Dags att skrota Leican?

Som en del av er vet köpte jag en Leica M6 för snart två år sedan. Tanken var att dels att ta reda på om Leica var något för mig och om jag skulle ta upp det analogt fotograferandet igen.

Den här M6:an la min pappa beslag på, men jag hittade en svart efter lite letande bland Fotosidans annonser.

Jag gillar verkligen kameran som apparat. Den taktila känslan av att hantera en välbyggd och väldesignad kamera är en njutning, men det är ju inte därför jag fotograferar. Det ska ju bli bra bilder i slutändan.

Ibland fungerar kombinationen jag, film och Leica M6 perfekt, men oftast inte. Det är visserligen väldigt kul att plåta med kameran, men jag kan inte komma ifrån känslan att jag blir en tråkigare fotograf med kameran. Det blir fler bilder på döda objekt, det blir färre chanstagningar och jag är alldeles för rädd om kameran.

Götgatan i Stockholm i mars.

Jag gillar inte heller att det inte går att plåta överallt med kameran. Går man inomhus är det plötsligt för mörkt. Med digitalkameran är det bara att öka iso-talet.

De bilderna jag visar här är bilder som jag lyckats med trots allt. Jag har en bestämd känsla av att jag skulle sätta fler bilder med min digitalkamera.

Se bilden ovan. Med en motordriven kamera hade jag kunnat ta fler bilder av situationen och antagligen fått till en bild där alla var ännu mer perfekt positionerade i kompositionen. Vanligare är att jag helt enkelt sumpar ögonblicket med Leican.

Är det då dags att lägga ner Leica-projektet?

Nja. Ibland funkar det ju. I en del bilder bidrar filmens karaktär till att ge bilden ett stuk som tilltalar mig. Det är kanske så att jag ska sluta se Leican som en gatufotokamera utan använda den när jag vill ha bilder med ett visst stuk oavsett motv. Jag föredrar faktiskt oftast gatufoto i färg - och då med digitalkamera.

Dags att ta fram tjocka-Bertha igen!

Fotografi kan ha olika syften. Vissa bilder har flera bottnar som stimulerar tankeverksamheten. När jag fotograferar sport har jag inte fina konstnärliga ambitioner. Jag är ute efter att komma ut och hitta på något kul som i bästa fall blir minnesvärt, ungefär som en fisketur.

Lyckan ligger inte i bilderna utan i stunden. Att sitta koncentrerad och jaga får alla andra tankar att flyga bort och är ett skönt avbrott i vardagen. Bilderna blir bara en bonus. Och i bästa fall lyckas jag ta någon bild som kan tilltala folk utan koppling till tävlingen och sporten. Det finns många bra sportbilder, men det finns få som fungerar helt utan sammanhang. Jag har funderat en del på vad som gör att vissa sportbilden kan tilltala en bred publik. Men de tankarna ska jag återkomma till vid ett senare tillfälle.

I fredags var den äntligen bandy på Zinkensdamm i Stockholm. Hammarby mötte Sandviken. Jag är rätt ointresserad av sport men har uppfattat att det ska vara två bra lag. Därför såg jag fram emot en hård och jämn kamp bland dalande snöflingor.

Det visade sig att jag gjort en grov missbedömning när jag valde att sätta mig på den halvan där Sandviken skulle göra mål. Det var inte alls någon jämn första halvlek, 3-0 till Hammarby. Jag var envis och trodde att Sandviken skulle komma igen - så jag blev sittande med ytterst få bilder från första halvlek.

Jag gjorde dessutom det lite extra svårt för mig genom att fotografera med min "tjocka-Bertha", en 500/4 IS. Det innebar att många situationer skedde för nära. Jag har tidigare använt en 300/2,8 med eller utan 1,4x telekonverter. Samtidigt handlar det inte för mig om att komma hem med flest skarpa bilder utan den bästa möjliga bilden. Det blir ofta snyggare med ett längre tele.

Hammarby-spelarna var i högform och hemmapubliken likaså.

Jag valde samma plats för andra halvlek men fick då sällskap av ett helt gäng fotografer, bland annat Niklas Larsson från Bildbyrån (se hand bild från matchen på DN.se), Andreas Sandström från Pic-Agency (se hans matchbilder här) och Jan Rönnlund.

Andreas Sandström från Pic-Agency med Canon EOS-1D X och 400/2,8L IS II USM i högsta hugg.

Jan Rönnlund är en välutrustad man, men kör med skydd. Både hans 200-400/4 och 600/4 är täckta med kamoflageskydd.

Under andra halvlek blev det en hel del härlig kamp mellan lagen som gjorde sig bra på bild. Sandviken petade in mål efter mål och vid 4-3 fanns spänningen kvar. Sen började visade Hammarby var skåpet skulle stå och spelade fram till 6-4.

Jag lekte också lite med långa slutartider en kort stund. Dessa bilder är tagna på 1/60s

Om denna bildorgie inte är nog kan du se fler bilder här.

Tyvärr har jag redan laddat upp en bild till "Månadens sportbild november". Annars hade kanske någon av bilderna från matchen platsat. Jag får åka på någon mer tävling så att jag har något att delta med i decembertävlingen.