Årets bild 2012 redan tagen?

Vi får vänta till den 18 mars för att veta vem som tagit Årets bild 2011 (som enligt reglerna måste vara tagen under 2010). Men Årets bild 2012 är kanske redan tagen?

Andreas Bardell på Aftonbladet har börjar året starkt och tagit en bild från sökningen efter en försvunnen kvinna i Örebro. Hon hittades senare mördad.

Jag gillar bilden för att Andreas Bardell under denna stora nyhetshändelse har haft alla sina fotografiska sinnen på helspänn. Den är bilden visar inte bara hur eftersökningen går till. Den är också estetisk och visar hur tufft och nästan hopplöst det måste vara att söka efter någon i en stor skog i snöstorm. Det visade sig också att hon hittades först efter att någon tipsat om en plats.

Att bilden är så vacker står i extrem kontrast till det inträffade. Det kan bli problem på en tidningssida, men stående för sig själv har bilden en enorm spännvidd.

Vad tycker du om bilden?

PS. Bilden är publicerad med Andreas Bardells medgivande.

Looser, men nöjd ändå

Som väntat var jag inte någon av pristagarna i Årets bild-tävlingen. (Här är listan). Men jag hoppas på att någon av mina bilder kommer med i boken.

Nyhetsvärde är en viktig faktor i många av klasserna i Årets bild och eftersom jag sällan fotograferar nyheter så faller jag bort där.

I listan över vinnare ser man att de många jobbar på någon av de stora tidningarna och få på små. Att just storstadsfotograferna vinner så ofta tror jag beror på tre saker.
1. De åker på de stora nyhetshändelserna som ger störst nyhetsvärde, som bombmannen i Stockholm eller seriemördaren i Malmö. De är också på de stora sportevenemangen.
2. Fotograferna på de stora tidningarna har fått sina jobb av en anlending. De är oftast både duktiga och driftiga. Ett flertal av reportagen görs på eget initiativ och inte sällan på fritiden.
3. På de stora tidningarna finns en bra bildkultur och bildchefen uppmuntrar eller beordrar alla att delta. Då står tidningen för deltagaravgiften på 100 kr/bild.

Reportageklasserna kräver, precis som det ska vara, att man har ett väl genomarbetat material. Jag är för dålig på att jobba i projekt. Jag fotograferar återkommande inom vissa motivområden, men för att få ihop bra och sammanhållna bildberättelser måste jag jobba mer med tydliga projekt. Det är min ambition och jag tror att det ska kunna bli ett lyft för min fotografiska utveckling.

Precis som för många återstår det för mig att lämna in bilder i klasserna Porträtt och Svenskt vardagsliv. Dessa klasser brukar få flest bidrag, så konkurrensen är mördande. I porträttklassen tycks dessutom juryn prioritera något allmänt intressevärde, det vill säga kändisar, vissa år. Det har jag lite svårt för att förstå. I år finns en ny klass för nöje och förhoppningsvis hamnar kändisbilderna där.

I år lämnade jag bara in bilder i klassen Svenskt vardagsliv, inte för att jag egentligen tror att jag har någon större vinstchans utan mer för att stötta Pressfotografernas klubb och för att kanske komma med i boken. Något år har jag fått med en bild i boken och det är kul att medverka i ett sådant tidsdokument.

Nu är det bara till att rulla upp skjortärmarna och göra ett bättre jobb under 2011.

Här är några bilder som jag lämnat in.

Som du ser handlar mina vardagsbilder, eller verklighetsbilder, om vad svensken gör på sin fritid.

Kunglig bildmanipulation och blixtförbud

Den stora mediehändelsen i vårt lilla västra grannland är Kronprinsparets tvillingfödsel. En armada av fotografer väntade i entrén på Rigshospitalet på att paret skulle komma ned från BB-avdelningen och visa upp sina nyfödda ögonstenar.

I förväg hade det danska hovet meddelat att det skulle råda blixtförbud med hänsyn till de små nyfödda. Med några TV-lampor uppsatta och dagens moderna ljuskänsliga kameror lär ingen ha protesterat enligt vad jag hört.

Mer snack har det blivit om omslaget till skvallertidningen Billed-Bladet. Där syns paret tätt tillsammans med sina bebisar. Saken är bara den att på alla andra bilder så står paret på andra sidan om varandra. Spegelvändning? Nej, det ser man vid en närmare titt på den här filmen.

Alltså måste Billed-Bladet ha satt samman två olika bilder. I svenska tidningar ska montage märkas "Montage" för att läsarna ska kunna lita på att inget har lagts till eller tagits bort ur bilder som inte är märkta. 

De danska pressfotograferna är upprörda över Billed-Bladets tilltag och Pressefotografforbundet har frågat chefredaktören om inte detta är en fråga om bildmanipulation. Svaret de fick från chefredaktören Pia From är häpnadsväckande:

– Nej, vi har bara satt ihop två bilder intill varandra.

Och jag som trodde att montage just var när man satte ihop olika bilder, och att manipulering var när man när man skapade en egen verklighet för att passa sina egna syften.

Sugen på tre nya fotoväskor

Jag har en stor svaghet för fotoväskor. Ärligt talat vet jag inte riktigt hur många jag har, men det är nog runt tjugo. Och ändå är jag sugen på att köpa tre till…

Det finns många killar som raljerar över tjejer som har många skor och handväskor, men nog kan vi killar vara likadana.

För mig handlar det om att ha den perfekta väskan för varje tillfälle. När man har mer fotoutrustning än man kan bära så väljer man sig olika utrustningskombinationer vid olika tillfällen, och då gäller det att ha rätt väska.

Efter att blivit sned i ryggen av min blå Domke F-4AF (450 kr på en fotomässa på 90-talet) som jag bar varje dag som pressfotograf så skaffade jag en rejäl Tamrac Expedition 7-ryggsäck som rymmer en hel del. Men det var jobbig att ha med på tunnelbanan eftersom avbärarbältet slår i huvudet på folk och väskan ryms inte stående under sätet.

Ryggsäckar är också störande eftersom man måste ta av sig väskan för att komma åt sina saker. Numer är jag inte ute hela dagarna så jag har återvänt till axelväskan igen via en stor Crumpler till en liten Domke F-3X och en stor Domke J-1.  

F-3X:en fungerar utmärkt privat med en lite utrustning men är för liten för uppdrag. J-1:an är gigantiskt och jag använder bara den för uppdrag då jag inte ska röra mig så mycket, men vill kunna plocka i och ur utrustning hela tiden. Det typiska uppdraget för den väskan är bröllop. 

Därför är jag nu sugen på en Domke J-3 eller F-2 som är mittemellan. Jag har en lite förkärlek för Domke, men samtidigt är deras väskor inte de mest flexibla. En del väskor är inte gjorde för moderna tjocka zoomar. Min F-4AF är egentligen väldigt lagom, men motljusskydden måste man förvara separat för att objektivfacken är för trånga. Den väskan har jag använt så mycket att jag nött av axelremmen.

När jag intervjuade den norska VG:s svenske fotograf i New York  Thomas Nilsson fick jag hans utslitna Lowepro-ryggsäck. Han var lyrisk över väskan och hade fått tag på ett av de sista exemplaren på BH-Photo. 

Thomas reser över den amerikanska kontinenten flera dagar i veckan. Den här ryggsäcken är väldigt lämplig för resor eftersom den är mjuk och ser ut som vilken ryggsäck som helt. Istället för fasta fack har den mjuka neoprenpåsar fästa på ryggplattan. Det gör att ryggsäcken blir ovanligt platt, och när man plockat ut utrustningen blir den ännu plattare. Det är lite bökigt med en konventionell rygga där man hela tiden måste bära runt på en massa tom volym på ryggen fast att man har plockat fram utrustningen.

Jag reser också en del och kan även se fördelarna med väskan på mina vanliga uppdrag då den är trevligare att ha på ryggen under fotograferingen. Nackdelen är att det är svårare att plocka i och ur utrustningen jämfört med en ryggsäck med fast fack som man ställer öppen nedanför fötterna. 

Jag har tänkt lämna in väskan på renovering hos en specialist, men efter att ha kollat lite på Think Tank Shape Shifter som bygger på samma princip överväger jag om det inte är bättre att ta merkostnaden för att få en fräsch väska som är ännu smartare. I Shape Shifter sitter utrustningspåsarna bättre placerade och det finns ett skyddande fack mot ryggen för datorn. Jag gillar också att man inte behöver ha avbärarbälte.

Min stora Tamrac, eller någon av mina andra tre fotoryggor, är inte skrotad. Tamrac:en behöver jag för att transportera mycket utrustning, som när jag vill ha med mitt 500:a.

Jag har noterat att Lowepro kommit med en ny intressant serie fullstora fotoryggsäckar (Pro Trekker) som har en massa smarta lösningar. Men så sällan som jag behöver ryggsäckar i den storleken duger min gamla Tamrac.

Den tredje väskan jag vill ha är inte funnen än. Jag söker en liten smidig axelremsväska som rymmer min lilla Macbook Air 13-tum och ett kamerahus med två-tre små objektiv och en datorladdare. Nya Domke F-832  är det närmsta jag hittat. Den är snygg, men aningen stor och dyr. Du har kanske något tips?

Nä, jag struntar i att plåta

Ibland är det bäst att inte fotografera. Jag hade tänkt att fotografera Bandy på Zinken igår kväll, men jag tror att jag gjorde rätt i att låta bli.

Som jag skrivit tidigare i bloggen fotograferade jag sport både i lördags och söndags. Och på dagarna har jag försökt ta gatubilder. Jag känner ett sug efter att ta bra sportbilder just nu så jag hade planerat in gårdagens bandymatch mellan Hammarby och Söderhamn i kalendern sedan en tid tillbaka.

Men ibland blir det bara för mycket. Jag har lärt mig att lyssna mer till min kropp och den visade tydliga signaler på att jag borde ta det lugnt. Plötsligt infann sig en tveksamhet inför kvällens match som fick mig att tänka och känna efter.

Jag tycker att det är så kul att fotografera att jag lätt bokar in lite för mycket. Då hinner jag inte med att fixa klart alla bilder och bokföra. På sommaren är det som värst, men då kan jag tycka att det är lite okej att ligga lite efter med bildfixandet inför höstmörkets intågande.

I december hann jag bara med en sportfotografering - Huddinge MK:s Luciarace i Enduro. Det är en sport som jag verkligen gillar att fotografera. Där kan man utnyttja hela sina fotografiska förmåga och kreativitet. Inte som isracing där man bara får stå på ett visst ställe eller som i fotboll där det mest handlar om att fånga ögonblicket. I enduro får man leta sina egna vinklar och kan använda en mängd olika tekniker. 

I går eftermiddag kom jag att tänka på att jag faktiskt inte gått igenom endurobilderna ordentligt. Och när jag tänkte på de bilderna kände jag en stor tveksamhet om det verkligen skulle kunna bli så spännande bilder i det taskiga konstljuset på Zinken. Kanske bättre att vänta ut en dag med ett mer spännande ett ljus och väder. Trots allt måste jag prioritera min tid och kraft.

Igår räckte inte kraften till att fixa så många endurobilder utan jag ville istället ifrån datorn. Det blev filmen Seven som jag köpt billigt på bluray.

Här är några av endurobilderna: