Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Farfar 100 år idag – ett spännande liv i bilder

Idag är det 100 år sedan min farfar Bertil föddes. Att ta hand om bilderna han lämnat efter sig kommer att blir ett viktigt projekt för mig och min far.

Bertil Ossian Mauritz Fröderberg föddes den 3 mars 1913 i Helsingborg och var son till Bernhard Oscar Minimus Fröderberg. Initialerna B.O.M. går i arv. Jag heter Bengt Olof Magnus och min son heter Bror Ossian Matteus.


Bertil är det äldsta barnet i sjömanskostym.

Jag vet inte jättemycket om min farfars uppväxt, så det börjar bli dags att ta reda på mer medan de som vet fortfarande finns kvar.

Han växte upp i ett normalt arbetarhem i Helsingborg där fadern jobbade vid järnvägen. Modern Olga dog tidigt och fadern gifte senare om sig.

Tidigt började Bertil arbeta vid varvet i Helsingborg. Där stannade han tills pensionen i slutet av 1970-talet. Han började med enklare sysslor. Senare blev han chaufför åt direktionen. Mot slutet av karriären blev han chef och hamnade i Kockums koncernledning.

När jag var liten verkade som min farfar kände alla. När vi gick på stan hälsade han på var och varannan. Mest känd i stan var han för sina insatser under andra världskriget. Då jobbade han för greve Folke Bernadotte af Wisborg med De vita bussarna som hämtade nordiska fångar i de tyska koncentrationslägren.

Min farfar körde buss nummer 13. En av fångarna var  Trygve Bratteli, som senare blev norsk statsminister. Han vägde 47 kilo när min farfar bar ut honom ur koncentrationslägret.


Farfar och Folke Bernadotte.

Under min uppväxt lyssnade jag ofta på min farfars många historier från kriget och tiden direkt efter då han jobbade i Polen för Röda Korset. Ryssarna misstänkte att de var spioner och grep gruppen som farfar ingick. Farfar lyckades fly innan han hamnade i Sibirien, men kunde visa upp bajonettstick i vaderna efter förhören.

I min farfars fotoalbum fanns några hemska bilder inifrån koncentrationslägren. Bland annat på en hög kroppar. Jag ska bespara er bilden och syftet med högen.

Jag tror min farfar var runt till de flesta koncentrationslägren under kriget. Det finns en tvärtjock negativpärm med bilder från den tiden. Jag och min pappa tänkte inventera vad som finns och eventuellt föreslå Röda korset ett litet samarbete. Det kommer att ta tid att skanna och kan bli ett detektivarbete att ta reda på vilken bild som är tagen var.


Farmor och farfar i vardagskläder på balkongen i slutet av 50-talet.

Mitt minne av farfar är främst en kul gubbe som älskade att stå i centrum och berätta sina livshistorier. Kanske inte helt olik mig själv.


Taget med Canon Dial. Foto: Leif Fröderberg

När jag fyllde 5 år, sommaren 1980, så ställde min pappa upp en studio i vardagsrummet och fotograferade av alla gäster. I julas skannade jag igenom detta porträttgalleri där de flesta idag är borta. Det inspirerade mig att fotografera av den nuvarande släkten. Hur ofta tar vi riktiga porträtt idag?


Hasselblad 500C och Kodak Vericolor sommaren 1980.

Jag började fotografera sommaren 1988. Den sommaren bodde jag över hos min farmor och farfar och tog några få bilder. Det är nästan de enda egna bilderna jag har farfar eftersom han dog i december 1988.

Inlagt 2013-03-03 10:44 | Läst 7753 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Intressant och spännande familjehistoria!
Hoppas det blir en bok! För det är inte bara en personlig familjehistoria,
utan del av vår svenska historia, och även världshistoria!
(Folke Bernadotte mördades ju senare av den judiska Sternligan under sitt Palestinauppdrag)
/B
Oj oj oj detta är ju otroligt spännande och intressant. Du har material till en oskattbar bok.

Tankarna går till min egen far som också är borta. Hans insats under kriget var att hämta hem fyra krigsfartyg jagare från Italien. På hemresan blev dom bombade på internationellt vatten och dessutom prejade och tvingade av engelska styrkor att gå in i engelsk hamn. Dom gav sej utan strid mot övermakten och fatygen beslagtogs av engelsmännen med motiveringen att risken fanns att de annars hamnat i tyskarnas händer. hIstorien löstes genom diplomati och fatygen anlöpte svensk hamn så småningom.
Jag har ännu kvar plaketten som utdelades som minne.

Mycket fina bilder på din farfar och en gripande berättelse om hur en grabb ur enkelt ursprung skapade ett innehållsrikt liv åt sej och sin familj.
Svar från froderberg 2013-03-03 11:30
Den historien känner jag inte till. Intressant. Ska läsa på om det.

Min farfars konvoj utsattes för flera bombanfall. Han har berättar hur de tryckte i skogen under anfallen. Han belönades med ett flertal medaljer efteråt. De återlämnades efter att min farmor gick bort.
Mycket fin berättelse!
Försök ta vara på det som finns, det finns så mycket av vår historia som är så intressant. Jag tycker det känns som ju äldre man blir, desto viktigare blir vår bakgrund. När man var tonåring var det inte det minsta viktigt, så för de som kommer efter är det fint om det finns dokumentation.
Jag fick en bok för ett tag sedan om min mammas födelseplats och dess historia. Har en berättelse på min blogg om en händelse från den boken.
/ Lena
En intressant historia, framför allt för en som jag, som bor i Helsingborg.
Härliga autentiska bilder och livsöden. Många gånger när man får återberättat om överlevnad och svårigheter som krig och misär medfört, så skäms man för vad man själv går och bekymrar sig över. Härligt att du och far bevarar arvet och historierna.
Väldigt intressant och fascinerande. Känns som ett kul projekt att jobba med.
Intressant läsning! Bra bilder, gamla bilder och svartvitt funkar nästan alltid för mig :) Intressant och se hur det är förr i tiden. Det är nästan alltid kul att lyssna på de gamla människor då de har mycket att berätta. Allt gott
Mycket intressant blogginlägg Magnus, mer sådant :) Jag ser verkligen fram emot att få läsa en bildspäckad berättelse i djuptryck med hårdpärm om din farfars tid med de vita bussarna och tiden i Polen för Röda Korset. Rubrikförslag - Min farfar var en hjälte!
/Mikael Good