Arkivbilder kan vara fina snabba pengar, men ...

Det går bra nu, kan man säga :)

I dag sålde jag två arkivbilder till ett sjukhus för tre publiceringar. Bilderna, som du ser här intill, är från 2007 och 2008. Ingen av dem är typiska för hur jag brukar plåta. De är ganska bildbyråaktiga, om du förstår vad jag menar.

Men vad gör det. Pengar som pengar.

Hur kom det sig att jag fick sålt de här bilderna? Slarvigt och förenklat kan man säga att det handlar om kontakter. Jag har en deltidstjänst på Fotosidan och den övriga tiden fylls i huvudsak med fotouppdrag från kontakter som jag vårdat under många år. Vårdat genom att göra ett bra jobb. Som regel handlar det om före detta kollegor från den tid då jag jobbade som informatör eller pressfotograf.

I det här fallet är beställaren en ganska ny kontakt som tidigare jobbade på en stor organisation som jag fotograferat för under flera år. Hon har börjat en ny tjänst som informatör på ett sjukhus och behövde några bilder till hemsidan, till en affisch och till en broschyr. Hon undrade helt enkelt om jag hade några bilder som passade. Hon fick ett urval och valde ut två bilder.

Den här sålde jag förra månaden till ett universitet:

Min mest sålda bild har dragit in cirka 10.000 kronor till mig sedan Scanpix tagit sen del. Bilden föreställer kungen när han gör "raketen" inför 40.000 scouter på världens största scoutläger:

Jag får ofta frågan om vilken bildbyrå jag är med i. Förutom att Scanpix säljer några av mina nyhetsbilder lite då och då så är jag inte med i någon byrå. Jag vet inte om det är lönt.

Det kan tyckas som världens grej att en firma säljer ens bilder medan man själv är i full gång med att ta nya storsäljande bilder. Så var det för en del under 80-90-talet. Det fanns dem som fick provisioner på flera miljoner. Jag vet en naturfotograf som hade en Porsche som tjänstebil.

När jag gick i gymnasiet för sisådär 20 år sedan drömde jag om att leva på bildbyråförsäljning. Det var ingen orealistisk dröm, men jag har aldrig tagit så dåliga bilder som jag gjorde under den perioden. Jag tog de bilderna som jag trodde andra kunde vara intresserade av och inte bilderna som gav mig något. Tri-X:en åkte ut och istället blev det diafilm under några år.

Idag har många bildbyråer svårt att överleva. Priserna har dumpats och utbudet är enormt. Jag pratade härom året med en byråfotograf och kunde konstatera att jag sålde mer än han gjorde. Jag säger inte att det är omöjligt att tjäna pengar på arkivbilder, men man måste jobba på ett helt annat sätt än förr och hyra in modeller och arrangera olika situationer.

Att jag ändå lyckats sälja en hel del bilder beror antagligen på att jag har bilder som inte finns på andra ställen (och då menar jag inte de två översta bilderna). De två scoutbilderna är ett exempel på detta. Det finns inte så många som har massor av bilder på scouter. Och när man sedan får vara nästan ensam fotograf när kungen gör något spexigt på ett scoutläger så...

Fotosidan och Flickr har gjort att olika köpare hittat mina bilder när de letat efter bilder inom vissa ämnen. Flickr är trots allt en av världens största fotosajter och Fotosidan är störst i Skandinavien.

En reklambyrå i London såg den här på Flickr och gav 400 euro för den.

Den här har sålt en del via Fotosidan. Bland annat till en broschyr i Norge om friluftsliv på sommaren.

En fabrik i Dalarna hittade den här på Fotosidan och ville inreda en hel vägg i sin nyrenoverade matsal med den.

Med tanke på att jag trots allt har ett vanligt jobb så har jag inte tyckt det vara lönt att söka mig till en bildbyrå. Risken är att det är en massa jobb med att fixa till och arkivera bilder som varken engagerar mig eller säljer.

De flesta byråer vill ha mainstreambilder för att det köps flest sådana. Men det finns också ett enormt utbud av den typen av bilder. Och går man inte ens igång på att ta sådana bilder så...

Jag ska inte stänga dörren till bildbyråvärlden helt. Om det finns någon byrå som vill lägga jobb på att sälja mina gatubilder eller andra personliga bilder så är de välkomna.

Trots allt är det lönsammast att fylla sin tid med uppdrag för mig. Då vet jag att jag får betalt, och vettigt betalt dessutom. Min specialitet är att jobba mot informationsavdelningar eftersom jag kan den världen. Den här veckan har jag börjat samarbeta med två nya informationsavdelningar och bokat in flera uppdrag.

Sa jag att det går bra nu? :)

Produktfotografering till Fotosidan Magasin

I Fotosidan Magasin tar vi alltid egna ingångsbilder till testerna. Det blir roligare än att använda samma frilagda produktbilder från kameratillverkarna som alla andra tidningar använder.

I början tog jag alla bilder själv, men nu växlar jag med en professionell produktfotograf som heter Luca Mara. Han fotograferar bland annat för tidningar som Runners World och Cykeltidningen Kadens. Han är också duktig på att ta actionbilder.

Det är en kul utmaning att ta produktbilder. Jag har inte tagit sådana bilder i någon större utsträckning och lär mig hela tiden mer om ljussättning. Jag försöker att hålla till en så enkel utrustning.

Det behövs inte så mycket prylar utan det handlar mer om att ha en idé om hur bilden ska se ut och ha lite experimentlusta Jag säger hela tiden i mitt inre "undrar om det går att göra så". Om man hela

Till det här bilderna har jag använt ett batteridrivet Elinchrom Quadra blixtaggregat med två blixthuvuden. På det ena huvudet satt en minisoftbox och på en andra ett vitt paraply. Jag har köpt lite 70x100-papper och en metallåda som rekvisita.

Till den här bilden använde jag paraplyer för att belysa kamerona från ovan. För att inte lysa upp bakgrundspappret höll jag två kapaplattor över kamerorna och släppta bara igenom en smal ljusspalt rakt ovanför kamerorna. Sen har jag mörkat ytterligare runt kamerorna i efterhand.

Softboxen är riktad nästan rakt mot kamerorna för att ge ljus i linsytorna.

Den här bilden var lättast att ta direkt på golvet (se uppställningen i översta bilden). Sedan tidigare vet jag att det är svårt att få in ljus så att en sensor avtecknar sig snyggt. Hade jag haft en ljusskälla till hade den kunnat hjälpa till med att få mer ljus och färg i sensorerna. Men det funkar.

Tanken bakom den här bilden var att ha kamerorna och objektiven i olika fack, men jag kunde inte hitta kvadratiska lådor eller hyllor som passade. Då fick det bli så här.

Det finns lite mer putsning att göra på bilderna, men i stort sätt ska de se ut så här.

121212 med Sony RX1

Igår landade den omtalade småbildskompakten Sony RX1 på redaktionen. Eftersom jag och David Elmfeldt startat en bildpool för bilder taga idag klockan 12:12 vore det tjänstefel att inte ta med en kamera idag. Och självklart då RX1:an.

Dansk kollega från Digitalfoto för alla fotograferad på full glugg: f/2

Idag var jag inbjuden till en pressvisning av kommande Panasonic-kameror i närheten av Arlanda tillsammans med svenska, danska, norska och finska journalister. Den lilla tillställningen hölls på Nybygget i Arlandastad. Det är bara att Arlandastad ligger på andra sedan E4:an enligt alla vägskyltar. Nybygget är ett grupp hus som ligger på en åker i närheten av flygplatsen. Det blev lite körning på snöiga skogsvägar för att komma rätt.

En del tillverkare visar kameror i förväg för oss journalister så att vi hinner läsa på om kamerorna innan vi skriver. Det behövs eftersom tillverkarna envisas med att släppa kameror exakt samtidigt inför större internationella fotomässor. Ibland får man även träffa någon japansk chef som kan förklara lite mer. Jag passade på att ställa frågor om förhållandena mellan Panasonic och Olympus respektive mellan Panasonic och Leica. En av de influgna japanerna var ansvarig för Panasonics samarbete med Leica.

Klockan 12.12 höll vi på att klämma på kommande kameror. Eftersom jag inte får avslöja vad som kommer så fick jag utnyttja det korta skärpedjupet som kameran ger.

Toralf Sandåker klämmer på kameror klockan 12:12

Panasonics nordiske fotochef Mac Berggren visar något hemligt klockan 12:12.

Det visade sig att japanerna hade fler frågor till oss journalister än vad vi hade till dem. De sög i sig feedbacken och antecknade flitigt. Det framkom önskemål om att göra kameror som direkt kunde lägga upp bilder på nätet, vattentäta kompakter som kan användas med handskar, inbyggd wifi- och gps i någon systemkamera, längre telezoom med relativt hög ljusstyrka med mera.

Efter en lunch med japanerna där vi diskuterade kommande objektiv, utländska låneord, svensk vinter, vem som tillverkar vad i fotobranschen med mera så åkte jag hem och jobbade innan det var dags att hämta sonen på skolan.

Öhh, den här var ju skarp ju.

Nu undrar du kanske vad jag tycker av kameran. Det är såklart för tidigt att avge en rejäl recension, men några synpunkter har jag:

– Den kanta metallkameran är lätt att skava av färgen på.
– RX1 är supertyst
– Saknar en pekskärm för att sätta fokuspunkt snabbt
– Fokusföljning är en praktisk funktion ibland
– Kantskärpan på f/2 verkar riktigt bra
–Närbildsomkopplaren på objektivet känns onödig. Man vinner en decimeter och riskerar att komma år läget med omöjlighet att sätta skärpan som följd. Hände dock bara två gånger idag ...
– Gott om möjlighet att skräddarsy funktionen för en mängd knappar
– Ingen möjlighet att att ändra jpg-kvalitet vid RAW+JPG-läge vad jag kan se. Små jpg-filer kan vara praktiskt för att snabbt kunna skicka iväg bilder från semestern mm.
– Hade gärna provat den elektroniska sökaren. Jag vill gärna hålla kamerna mot ögat. Optisk sökare utan info om var skärpan hamnar känns riskabelt för en kamera med så här kort skärpedjup.

Jag kan förstå att många lockas av RX1. Småbild och 35 mm är ju en klassiker. Men personligen skulle det passa bättre med en Sony NEX-6 med inbyggd wifi, vinkelbar skärm och utbytbara objektiv. Det finns redan en fin 24mm/1,8 som ger samma bildvinkel som RX1:an. Zeiss har även lovat att börja tillverka fler objektiv med fast brännvidd för NEX-systemet. Jag fotograferar en del gatufoto och då är större skärpedjup en fördel. Åtminstone så som jag fotograferar.

Dessa bilder är tagna på ISO 6400 med f/2.

Jpg-filerna har en svag luddighet på grund av brusreduceringen, men kantskärpan är ändå imponerande. Jag har inte konverterat några råfiler än. Jag brukar föredra lägre nivå på brusreduceringen för att öka detaljåtergivningen.

Jag han ta fem bilder på sonen innan batteriet var slut.

ISO 12.800, 1/80s, f/2,8

Martin Hertsius har hunnit göra ett mer ingående blogginlägg om Sony RX1.

På kungligt uppdrag: Vackert när kungen vaknade i morse

De flesta journalister måste ibland använda sin kreativitet för att få till en rubrik som lockar till läsning. I veckan skrev motortidningen Teknikens Värld: Snöskoter väckte kungen i morse. Naturligtvis kan inte tidningen veta vad som händer i den kungliga sängkammaren, men en sådan dragning (som det heter på journalistspråk) kan man nog köpa som läsare. Men att snöskotern dessutom körde i Gamla Stan där inte kungen bott på 30 år blev lite för mycket.

Min rubrik är också hårt dragen för att anspela på Teknikens Världs artikel. Även en hårt dragen artikel måste dock ha viss relevans. Det är sant att jag var på kungligt uppdrag i morse, om än inte direkt på kungen order. Det är också sant att det var en underbar morgon vid Drottningholm där kungen bor. Men om kungen var vaken och såg hur fint det var vet jag såklart inte.

Termometern stod på minus 15 och dimman låg över vattnet när jag körde ut mot Drottningholm i morse. Uppdraget var attt ta ögonblicksbilder under en kurs i Värdebaserat ledarskap som Konungens stiftelse för ungt ledarskap håller. Kungen önskade sig stiftelsen i 60-årspresent och sedan 5 år tillbaka bedrivs utbildning av unga ledare inom ideella organisationer som Scouterna och KFUM/Fryshuset. Utbildningen har stöd av näringslivet där näringslivstoppar agerar mentorer. Det är intressant att se ungdomar från Malmö med besvärlig bakgrund sitta och samtala förtroligt med en toppdirektör.

Den här gången var inga mentorer med utan jag dokumenterade olika övningar under helgen. I fredags fick ungdomarna simulera olika funktionshinder samtidigt som de skulle laga mat. Det tvingade dem till samarbete.

Jag visar bara en anonym bild från kursen eftersom jag vill att uppdragsgivaren ska få gå igenom bilderna först innan jag visar bilder med identifierbara deltagare. (300/2,8 med 1,4x telekonverter).

Dagens andra uppdrag var att fotografera till tidningen Villaägaren. En grupp villaägare i Örby i södra Stockholm protesterar mot kommunens plan på att göra om deras pulkabacke till tomter. Saken är uppe i domstol och första utslaget var till villaägarnas fördel.

Min son följde med, han ville ju ändå åka snowracer idag. Villaägarna hade mobiliserat sina barn så det var knökfullt i backen. Jag valde att fotografera de mest aktiva villägarna när de åkte ner för backen på sina Stiga-kälkar med allt folk i bakgrunden. Det blev kul bilder som skiljer sig mot det vanliga bildreceptet för den tidningen: Indignerad villaägare framför det som upprör dem.

Jag valde röd klädsel för att synas i backen när jag skulle stå på en liten aluminiumstege. Foto: Ossian Fröderberg

Fotoutrustningen packad.

De sista två bilderna ligger på Instagram.
Här kan du se en kul musikvideo som driver med Instagram.

Testkamerorna fick rycka ut i snöstormen

Fotosidans grundare David Elmfeldt trotar snöovädret för att köpa lunch. Filmat med Nikon Coolpix P7700.

Få kan ha missat att det snöat och stormat i Stockholm och övriga södra Sverige den här veckan. Det finns en och annan norrlänning som fnyser åt snökaoset. Men när det dör fyra personer till följd av vädret inom ett dygn skattar man så lagom.

Okej, lite får man skratta åt vädret när man själv är mitt uppe i det. Nikon P7700

Säpo hade kanske inte det svårast i trafiken, men de kunde inte köra in i Gamla stan som tänkt. De fick skotta snö i kostym. Nikon P7700

Det kan lätt bli kaos i trafiken i Stockholm vilken dag som helst på året. Det räcker med att en bil får motorstopp på Centralbron så blir hela stan en parkeringsplats. Den täta trafiken klarar inte av att det blir stopp i ett körfält. Då växter köerna snabbt på sig. De sprider sig sedan till påfartsgatorna. Och då blir det givetvis stopp på tvärgatorna också.

Eftersom Stockholm består av en mängd öar måste alla över samma broar. De blir som flaskhalsar.

Glassen måste fram! Nikon P7700

Säsongens (första?) snöoväder började försiktigt på tisdagskvällen när jag gick från jobbet på Fotosidans redaktion. Jag tänkte ta lite bilder med ljusstarka Samsung EX2F när jag gick upp mot Södermalm för att hämta ut några rullar film på Fotokungen. Det blev till att ta av och på objektivlocket för varje exponering.

Slussen med Samsung EX2F som har ljusstyrka 1,4-2,7. (1/15 sekund, f/1,4, ISO 400)

Götgatan.  (1/15 sekund, f/2,2, ISO 400)

Från Medborgarplatsen tog jag tunnelbanan mot Skarpnäck för där Enskede Fotoklubb har sina mötet. På vägen ringde min kompis och berättade att automatlådan i hans bil havererat i kylan. Tyvärr kunde jag inte hjälpa honom.

På fotoklubben var det julavslutning, så klubben bjöd på julfika. Huvudpunkten för mötet var den före detta DN-fotografen Lars Epstein som numer bloggar regelbundet på DN.se. Han bedömde den fjärde omgången av klubbmästerskapet och visade en mängd egna stockholmsbilder från 50-60-talet.

Trots ljusstyrkan hos Samsungen blev det till att plocka upp min Canon EOS-1D X när lamporna släckts och endast projektorn lyste. Den här bilden motsvarar inte alls hur ögat uppfattade situationen, men man ser Lars bättre så här. (1/15 sekund, f/2,8, ISO 26.600).

ISO 51.200 fungerar också hur bra som helst.

Det brukar alltid vara högre medelålder än normalt på decembermötena eftersom det är mycket julfester och julpyssel med mera som upptar kvällarna för alla med jobb och barn. Lokalen blev ändå helt fylld.

Ordförande Lars med två av segrarna i klubbmästerskapet. Duktiga Eva Centergren blev klubbmästare.

På onsdagen tilltog såväl snömängden som vindstyrkan och kaoset infann sig. Jag borde ha reagerat och tagit med lite mer fotoutrustning och givit mig ut något timme. Nu blev det några bilder till och från jobbet samt lunchen med de kompakterna som vi har inne för test.

På väg hem gjorde jag sällskap med Christer Lindh som också bor i västerort. Han är flitig och bloggar varje dag i december. På kvällen hade ovädret avtagit.

Canon Powershot G15 (1/30 sekund , f/1,8, ISO 640)

Om jag ska göra någon reflektion över testkamerorna så kunde jag under ovädret konstaterade att de klarade att sätta skärpan överraskande snabbt trots nästan ingen konstrast i motivet och mycket snö i vägen.

Däremot var det något störande att de var "döda" några sekunder efter varje exponering (jag gör råformat + jpeg). Det gick inte ens att zooma. Canon verkade vara snabbast, men jag måste jämföra med helt identiska minneskort innan jag säger något säkert.