Året var 2004 - och jag blev digital

En fantastisk funktion som kameran har är förmågan att agera tidsmaskin. Just nu har mina bilder tagit mig till året 2004.

I skrivande stund sitter jag och för över råfiler från DVD till hårddiskar. Det är bilder från åren 2003 till 2006. Jag uppskattar det till 500 DVD:er ... Men då är hälften kopior. Kvar blir cirka 250 skivor som tar 10 minuter vardera att överföra.

Det går segt att föra över filerna med dagens mått mätt, men det ger mig tid att titta igenom vad jag fotograferat. De flesta bra bilder är sedan länge konverterade till tiff eller jpeg, men det finns en del intressanta bilder som jag missat. Men framförallt är det här en tidsresa.

Ett fynd. Ett porträtt av min kompis Håkan. Taget med Canon EF 135/2 och dåtidens lågpriskamera Canon EOS 300D. Den kostade bara 12 tusen ...

Det kan låta mycket med 250 DVD:er á 4,7 GB. Ändå har jag inte tillgång till merparten av mina råfiler. Under den här perioden var jag anställd som pressfotograf och råfilerna finns (förhoppningsvis på tidningen). När jag slutade 2006 brände jag ut de bästa bilderna på några DVD:er. Tyvärr saknar jag just de skivorna. Förhoppningsvis ska jag hitta dem nu.

2004 var året då jag blev helt digital. När jag började på tidningen 2003 hade de köpt en Canon D60 som gick använda upp till ISO 800, men som framförallt var hopplöst långsam på att lagra bilderna. Buffertminnet rymde 9 råfiler. Det tog 45 sekunder att tömma minnet, gjorde man något annat avbröts skrivningen. Därför använde jag även mina egna två Canon EOS-1V HS som var allt annat än långsamma med en maxhastighet på 10 bilder per sekund. Det var också de analoga kamerorna som åkte fram i svagt ljus. Filmen kunde ju pressas till motsvarande ISO 3200. Tvärt om emot idag då det är digitalkamerorna som är snabbast och ljuskänsligast.

Författarporträtt, Manne Forssberg. Mitt sista uppdrag som gjordes på film.

Den 2 juni 2004 steg jag in på Kameradoktorn i Stockholm och hämtade ut en helt ny Canon EOS-1D Mark II. Det var den första sändningen som kom till Sverige, förutom en tidigare leverans till några utvalda pressfotografer som var ackrediterade till OS.

1D Mark II kändes nästan helt kompromisslös. Förutom att sensorn var lite mindre än ett småbildsnegativ och att det inte gick att skruva av motorn så kunde kameran allt som EOS-1V HS kunde, och mycket mer. Nu fanns det ingen större anledning att fota film mer.

Det var först 2011 som jag kom tillbaka till det analoga livet och skaffade en Leica M6.

Tillbaka till 2004. Ett ögonblick på väg till jobbet den 12 oktober 2004:

När väl råfilerna är inne på hårddisken går det snabbt att kolla igenom alla exponeringar. Och fastnar jag för en bild så tar det någon minut att fixa till den i råkonverteringsprogrammet. Att skanna negativ är en betydligt långsammare process = mindre chans att det blir av.

Fotosidan fyllde tre år 2004. Många fotointresserade hittade varandra genom sajten. I Stockholm bildades "Mosebacke Fotografiska Sällskap" av ett löst sammansättning Fotosidan-medlemmar. Vi träffades på någon restaurang i stan, men alla fotograferade med blixt - så ibland var vi inte välkomna tillbaka.

Anders Wånellanvänder en Nikon-blixt till sin Canon Powershot G2. I bakgrunden fotograferar Christel Eldrim. Anders är medlem nr 42 på Fotosidan. Något år efter att bilden togs blev vi kollegor på tidningen Kamera & Bild.

Digitaltekniken var färskt 2004 och det blev mycket att lära sig. Christel Eldrim försöker förstå sin Nikon D100. ;)

Jag hittade några uppdragsbilder på skivorna. Antagligen för att de är tagna på resa och jag tömde minneskorten hemma. Här är ett porträtt från Sjöviks folkhögskola som inte kom länge än till min hårddisk.

Min anställning som pressfotograf var bara på deltid så jag frilansade även en del. Här är fem statsministrar, tagna på uppdrag åt Nordiska ministerrådet. Det var en revolution att kunna skicka ut bilderna till pressen några minuter efter att de var tagna.

Jag började också frilansa som kameratestare åt tidningen Allt om Digitalfoto. 2004 Året efter anställdes jag på deltid och tidningen bytte namn till Kamera & Bild.

Så till slut, bilden ni väntat på. ;)  Fröderberg anno 2004:

Vad fotograferade du 2004?