Power Big Meet bjuder alltid på bilder

Till sommarens höjdpunkter hör Power Big Meet i Västerås – Nordens största raggarträff. Det är en bildmässig guldgruva som jag försöker pricka in i kalendern varje år.

I år struntade jag i att besöka eventområdet utan åkte bara till cruisingen på lördagskvällen i centrala Västerås. Fem av mina gatufotokompisar åkte dit redan på morgonen, men jag visste att det är på först kvällen som det blir riktigt drag.

Joel Brogmar

Till skillnad mot mina vänner så går jag inte runt med en lätt Fujifilm-kamera eller har en liten Ricoh GR i fickan. Jag är tungt pressfoto-beväpnad med två stora kamerahus, blixt och fyra-fem objektiv. Här händer det saker hela tiden och jag vill missa så lite som möjligt.

Jimmy Dovholt

Jessica Storbjörk och Cathrine Winberg

Att ha så mycket prylar med sig har naturligtvis sina nackdelar. Förutom det uppenbara – att det är tungt, så kan man skrämma vissa och blir rätt klumpig när man ska hoppa in i en raggarbil från bakändan.

Jag märkte inte av någon som tyckte att jag var skrämmande. I andra sammanhang kan folk känna "oj, kommer jag i tidningen nu". Men här är folk som regel glada att komma på bild. Jag är van att bära tungt. Och klumpigheten är jag också bekant.

Trots att jag kom rätt sent vid 19-tiden var det rätt lugnt och få bilar som rullade runt. Jag blev orolig för att jag satsat på fel kväll. Att alla gav järnet på fredagskvällen istället.

Väktarna förbereder sig inför natten

Men så sakteliga ökade stämningen och mängden raggarbilar.

Stämningen blev hetare ...

... och hetare ...

... och ännu hetare:

Men som alltid falnar partylågan till slut ...

... och det är dags att gå hem.

Oarrangerat lockar mest

Igår åkte jag in till stan för att besöka en modevisning på "Fashion week in Stockholm". Jag passade på att ta en runda på stan och knäppa lite. Då tog jag den här bilden:

Tiggare är en vanlig syn idag. Att knäppa en snabb bild på en tiggare blir därför inte så intressant för mig. Jag vill hellre fånga en interaktion som känns medmänsklig och unik.

Målet för dagen var en modevisning där min sons moster fixat till håret på modellerna. Jag har tidigare provat att stå bland fotograferna vid kortändan, men då får jag likadana bilder som alla andra knäppisar. Istället satte jag mig i publiken.

Det här är i alla fall ett försök till en egen bild. Det ger mig sällan något att fotografera scenuppträdanden. Det blir mest yta.

Jag skrev tidigare i sommar om Prideparaden i Stockholm där jag försökte ta mig bakom de ytliga maskerna genom att fotografera innan paraden drog igång.

För mig är det något speciellt med att fånga ögonblick ur verkligheten. Jag triggas av det som äkta och oarrangerat. Jag gillar visserligen att ta produktbilder, men annars är arrangerade bilder inget som ger mig kickar. Jag kan bara beundra dem som går igång på att ta iscensatta bilder.

Vi skulle ju bara ta en kopp ...

Visst är det skönt med semester. När dagarna är löst planerade och man kan göra vad man har lust med. Som att fota folk på stan.

Igår åkte jag in till stan för att äta lunch med  Joakim K E Johansson som är tillfälligt uppe från Karlskrona. Jag blev som vanligt kaffesugen efter maten, så vi gav oss ut på stan för att hitta ett bra kaffeställe. Det blev en lång promenad på sex timmar och några hundra exponeringar.

Jämfört med många större städer är Stockholms stadsmiljö välordnad och blek i färgerna. Ett bygge kan tillföra lite röra och därmed ge nya bildmöjligheter.

När man tittar på en fotografs bilder så kan man ibland se mönster. Det kan vara tillfälligheter, men det kan också visa på vad som intresserar just den fotografen. En del har många bilder på folk som bär saker på stan. Jag ser ofta olika färgsamband, och personer i reflexvästar hamnar ofta i mina bilder. Jag tror att det mer beror på ett intresse för färg och form än en svaghet för just reflexvästar.

Stockholm kan vara rätt öde på sommaren, med undantag för turistfällorna. Det var betydligt mer folk i stan igår än jag hade förväntat. Och stämningen var kontinental. Förklaringen är antagligen att vädret var varmt, men inte var helt pålitligt.

Vilken bild tycker du blev bäst?

Det gick hett till i Gnesta

Årets varmaste dag ägnade jag varken åt att bada eller dricka isvatten i skuggan. Istället ställde jag ut bilder på Gnesta-planket.

Som vanligt blev det många trevliga möten med andra fotointresserade. Gnestaborna verkade mer värmekänsliga än oss fotografer. Jag fick intrycket att det inte var lika många besökare som tidigare år.

Jag åkte till Gnesta tillsammans med Joakim K E Johansson från Karlskrona. Stockholmare in spe. Förutom att Joakim och hans bilder var bilden lastad med en mängd fotoprylar som jag ville få sålt på kameraloppisen.

Joakim K E Johansson sätter upp sina bilder

Joakim visade upp sina (analoga) bilder från hemstaden Karlskrona. Se fler här.

Jag hade valt ut fem A3-bilder och tänkte komplettera med några mindre A4-bilder. Men vilka? Jag shanghajade min vän Göran Segeholm och hans trevliga fru Eva Hedberg som kuratorer för min lilla utställning.

Så här blev urvalet:

Alla bilderna är tagna under en resa till London i maj tillsammans med Joakim K E Johansson. Göran Segeholm intresserade sig för vårt gemensamma resande. Så han började plocka fram mikrofoner ur sina stora Domke-väska.

På onsdag kommer ett nytt avsnitt av Bildradion där ämnet är Gnestaplanket.

Göran intervjuar Gnesta-generalen Bengt Björkbom, som är bekant för de flesta som läser Fotosidans bloggar.

En del fyndade vackra kameror. Jag fick sålt en del av prylarna jag släpat med mig. Konstigt nog ville ingen köpa mina Profoto studioblixtar från 1968 ...

Efter utställningen blev det fika i skuggan hos närmsta kafé.

Gatufoto eller sportfoto?

Det har inte blivit så mycket sportfotograferande för mig det senaste halvåret. Så idag när det hölls maraton i Stockholm åkte mitt stora tunga 400/2,8 fram. Frågan är om det var så smart?

Jag har fotograferat Stockholm Marathon några gånger tidigare och det kan bli bra bilder när folk kämpar för att ta sig framåt.

En av de tyngre sträckorna är Västerbron med sin stigning. Jag kom dit vid första varvet. Vädret var idealiskt – för löparna. För mig kunde det inte varit sämre väder. Löparna såg inte det minsta ansträngda ut. Rejält med regn eller stekande sol hade varit bättre – för bilderna.

En glad finne på Västerbron.

Tätt med folk på första varvet.

Jag och min kompis och kollega Martin Agfors insåg det hopplösa i situationen och satte oss på ett fik på Norr Mälarstrand istället. För mig gjorde det inget med ett avbrott i sportfotandet. Jag hade redan hunnit ta några gatubilder innan vi träffades vid Fridhemsplan.

Det var regn före loppet

Fullt med folk vid Fridhemsplan

Jag borde väl ha fortsatt gatufotografera, men med all utrustning som jag släpade på i en väldigt stor ryggsäck så var det inte så lockande. Med en stor utrustning är det bättre att hitta ett bra ställe där man kan lägga av ryggsäcken och ändå få varierande bilder.

Efter vår fikapaus gick jag och Martin upp mot Barnhusbron där han tidigare fotograferat Stockholm Marathon. Det visade sig vara ett bra ställe när solen tittade fram.

Någon slags gatufoto fick jag ändå till här. Jag brukar inte använda teleobjektiv för gatufoto, men funkar det så funkar det:

Från Barnhusbron var det inte lång till nästa fotoställe, Vasaparken. Vi han dit innan de sista löparna hunnit passera.

När det bara var lunkarna kvar så satte vi oss på ett fik.

På hem möttes jag av denna syn: