen var så stort att de drog igång redan innan 19. Jag hann till andra omgången. Tre par vigdes parallellt i varje omgång.
Jag pratade med några av prästerna och de berättade att vissa varit tveksamma till drive-in-bröllop när de drog igång för fyra år sedan. Tänk om de gifter som en kul grej? Nu visar statistiken att paren som gifter sig på Power Big Meet har varit tillsammans betydligt längre än genomsnittsparen. Succén beror alltså inte på att det är en kul grej utan på att kyrkan kommit till raggarnas egen miljö.
Under tiden pågick den fria cruisingen ganska stillsamt på gatan intill. Först när solen gått ner började det bli tätt med raggarbilar och stämningen kom på topp.
Efter bröllopet är det cruising. I framsätet av denna bil satt den New York-baserade fotografen Linus Sundahl Djerf som varit aktiv en hel del på Fotosidan. Han träffade paret förra året och fotograferade dem. När han hörde att de skulle gifta sig var han naturligtvis tvungen att komma tillbaka till Sverige.
Vissa fotografer är mest intresserade av bilarna. För mig är det personerna vad som händer som är intressant. Jag började mig att ställa mig där jag fick lite motljus innan solen gick ner för att få fram sommarkänslan.
Jag gick så nära jag kunde för att man ska komma in i det som händer och känna stämningen.
En del hade kört från Skåne bara för att titta på bilarna.
Publiken var väldigt blandad i början på kvällen.
När solen gått ner åkte blixten av och de ljusstarka objektiven på, en 24/1,4 och en 85/1,2. Det svåraste är inte tekniken utan att få varierade bilder som visar stämningen utan att folk poserar på alla bilder.
Samling vid pumpen.
Vid midnatt kände jag att jag bara upprepade mig och orken började tryta. Nästa år kanske jag tar nattpasset.