Svårt att fånga känslan
Sist jag plåtade rallycross var på 90-talet. Idag var det äntligen dags igen. Efter att ha skannat igenom en mängd olika förbunds- och föreningssidor i jakt på någon bildmässig sport att fotografera i helgen fastnade jag för rallycross i Strängnäs.
Bildmässig och bildmässig. Rallycross var en ren chansning eftersom jag vet att bilsport kan vara svårfotograferat och föga bildmässigt. Jag har varit på rally, motocross och racing och kommit hem med riktigt tråkiga bilder.
Problemet är att bilar ser ganska likadana ut oavsett om de far fram i full karriär eller om de står parkerade.
Man måste därför jobba för att få fram fartkänslan genom vinklar och rätt slutartider.
Ett misstag jag gjort flera gånger är att använda för snabb slutartid. Det är lätt att tänka att det behövs snabba tider för att frysa de snabba rörelserna. Och visst, för vissa bilder, som hopp kan det behövas.
Men inte om man fotar hoppet från sidan:
Problemet med snabba slutartider är just att de fryser alla rörelser. Rörelseoskärpa är ett utmärkt verktyg för att skapa fartkänsla.
Därför fotograferade jag mest kring 1/125 sekund och panorerade.
Det går lätt att prova sig fram till en lagom slutartid för en sport som rallycross där det hela tiden bilar far förbi. Ta en serie på en bil, kolla och justera tiden, ta några nya bilder, kolla.
Men det finns en fälla. Det är lätt att välja en för snabb slutartid. Ju längre tid desto mer effektfullt. För lång tid blir naturligtvis bara suddigt, så det gäller att hitta en tid där det blir skarpt tillräckligt ofta. Alltså, bry dig inte om att fler bilder blir oskarpa än skarpa. Det är då de skarpa blir riktigt bra.
Det är lättare att panorera på längre avstånd. Då kan hela bilen bli skarp. På närmare håll med vidvinkel blir oftast bara en del av bilen skarp. (Se hoppbilden längre upp på sidan.)
Med en rörelse som går i motsatt riktning (den övre bilen) mot huvudmotivet så blir det extra mycket rörelseoskärpa.
För variationens skull kan man fotografera bilarna bakifrån och koncentrera sig på detaljer.
Som sportfotograf är det lätt att man blir nedslagen av alla situationer som man man missar. Som de krockande Volvo-bilarna bakom Saaben i bilden ovan. Men då gäller det att tänka på att det är bara de lyckade bilderna som andra ser. Det jag visar här är vara en liten del av alla dagens exponeringar.
När jag plåtar sport jagar jag ofta ansiktsuttryck. För motorsport är det svårt, men ibland så ...
Sportfoto sägs ofta vara en materialsport, men det gäller inte alla sporter. Utan ljusstarka telen är det svårt att få fotbollsbilder som är lika maffiga med kort skärpedjup som proffsens bilder, men för rallycross räcker det med den billigaste telezoomen och ett enkelt kamerahus.
Med tanke på hur kul det var att fota rallycross idag är det märkligt att jag inte gjort det på mer än 15 år. Det kommer inte dröja lika länge till nästa gång.
Men det var i vart fall häftiga bilder du tagit som jag mycket väl kan kika på.
Ha det gott
Gun-Inger
- hawk
Efter en massa år på racerbanor med mera så blir jag fortfarande förundrad över de som i princip står på samma plats en hel dag. Det kan inte vara kul att gå igenom det materialet efteråt.
Variation förnöjer, och det är ju så enkelt som att om man inte kämpar lite så blir det inte så mycket nytt av det hela. :)
Jag tycker fortfarande att det är lite trist att vi inte lyckades få till någon fotobattalj på någon racerbana för några år sedan. :)
Tycker fortfarande att det är en bra idé att åka iväg och plåta tillsammans :)