En pressestet fotobloggar

Foto: Z/SN

På Södermanlands Nyheter i Nyköping jobbar Z – KG Z Fougstedt. Han blev på 90-talet känd som en mästare på att hantera TTL-blixtar. Det är han fortfarande och det är en del av hans estetiskt drivna bildspråk. Jag vet faktiskt ingen pressfotograf som så ofta lyckas ta så snygga bilder.

Särskilt sportbilder ligger Z varmt om hjärtat. Första gången jag träffade på Z var under en VM-match i Amerikansk fotboll där Z bevakade det tyska landslaget för en tysk bildbyrå.

Det gäller att hitta rätt vinkel...

För knappt ett år sedan hade jag förmånen att få följa Z en dag på jobbet. Vi åkte bland annat ut till en motionsanläggning för att ta en fristående sportbild. På några minuter satte Z  och skitsnygg skidbild med motljus, skidmotionär och korsande skidspår med ett 200/2 på sin Nikon D3. "Det är värt att släpa med den gluggen även om jag har en 70-200:a"

Reportaget finns i Kamera & Bild 1/2011.

Här kan du följa Z:as fotoblogg.

30 fotografer dokumenterade läger med 40.000 scouter

Undertecknad in action. Foto: Kim Rask/Scouterna

När fotoväskan väl torkat och jag laddat in 900 bilder i bildbanken kan jag konstatera att vara fotograf på World Scout Jamboree är något av det roligaste jag gjort. Och det kommer bli ännu roligare när boken är klar.

Världsscoutlägret i Rinkaby utanför Kristianstads avslutades i lördagskväll med en hejdundrande avslutningsshow med artister som Kate Ryan och 80-talsgruppen Europe. En överladdad konung gjorde ”raketen” som vanligt innan det var dags att sätta punkt för lägret med 15 minuters fyrverkerishow.

Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Avslutningsfyrverkeri. Foto: Jakob Svensson/Scouterna

Men bara för att lägret är slut är inte mitt jobb över. Tillsammans med scouterna Jesper Landby och Jakob Svensson på reklambyrån Nollkoll är vi en liten grupp som gör en 200-sidig minnesbok om lägret. Boken ingår i ett minnespaket som bland annat även innehåller en DVD med en dokumentär som görs av ett filmteam.

Jag och Jesper Landby fotar och filmar i det blå. Foto: Kim Rask/Scouterna

Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Alla fotografer hyser nog en dröm att få göra en fotobok. Det är ju ett sätt att lämna något bestående efter sig. Det har inte varit svårt att motivera sig att släpa runt på mer än 10 kilo fotoutrustning över ett område där det tar mer än 20 minuter att gå från den ena änden till den andra.

Minnesbokens redaktion. Kim Rask, Jonas Elmqvist, Jesper Landby och Jakob Svensson - och så jag.

Fler dagar har regnet öst ner. Det är inte stoppat de cirka 30 fotograferna som jobbat ideellt på lägret, men väl flera kameror. Skadelistan innehåller bland annat en Nikon D3s, en Nikon D3, en Nikon D300s och två Canon Eos 5D Mark II.

Tack och lov har mina kameror hållit (1D Mark IV och 5D Mark II plus 5D som extra kamera vid stora evenemang). Under avslutningshowen var regnet för intensivt för att jag skulle våga använda något annat 1D Mark IV med 70-200/2,8 IS II. Min kollegas 5D Mark II la av på grund av för mycket fukt i kamerahuset så jag gjorde nog rätt.
Tyvärr glömde jag att ta med regnskyddet till min fotoryggsäck, en Think Tank Shapeshifter. Ryggan var perfekt utom på en punkt, den blev fuktig i regnet. Jag som är van vid Lowepros ryggsäckar tänkte inte på att det extra regnskyddet kan behövas. Därför fick jag plocka ut all utrustning så fort jag kom under tak för att inte fukten skulle leta sig in i prylarna.

Konsert med 48.000 scouter i publiken. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Stora shower, kungabesök eller fika med statsministrar är det inte det viktigaste att fånga på ett stort scoutläger utan den vanliga scoutverksamheten. De bilderna vill scoutrörelsen ha in i sin bildbank och kunna använda för sin informationsverksamhet.

Hajk för utländska scouter på Finjasjön. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Alla fotografer på lägret har matat in sina fixade bilder i Scouternas bildarkiv på nätet. Jag har laddat upp nästan 900 bilder. Jag och Scouternas anställda fotograf Jonas Elmqvist tycks ha producerat flest bilder. Men jag är också rätt trigger-happy. Att Jonas hållt samma tempo med sin Leica M9 och tre objektiv mellan 18 och 50 mm producerat lika många bilder är imponerande.
Jonas Elmqvist och Anders Hansson DN i Malmö är de enda yrkesfotograferna jag känner till i Sverige som har Leica M9 som huvudkamera. Även Anders dök upp på lägret. Han körde bara med en Leica M9 med 24/28 och en Fujifilm X100. Det räcker långt och definitivt till ett reportage i DN.

Jag och flera andra fotografer hade enormt mycket utrustning med oss. Jag brukar köra zoomar på dagen och ljusstarka fasta gluggar på kvällen. Men eftersom området var så stort orkade jag inte gå till Mediacentret och byta utrustning. Därför hade jag hela tiden en 35/1,4 i ryggsäcken. Det var bara till de stora ceremonierna som jag plockade med 300/2,8 och ett tredje kamerahus. Innan lägret hade jag tänkt att gå runt och ta porträtt på största bländaren med 85/1,2 och gråfilter under soliga dagar. Det orkade jag inte. Det fanns hela tiden ögonblicksbilder att ta

Trots att scouter är pålitliga kändes det tryggt att förvara prylarna i en enorm låst fotoväska från B&W. Jag fick låna den av Molanders som normalt använder väskan för nattförvaring under fotomässor. I väskan stoppade jag Lowepros största ryggsäck Pro Trekker 600 AW för att ha ordning på alla mina småprylar. B&W-väskan rymde även mitt 300/2,8 och fem andra objektiv, ett kamerahus, stativ, pall, ritbräda och en hög mac-datorer utan att bli full.

Jag har hittills ratat hårda fotoväskor i plast. Men nu inser jag värdet av att ha en hyfsat inbrottssäker fotoväskan som både kan förseglas med hänglås och låsas fast vid ett bord eller liknande. När jag fotograferade på Peace&Love-festivalen förra året fick istället jag bära runt på 300:at och de andra fasta gluggarna hela dagarna.

Att bildbehandla närmare 100 bilder om dagen tar naturligtvis lite tid. Men att skriva in bildtexter med personnamn för varje bild tar dubbelt så lång tid även om man har ett effektivt arbetsflöde. Alla utom jag körde med Adobe Lightroom. Jag har svårt för det programmet och använde istället Photo Mechanic för urval och inmatning av bildtexter. Sen öppnade jag råfilerna i Camera Raw.

Nu efter lägret börjar arbetet med att slutföra boken. Det ska väljas bland tusentalsbilder och fixas med alla bildtexter som ska översättas till fem språk. Vi ska också gå igenom texterna till de nio reportagen i boken.

Jag ser fram emot december då alla ska få sitt minnespaket i brevlådan i cirka 150 olika länder.

Dragkamp var en av många aktiviter som erbjöds på kvällskvisten. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Fotboll utanför funktionärsmatsalen. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Funktionsnärsbarn. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna


Kul om kvällen. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Det svenska caféet var ett av många på lägret. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

"If it isn't fun, it isn't scouting" sa grundaren Lord Baden-Powell. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Det regnade i början och slutet... Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

... med de flesta dagarna brände solen. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Skånes nyaste stad. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Hett och svett på cruising i Västerås

Power Big Meet är den största bilträffen i Norden och en gottepåse för fotografer. Rena blandgodiset - det finns motiv för alla slags fotografer.

Förra året besökte jag huvudevenemanget ute på ett flygfält strax utanför Västerås. FS-medlemmen Nils-Erik Larson var där i år. Liksom Björn Björnson.

Jag siktade istället på den berömda kvällscruisingen i år. Jag försökte hitta information på nätet om hur det gick till, men internet verkar inte riktigt nått fram till raggarna. På vlt.se kunde jag i alla fall läsa att det skulle hållas drive-in-bröllop klockan 19.

Trycket från de väntande 44 bröllopsparen var så stort att de drog igång redan innan 19. Jag hann till andra omgången. Tre par vigdes parallellt i varje omgång.

Jag pratade med några av prästerna och de berättade att vissa varit tveksamma till drive-in-bröllop när de drog igång för fyra år sedan. Tänk om de gifter som en kul grej? Nu visar statistiken att paren som gifter sig på Power Big Meet har varit tillsammans betydligt längre än genomsnittsparen. Succén beror alltså inte på att det är en kul grej utan på att kyrkan kommit till raggarnas egen miljö.

Under tiden pågick den fria cruisingen ganska stillsamt på gatan intill. Först när solen gått ner började det bli tätt med raggarbilar och stämningen kom på topp.

Efter bröllopet är det cruising. I framsätet av denna bil satt den New York-baserade fotografen Linus Sundahl Djerf som varit aktiv en hel del på Fotosidan. Han träffade paret förra året och fotograferade dem. När han hörde att de skulle gifta sig var han naturligtvis tvungen att komma tillbaka till Sverige.

Vissa fotografer är mest intresserade av bilarna. För mig är det personerna vad som händer som är intressant. Jag började mig att ställa mig där jag fick lite motljus innan solen gick ner för att få fram sommarkänslan.

Jag gick så nära jag kunde för att man ska komma in i det som händer och känna stämningen.

En del hade kört från Skåne bara för att titta på bilarna.

Publiken var väldigt blandad i början på kvällen.

När solen gått ner åkte blixten av och de ljusstarka objektiven på, en 24/1,4 och en 85/1,2. Det svåraste är inte tekniken utan att få varierade bilder som visar stämningen utan att folk poserar på alla bilder.

Samling vid pumpen.

Vid midnatt kände jag att jag bara upprepade mig och orken började tryta. Nästa år kanske jag tar nattpasset.

Bildreportaget alla borde göra

Idag gjorde jag ett av de viktigaste bildreportagen i mitt och min sons liv. Jag följde med honom till förskolan och fotograferade på hans avdelning.

På 80-talet läste jag i Aktuell Fotografi om en fotograf som fotograferade på sin sons daghem. Det resulterade i till slut i flera foto- och barnböcker. Thomas Bergman tror jag att han hette.

Ända sedan min son föddes har jag haft Bergmans svartvita barnbilder i bakhuvudet och tänkt att jag ska fotografera på sonens förskola någon dag. Till hösten börjar min son i "nollan" och snart skingras barngruppen på förskolan för att kanske aldrig träffas igen.

Pedagogerna på förskolan blev eld och lågor när jag berättade om min tanke. De informerade föräldrarna som också blev glada.

Att hänga med i barnens tempo i dagens 29-gradiga värme var inte lätt och jag fotograferade bara utomhus under en intensiv timme före lunch. Jag fortsatte fotografera under lunchen och en timme efteråt när barnen lekte inomhus. Jag var  noga med att ha ordentligt med alla barn innan jag slutade fotografera.

Nu har jag närmare tusen exponeringar att gå igenom. Alla barn och pedagoger ska få CD med bilder som minnen från deras år tillsammans på förskolan.

Oundvikligt
I veckan inträffade det oundvikliga. Jag fyllde år. Min pappa som är entusiastisk hobbyfotograf och en praktiskt herre gav mig några färgfilter att använda med svartvit film. Jag tror att han är lite glad att jag äntligen börjat skaffat mig en Leica M-kamera. Annars brukar jag få hylsnyckelsatser och liknande praktiska prylar.

När ISO 51.200 knappt räcker till

Extremt höga ISO kan tyckas onödigt och oanvändbart, men i helgen räckte ISO 51.200 knappt till under ett fotouppdrag.

I helgen gjorde jag en rejäl fototurné. Det började i fredags med att ta lediga bilder av två affärsmän till en webbplats. Sedan direkt vidare till Danderyds skjukhus där jag hade en intensiv fotografering för Reumatikerförbundet.

Trots att vi höll oss på och intill sjukhuset var uppdraget att ta bilder på aktiva motionerande medlemmar i olika situationer. Vi arrangerade stavgång, promenader, lek med barn på gräsmattan och träning på sjukhusets gym. Efter tre och en halv timmes svettig fotografering och 1700 exponeringar var vi klara precis när regnet kom.

Att ta bilder till olika organisationers bildbank har blivit en nisch för mig. Oftast åker jag på arrangemang och tar bilder, men det kan också vara uppstyrda fotograferingar som i detta fall.

Från Danderyd drog jag vidare till Skövde och Räddningsverkets gamla övningsområde där Svenska Brukshundsklubben utförde slutprov för räddningshundar som ska tjänstgöra i statens tjänst vid internationella katastrofer.

Här skulle jag följa proven och ta ögonblicks- och stämningsbilder som kan användas i informationsarbetet. Klockan 22.30 drog nattens övning igång och i takt med att klockan gick fick jag skruva upp ISO:t. På dagstid använder jag oftast zoomar vid reportagefotografering, men på kvällarna byter jag om till ljusstarkare gluggar. 24/1,4 - 35/1,4 och 85/1,2.

Trots att jag använde dessa ljusstarka objektiv på största bländaren krävdes väldigt höga ISO-tal. Ljuset var så svagt att autofokusen blev helt opålitlig. Jag satte en 24/1,4 på min Canon Eos 1D Mark IV och monterade på blixtsändaren ST-E2, inte för att blixtra utan för att den har belysning som hjälper autofokusen. 85:an satte jag på min 5D Mark II och använde skärmsökaren för att ställa in skärpan. Det går bättre än att använda autofokusen eller den optiska sökaren eftersom man kan zooma in till 10 gångers förstoring och se att skärpan hamnar exakt rätt. Nu rörde sig motiven och tiderna var lång så det blev ändå rätt många bilder som får åka i papperskorgen.

Till slut gick tvingades jag fotografera med ISO 51.200. 1/15 sekund och bländare 1,4. Bilderna blir naturligtvis väldigt brusiga. En av funktionärerna är gammal reklamman och han förstod precis när jag liknade resultatet med hårt pressad Ektachrome High Speed på 70-talet. Den filmen dög till reklam för öl då eftersom grynigheten förstärkte känslan, och nog ska känslan framgå även i mina bilder. Skärpa är inte allt och alternativet var att det inte skulle bli några bilder alls.

Normalt brukar jag hålla mig till max ISO 6400 och hellre ändra tid eller bländare. I det här fallet hade en Nikon D3s givit lite bättre resultat, förutsatt att jag haft motsvarande objektiv och kunnat lösa fokuseringsproblemet.

Framtida kameragenerationer kommer säkert ha ännu bättre ISO-prestanda och gå att ställa in på ISO en miljon (drygt 3 steg mer än idag). Det ser jag fram emot – även om jag ytterst sällan kommer att ha nytta av det.

– – – –

På söndagen passade jag på att åka förbi Flottiljens dag på F7 i Såtenäs. Det kan uppstå roliga situationer när ska civila ska prova och titta på militärens prylar. Se här.

Några pangbilder blev det inte. Men någon hyfsad.

Väl hemma i Stockholm hade jag träningsvärk, tennisarmbåge och 4400 bilder (104 GB) på minneskorten.